Vår prins- Isac Celind är här

Det var nu väldigt länge sedan jag skrev här, tiden och orken har inte riktigt infunnit sig och när den väl har gjort det, så hade jag glömt av mina inloggningsuppgifter *puh*. Det är först nu som jag tagit tag i det, att ta mig tid att "finna" mina inloggningsuppgifter. Det var inte helt lätt då jag inte kunde minnas när jag sist skrev, mitt sista lösenord etc. Men nu är jag tillbaka och mycket har hänt sedan sist. Livet har tagit en ny härlig vändning och jag kan numera titulera mig MAMMA till en underbar son. Vår son föddes den 31 augusti kl 21,33 på kvällen efter en lång och svettig dag med mer fysik smärta än vad jag någonsin kunde ana. Trodde det skulle bli piss of cake men inte :) Hur som, så gick allt väldigt bra efter att jag blivit igångsatt pga lite olika anledningar. Vår lille prins kom ut välmående och skrikande. Vilken härlig känsla att höra sin son skrika för första gången i sitt liv. Dödströtta fick vi sedan checka in på det sk hotellet kl 04,30 på natten, vad skönt det var efter en dag med mycket spänning och lite mat. På hotellet stannade vi från fredag natt till tisdag efm för att se att allt kom igång som det skulle och div tester som alltid görs. Tiden på hotellet var omvälvande och det har tagit lite tid att förstå att vi är föräldrar- jag och min älskade Patrik. Vi hade några sköna dagar, med frukost, lunch, middag, kvällsmiddag och kvällsfika allting ordnat och klart. Sedan var tryggheten, att hela tiden ha, kunnig personl runt omkring sig ovärderlig. När vi lämnade hotellet så kände vi oss dock väldigt redo att åka hem, iaf jag. Vi hade haft några sköna dagar med möjlighet att komma in i det nya men nu var jag redo för nästa steg. Patrik tyckte också det var skönt att få komma hem och kunna bli lite mer aktiv igen. Hemma väntade farmor på Isac (Patriks mamma)! Att ha henne hemma var också mycket uppskattat av oss, vi fick underbar mat på kvällen och kylen var fylld när vi kom hem. Elisabeht stannade i några få dagar och när vi plötsligt satt ensamma vid frukosten så kändes det lite underligt. Ensamma efter en hel vecka :) Tiden sedan dess har hur som gått väldigt bra, det var lite hektiskt i början med hur man skulle hinna med allt med matlagning (till sig själv), tvätt, disk,städ men det känns som vi hittat det som fungerar för stunden iaf. Sedan blir det väl ändring när Patrik börjar jobba i nästa vecka. Vi har varit ute på några promenader och vad härligt det varit att röra på sig igen och jag längtar efter spinningpassen med lite härlig musik. Ska bli skönt att "släppa loss" det det igen. Vi mår iaf väldigt bra alla 3 och njuter av det nya livet tillsammans med Isac och vi ser framemot ett spännande och lyckosamt liv tillsammans! Jag kommer, nu när jag äntligen hittat hit igen, försöka att uppdatera min blogg lite oftare än 1 gång per år. Det lovar jag! Tills nästa gång- Njut av livet! Kärlek från mig

Ännu ett halvår har snart gått sedan jag skrev här senast...

...Tiden har börjat springa iväg och jag har nästan glömt av min lilla blogg. Och det är mycket jag glömmer nu förtiden. Minnet är det lite si och så med. Har svårt att riktigt minnas när saker och ting hände i förfluten tid. Kan inte säga när längre eller hur....

Jag har hur som helst under det sista halvåret försökt leva i nuet och inte gräva ner mig för mycket i sanningen. Jag försöker att med andra medel avvärja mina värsta tankar för att orka leva vidare. Jag försöker att inte tänka men ändå så känns det i hela kroppen, precis hela tiden. Vissa dagar går det att styra undan de värsta tankarna men som idag så känns det som att jag bara vill gråta. Känner mig så skör. Livet blev inte som jag hade tänkt mig, livet blev inte som jag hade hoppats och det gör så ont att leva med vetskapen om att vi aldrig mer kommer att träffas. Det gör så ont vid vissa tillfällen att man undrar hur man skall orka leva med det. Jag vet att jag måste och skall klara det men ibland tvivlar man. Allting blir så hopplöst i sorgen emellanåt och det finns ingen väg ut mer än att lära sig leva med.

Det är så små saker som gör att de värsta tankarna inte går att påverka, att se en bild på sig själv som är tagen under den tiden då allt var som förut kan göra så att tårarna börjar trilla ner för kinden, att träna kan få tårarna att trilla ner för kinderna (vet inte varför),att lyssna på en låt från förut, att möta mnsk som hör till Lindas tid etc. Jag funderar ofta på hennes sista tid, vad som hände, vad som utlöste det och hur hennes tankar gick. Hade hon redan bestämt sig när vi åkte iväg till Göteborg med mor på lördagen för att gå på Buddy Holy och övernatta på hotell? Hade Linda bestämt sig och visste att det var sista gången vi sågs när hon släppte av oss på gatan där hemma på söndags förmiddagen? Det finns så mycket tankar som för alltid blir obesvarade.

Känslorna kommer ofta då jag blir arg på Linda, då jag förbannar hennes handling och att hon lämnade oss. Hon "förstörde" inte bara sitt enda egna liv utan även våra (till vissdel). Men hon kan inte ha tänkt, den där sista kvällen. Hon kan inte ha förstått vad hon gjorde. Hon såg bara en väg ut ur det hopplösa.

Den 16 november skulle Linda ha fyllt 38 år och Smilla fyllde 9 år. Ett födelsedagsfirande med en lycklig 9- åring men också med ett oerhört tomrum. Ett födelsedagsbarn som kommer att saknas oss varje år. Det gör ont att du inte var med på födelsedagsfirandet, det gör ont i mig för Smillas skull, för mina föräldrars skull och för min egen skull. För 38 år sedan var det deras lyckligaste dag någonsin, deras första dotter kom till världen. En lycklig saga med ett oerhört sorgset slut.....Varför blev det så här?

Snart juli....

...och sommaren ska vara här. Idag är den verkligen det men annars har det varit lite si och så med vädret det sista. Men det är egentligen struntsamma för det har varit mycket jobb både för mig och för Patrik, som vanligt. Det var en evighet sedan jag skrev här men tiden har inte riktigt funnits. Det är mycket slit för varje försäljning då det är väldigt trögt på marknaden, så har det inte varit mycket kvällar tidigare så är det, det nu.

Midsommar har passerat. Vi hade en trevlig helg med goa vänner i Halmstad. Hyrde en villa i Tylösand med plats för hela gängen plus en del barn. Det var full rulle hela helgen med mycket mat, gott drickande, dans runt midsommarstången och roliga lekar samt lite beach häng. Men dessa helger är inte helt lätta..... Men högtider kommer vackra men smärtsamma och sorgsna minnen. Det får inte vara sant att det är så här. Jag vill inte att det skall vara sant. Det får inte vara sant att jag aldrig får träffa min älskade syster igen!!!!

Men den smärtsamma verkligheten är att det är sant......................................................................................................................................................................

Jag saknar dig så otroligt mycket, saknar att du inte finns med oss dessa dagar och alla andra dagar också. Det är så tomt utan dig, att aldrig mer få höra din röst, aldrig mer se ditt leende, höra ditt skratt och känna doften av dig. Varför blev det så här, ältas ständigt i mina tankar.

Det gör så ont att inse sanningen och ingen som INTE har upplevt det kan förstå hur det känns. Hur jävla ont det gör, hela tiden. Det är min verklighet, min nya verklighet som jag måste lära mig att leva med. Men det är inte lätt.

Bitter och ledsen måste jag vidare för att ta hand om resten av dagen. Önskar att dagarna fick ägnas åt att ta hand om mig själv och mina känslor......

Tiden den går...

..Sakta men säkert. Och idag är det skolavslutning för Smilla. Andra klass och andra gången utan sin mor... Har tänkt att åka dit och titta på henne så att hon vet att jag finns och bryr mig. Men med detta så kommer även en massa vemod och tankar. Inte utan att man fäller en tår eller två. Min älskade syster, jag kommer aldrig mer att få träffa dig. Det gör ont, det är en fasansfull smärta som aldrig kommer att gå över. Utan jag får lära mig att leva vidare mitt liv, med smärtan och saknade som följeslagare Det var ju inte så här livet skulle bli *arg*!

Hur som helst så har det hänt en del i mitt liv sedan jag skrev här sista gången. I tidsordning så har vi fått tre nya familjemedlemmar :)

Vi har skaffat oss en liten Hugo, en självgående gräsklippare. Skönt att slippa tänka på att gräset skall klippas och fixas. Ett måste mindre!


