Funderade igår under min visning om folk ser att lyckan inte ler emot mig, om det syns i min blick och på mitt kroppsspråk att jag mår som jag mår. Jag hoppas inte det, jag hoppas att jag spelar min teater bra även om tankarna inte alltid är fokuserade på här och nu. Ville åkt ut till min älskades systers hus igår efter visningen, samtidigt som jag inte ville. Det finns liksom inget där längre men jag får dåligt samvete och känner skam, över att jag inte varit där i veckan, och sett till huset åt henne. Beslutade mig, efter lite övervägande med mor, att det var bättre att åka hemåt efter visningen och försöka att ta hand om mig själv i stället.
Det är så mycket man tänker på, det är så många beslut som måste omvärderas och funderas igenom. Hur vill jag leva mitt framtida liv? Tidigare har det varit självklart men det är det inte längre... Det är inte helt själklart att jag vill ha en egen familj längre, det är inte helt självklart att jag vill skaffa egna barn längre och leva som alla andra gör. Tankarna är många och inte bara kring min systers bortgång utan även om min egna fortsätting. Det kanske är så att jag vill leva mitt liv för Smillas skull och kunna ge henne all min kärlek. Jag hoppas och tror att det är beslut som ger sig självt längre fram.
Usch, kluven, nedstämd och inte alls motiverad. Men kanske inte så konstigt med tanke på hela den här absurda situationen. Kroppen fungerar inte som den ska med förstoppningar och blödningar i flera veckor etc. Antar att det är kroppens sätt att reagera och ta hand om sorgen. Kan inte göra så mycket åt det mer än att reflektera över hur jag mår och hur det känns. Och just nu känns det för JÄVLIGT!
Har kommit att inse att jag egentligen inte bryr mig ett dugg när hjärtis pratar och planerar vårt badrum. Tror bara att jag lyssnar med ett halvt öra och struntar faktiskt fullständigt i badrummet. Vet inte ens om hjärtis märker mitt ointresse. Men orkar inte bry mig.
Har kommit att ense att det enda jag längtar efter är att få sätta mig vid datorn och skriva ner mina tankar. Det är SÅ skönt och ett bra sätt att reflektera över sina egna tankar och känslor. Ett sätt som jag hoppas hjälper mig framåt i livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar