2010-03-05 Dagen efter...

Jag sitter här i soffan, hemma i vårt hus, dagen efter att jag tagit ett vackert farväl att min älskade stora syster. Min enda stora syster på 36 år, valde den 14/2 2010, på alla hjärtans dag, att lämna oss här på jorden och gå vidare för att kunna finna frid och ro. Det har varit oerhört tunga och långa dagar sedan vi fick beskedet den 15/2 (Ja, varför fick vi redan på det så långt efter?).

Vi trodde inte det var sant, hela världen höll på att trilla ihop och jag med den. Vad hade hänt? Varför gjorde min syster så här? Varför räckte hon inte ut sin hand efter hjälp? Ja, frågorna är många och svaren få.

Mamma, Linda och jag hade varit i Göteborg på lördagen och sett Buddy Holly på Scandinavium, varit ute och ätit en bit mat och övernattat på ett mysigt hotell. Vare sig jag eller min älskade mor kunde se, kunde märka att min älskade syster Linda inte mådde bra. Det kom som en fullständig chock. Utan svar....

Så igår kom den stora dagen- dagen för vårt avsked till Linda. Det var en vacker dag med sol, blå himmel och vit snö. Avskedet hade vi i Målsryds Kyrka, där vi har sjungit glatt på våra skolavslutningar från årskurs 1-6 och konfimerat oss när vi var i den åldern. Det var ett väldigt vackert men oändligt sorgset avsked i Lindas spår. Jag hoppas och tror att den var precis så som min älskade syster hade önskat sig. Mycket vackra blommor och många som älskade Linda var på plats för att hedra hennes minne. En del förvånande att de var där, andra inte.. Jag hoppas att även min älskade syster fanns med oss, som en ängel på våra axlar.

Jag tänkte påbörja denna blogg idag och skriva om min väg tillbaka till ett liv i etapp 2, för bearbetning av mina tankar och känslor, vägen tillbaka att kunna leva igen.
Kanske kan jag även "stoppa" någon från att begå denna handling och lämna så många lidande i sorg efter sig.

Jag kan ännu inte förstå att min älskade syster har lämnat mig, lämnat sin dotter, mamma, pappa och alla som älskade henne. Kan inte förstå att det är sant att jag aldrig mer kommer få se henne med all den energi och glädje som bara hon hade. Min syster var oerhört smart och klippsk, ibland kanske för smart för sitt eget bästa men hon kunde aldrig vara riktigt nöjd och riktigt uppskatta sig själv för den hon var. Men jag hoppas att hon veta, att jag alltid har varit stolt över henne och jag hoppas hon vet att hon var min "superman". Min hjälte och mitt stödd genom åren. Tyvärr räckte jag inte till för att hjälpa henne...

Jag älskar dig igår, idag, imorgon och för alltid min älskade stora syster.
Mitt hjärta saknar en väldigt stor del och det kommer bli ett ensamt liv utan dig. Vila i frid!