Jag har fått hem min lilla sötnos. Första dagarna var ett h-lvete där hemma med Signe och Selma. Selma var inte alls nöjd över att få en kompis men det börjar iaf gå bättre och bättre efter närmare 2 v. Det här lilla knytet har dock en massa energi som jag inte riktigt hade räknat med och svårt att sitta still en sekund. Gosa och kela vad är det, det vill hon inte alls. Jagar mest Selma hela tiden som inte får en lugn stund. Jag håller tummarna för att det lägger sig och blir lite lugnare med tiden. Annars är hon jätte vacker min nya bebis :)


Sedan har vi även köpt oss en nya bil. En C70 från 2010, svart. Jätte fin och min nya lilla pärla som jag skall köra till jobbet *stolt och nöjd*. Anledningen till detta är då att vi skall minska ner bilparken från 3 bilar till 2 så att en bil slipper stå ute under vintern. V50 är såld efter några dagar på blocket, fick väl ungefär det vi hade begärt. Porschen är dock kvar fortfarande och står uppställd till försäljning på Biltorget. Håller tummarna för att den säljs under sommaren. Annars vet jag inte vad vi hittar på :)

Så materiellt har det varit en trevlig vecka men mentalt så där.... Både jag och Patrik längtar efter sommaren och lite avkoppling. Patrik är väldigt trött förtillfället och tycker att det mesta suger. Men det är väl inte särskilt konstigt att det kommer en sådan period efter mycket stressande på jobbet.

Hade jag kunnat så hade jag mer än dragit iväg på en veckas sol- och avkopplingsresa. Men det får väl bli lite längre fram.... Får hålla ut!

Torsdag betyder...

...Fredag imorgon och jag borde vara själa glad då jag får hem min lilla nya misse imorgon. Men jag är inte det. Känns som det mesta suger för tillfället (positiva jag). Känns som jag inte har ett liv, men jag har ett liv och vad gör man med det...Jobbar en j-vla massa och säljer noll. Förra veckan var en katastrof vecka, hade 8 visningar och bara 0-3 spekulanter på varje visning. Fick ihop 1 av 8. Håller den statistiken i sig så blir det inget bra. Marknaden är helt körd just nu och stor del, till det har förmodligen bankerna och deras j-kla utlåningsrestriktioner. Släpper de inte på detta snart så kommer marknaden bli katastrof (som jag känner det just nu=positiva jag). Många visningar även denna veckan, 4 st+ omvisningar och möjligtvis att jag får ihop 1 utav dem..... Har en hel del hus ute på marknaden, vilket vanligtvis brukar betyda mycket att göra men här är helt dött. Knappt någon som ringer ens. Vad händer!?

Nå väl nog om jobb. Längtar efter att få tillbaka min glädje, jag vill få tillbaka min lycka och jag vill finna nya drömmar och mål. Men jag gör inte det.
Jag har allt man kan önska sig så som en underbar sambo, hus, bilar, missar och ja en ny självgående gräsklippare (med lite ironi) men här står jag. Allt detta är materiella ting och jag värdesätter dem knappt. Jag vill finna min själ, jag vill finna och ha tid för allt det jag tidigare uppskattat i form av icke materialla ting. Det känns som mycket i livet just nu handlar om jobb och en massa måsten med hus och hem. Det blir inte mycket tid över för att njuta av livet, att träffa vänner, familj och bara få vara. Längtar efter en lugn promenad i skogen, få sätta sig på en sten och bara lyssna på fågelkvitter och känna doften av skog. Känner nog en inombords stress över allt och förmodligen blir jag mer stressad över och saker och ting för att orken är minimal efter sorgen. Vet inte hur jag skall kunna gör för att må bättre igen, förutom att dra ner på tempot och få tid över till annat.

Ett ekorrehjul som bara snurrar på tills dess att jag själv sätter stopp. Tur att vi har semestern framför oss. Tid för annat än måsten. Patrik tycker jag gnäller över alla måsten, men det blir en stress för mig även om det inte är mer måste än vad alla andra kanske har. Det känns som om jag mer och mer längtar efter att hinna med livet....

Tur att det är snart är helg. Patrik åker till Mora för att träffa sina vänner sk killhelg och jag åker för att hämta hem Signe imorgon efm. Smilla ska med och sedan sova över hemma hos oss så det blir en riktig tjejkväll för henne, mig och de två kattdamerna. Ska bli mysigt att träffa Smilla igen och hon tycker att det skall bli roligt att få följa med och hämta hem en kattunge och sitta och fundera på nytt namn till Signe. Mysigt!

Jag hoppas på att Selma och Signe kommer att gilla varandra och att Selma uppskattar att få en kattkompis. Tror hon saknar det ibland....

Jag hoppas också på en lugn helg men mycket energi!

Mina drömmar är så mycket bättre.
Mina drömmar är så mycket mer.
Mina drömmar är något bortom bergen.
Något som ingen annan ser........

Ännu en helg...

...Har passerat. Det var nu åter hel evighet sedan jag skrev här men tiden finns inte riktigt och inte heller lusten. De få stunder som är lugna vill jag bara vara, sitta en stund och filosofiera eller bara surfa runt för mer oviktigt vetande.

Förra helgen var vi med jobbet i Rom. Det var en helt otrolig upplevelse och VILKEN stad, jag fullkomligt älskar den och hade kunnat tänka mig en månad eller två där nere. Vi åkte ner på lörd morgon, var och tittade på Milan-Roma (0-0), åt god mat, gick och storsade i Rom, var på sightsing med svenskguide, åt gott och bara njöt av livet. Det var underbart. Vill helt klart tillbaka. Kom hem månd natt för att gå till jobbet på tisd. Veckan har annars rullat på i vanlig takt... Helgen likså.

Helgen har bestått av en massor av pyssel med huset, tvätt av fasad, impregnering av fasad, planteringar av blommor, ogräsrensning etc. Samtidigt som jag njuter av tiden i trädgården så kan det kännas som livet bara är fullt av massor av måsten. Finns ingen direkt tid att ta hand om sig själv och det man gillar. Tyvärr, men hoppas att det är en kort tid i mitt liv som det faktiskt kommer att vara så.

Jag mår inte direkt jätte bra, även om livet flyter på och jag sällan numera talar om min älskade syster och mina känslor, så finns det med mig i kropp och själ ständigt. Vissa dagar lite lättare än andra men oftast ändå jävligt jobbigt. Att veta att jag i hela mitt framtida liv kommer få leva med sorgen, saknaden och längtan efter Linda gör det näst intill olidligt att klara av. Men jag måste vidare.... Jag måste göra det bästa av mitt liv. Jag måste kämpa...

Mina drömmar är så mycket bättre,
Mina drömmar är så mycket mer,
Mina drömmar är något bortom bergen,
Mina drömmar är något som ingen annan ser!

Vår i luften och...

..Påsken är förbi. Har haft några underbara, lediga dagar med härlig sol och värme. Jag gick hem hyfsat tidigt i torsdag för att åka ut till graven med mor och far. Det var dags för att göra det lite påsk och vår fint. Förra året hade vi en vit, lite mindre sten som täckte ytan där vi inte planterade. Men det var svårt att hålla den vit och fin, blandades lätt med jorden under. Så detta år har vi lagt ut en del naturstenar på graven och kommer ha lite planteringar i krukor och på marken (framöver). Vi blev nöjda och vi tror och hoppas att Linda hade gillat det.

Därefter hade vi en ganska så lugn skärtorsdag för att påbörja fredagen men massor av trädgårdsjobb och hus pyssel. Vi har haft strålande sol och vi har njutit till 100% av att bara vara hemma och pyssla, sitta på altanen och dricka kaffe, sola, grilla och bara njuta av tillvaron. Vi har även varit ute på 2 springturer och någon morgonpromenad med underbart fågelkvitter, harar och råddjur i naturen. Jag njuter så otroligt av att våren är här. Det känns som jag missade hela förra våren och verkligen behöver denna extra energi som vår, sol och värme ger. Jag älskar denna tiden på året, när allt ligger framför mina fötter.

Påskafton firades med mor och far. Patrik var ute på sjön med far och fiskade på efm . Jag passade på att koppla av på altanen, vara ute med Rajja (hund) på promenad och nere vi sjön för att suga in varje stund. Har försökt leva här och nu och inte tänka allt för mycket. Hade en super mysig påskafton med mor och far, satt ute på kvällen och åt påskmat och njöt av livet. Även mor och far uppskattade kvällen mycket, vilket alltid känns bra. Jag vill ge dem all glädje och lycka i livet som jag bara kan. Mina älskade päron!

Jag skall försöka njuta varje dag av våren och den väntande sommar. Hoppas på en härlig tid som kommer bringa myckt kraft och energi!