Jag ligger med datorn i knät i sängen med en kopp kaffe och Vasaloppet är i full gång. En ganska mysig start på dagen men jag hoppas att dagens energin snart kommer till mig, så att jag orkar ta tag i de måsten jag har här hemma. Har upptäckt att energin räcker till att hålla mig upp men inte till så mycket mer, städning, tvättning, matlagning och disk är sådant som jag lägger åt sidan och prioriterar bort. Hjärtat är ute i garaget och skall påbörja klinkning av golv så att vi kan få hem våran nya bil så fort som möjligt. Hjärtat har alltid haft en dröm, en dröm om en sportbil så igår gjorde vi slag i saken. Man får passa på så länge man har möjlighet, i morgon kan det vara för sent. Kan det ge mig en uns av njutning i vår och sommar så är jag glad. Hjärtat är dessutom verkligen värd sin dröm. Han är det bästa som finns och mitt stora stöd i sorget. Utan honom vet jag inte hur det hade gått. Då hade jag förmodligen gått under. Jag vill ge honom all glädje och lycka han kan få!

Idag är det söndag igen och den jobbigaste dagen på hela veckan för det var på söndagen, för 3 veckor sedan, som Linda valde att lämna oss. För 3 veckor sedan så lämnade min syster av mig och mamma här utanför för vårt hus vid den här tiden ungefär (kl 10,40). Sista gången jag såg henne var när hon körde nerför vägen, förbi vårt hus, igen i sin röda v50. Så hemskt att tänka så men det är förmodligen inte sista gången det kommer upp i mina tankar och heller inte den första. Det var sista gången jag såg henne i liv och då hade hon inte många timmar kvar med oss här på jorden, tyvärr. Jag har så många frågor och funderingar med den största frågan är- Vad var det som hände, som utlöste det här valet, just den dagen, just då? Det behöver inte ha varit något speciellet men jag tror att något utlöste det.....Vad, kanske jag aldrig får något svar på. Har jag "tur" så får jag en fingervisning, efter granskning av hennes mob, i polisrapporten. Kan det finnas några som helst svar där? Jag har letat och letat i hennes hus efter ett brev, efter en förklaring men de närmaste svaren jag kommit är från hennes lilla dagbok. Den har hjälpt mig att komma en bit på vägen, den har hjälpt mig att förstå hur min älskade syster mådde de sista månaderna och underlättat mina tankar en del. Jag tror att min syster visste att jag skulle finna dagboken och att den skulle vara en hjälp för mig att förstå, så jag hoppas att hon inte är sårad över att jag tog mig friheten till att läsa hennes innersta tankar och känslor.

Jag vet att min älskade syster ville vara stark för sin underbara lilla tös, jag vet att Linda ville se och uppleva sin tös uppväxt man något gjorde att hon orkade med livet längre. Det är förmodligen inte en sak utan ett antal olika parametrar som gjorde att hon inte orkade längre bla enormt mycket jobb och stress, dåligt samvete över att inte vara en bra mamma, hus och hem att ta hand om som inte riktigt hanns med, en känsla av ensamhet i hjärtat (fast att hon måste ha vetat hur mycket vi älskade henne) i kombination av ångest och dålig sömn. Hon måste ha gått in i väggen totalt, tappat fotfästet och energin för livet. Sen möjligtvis något som utlöste det, som gjorde henne än olyckligare... Min syster måste ha tappat livsgnistan helt enkel, de saker som hon tidigare alltid älskade att göra blev inte heller de längre roliga för hon hade så otroligt många måsten... Måste som hon skapat själv. Min syster levde livet men snöbollen blev större och större, rullade fortare och fortare och hon hann inte med....Jag vet (efter att ha läst systers ocensurerade dagbok med de innersta tankar) att hon var enormt trött varje dag den sista perioden i hennes liv och hoppades varje kväll på att vakna upp med ny energi och kraft att ta tag i dagen med. Sen blev även det ett misslyckande, när hon inte vaknade upp med ny energi och kraft.

Det kommer bli en del ältande och många tankar i mina inlägg, innan jag kommer kunna leva igen. Man jag vill kunna leva igen med energi och glädje och jag kommer att lyckas. Nu ska jag ta tag i dagen =disk :( för att sedan hoppa in duschen, äta lunch och sedan åka för lite fika hos en kompis. Kvällen avslutas med en sväng till Kinnarumma kyrka, titta på alla vackra blommor som ligger vid muren och som är från Lindas begravning (jag vet att de är sönder frusna) men vill ändå se dem en gång till.... En sista gång!