Fredagmorgon

Klockan är snart nio och jag sitter fortfarande i min morgonrock, datorn i knät och en kopp kaffe. Ska ta en liten lugnare dag idag. Har inte möte på banken förrän kl 11.00 och då börjar min dag, därefter har jag en visning vid 13-tiden och några få samtal att ringa sedan är min dag över. Måste säga att mitt jobb är suveränt, planerar min dagen själv och vill man ha en lite lugnare dag så går det att ordna. Jag sköter mig själv och planerar min egen tid. Enda nackdelen är att den är helt provisionsbaserad. Jobbar man inte hårt idag så får man tillbaka det i framtiden. Nu är det inte så att man tappar allt för en dag men det är svårt att vara "borta" en längre tid. Då är det som att börja om på ruta ett igen.

Äntligen fick jag tillbaka den sköna känslan/tanken i morse, som jag hade innan min syster gick bort och som jag haft under det senaste året av mitt liv: Att jag/vi har ett väldigt bra liv. Vi älskar varandra, vi har ett hem vi älskar, en katt vi älskar (åtminstone jag*ler*), vi trivs på våra jobb och det har gått bra, vi har vänner och kan göra det mesta som vi vill utan att direkt behöva tänka. Vi är lyckliga men vi har också nu en stor sorg att ta oss igenom. Igenom ska vi även om det tar sin tid, även om sorgen alltid kommer finnas med mig så vill jag kunna må bra igen och njuta av det härliga liv vi har. Jag tror att den lärdom jag tar med mig från detta, är att de tidigare problem som jag sett som stora och tunga, kommer jag kunna ta med en klackspark framöver. Jag kommer inte se det som problem och inte lägga så mycket energi på "problemen" längre för det finns saker som är så mycket värre. Jag kommer inte längre att älta och analysera dem (hoppas jag). De kommer inte vara värda den tiden. Jag vill lägga min tid på att må bra, på alla de nära och kära som jag bryr mig om och på saker som jag/vi gillar att pyssla med.

Jag har några av mina vänner som har kommit att betyda än mer för mig nu, som ger mig ett varmt hjärta när jag tänker på dem, som jag vet bryr sig om mig och som jag bryr mig om väldigt mycket (även om tiden inte alltid räcker till). Några vänner som jag verkligen kan tala med, kan gråta med och som har en enorm förståelse för det jag/vi går igenom. Dessa vänner ska jag försöka att ta vara på än mer och tala om för dem oftare att de betyder mycket för mig som vän. Jag vill att de ska veta att de är värdefulla för mig, att de är underbara personer och att jag är glad över att just de är mina vänner. Jag vet att en utav mina käraste vänner följer mina tankar här och jag tror Du vet vem Du är. Tack för att du finns och för att du är min vän!