Vad snabbt det kan gå, vad snabbt det kan vända... Från att för en liten stund sedan har skrivit några rader, med enligt mig visst hopp, till att känna sig nere på botten... Undrar över hur mitt liv kunde förstöras så snabbt, från att efter många vilsna år äntligen ha funnit lyckan och mig själv, till detta.Från att äntligen har hittat lycka och väbefinnande med allt i livet så vänder det på en sekund. Grymt och än en gång orättvist.

Från att ha varit en vilsen student med osäkerhet inför framtiden, ätstörningar, taskig självkänsla och att aldrig känna sig nöjd med något man presterar och rädd för att inte vara tillräcklig. Till att äntligen ha funnit mig själv, kärleken, min framtid och mitt jobb, hemma i den stad där jag är född och uppvuxen med nära och kära inom räckhåll igen. Från fattig student till att egentligen ha allt det jag önskar(jag har inte allt för stora krav). Allt var komplett med en älskvärd familj, pojkvän, vänner, ett jobb jag trivs med och som går bra till ett nattsvart helvete och undrande om vart livet är på väg...

Det är bara att inse, min syster förstörde inte bara sitt egna liv utan sin dotters, mitt liv, mina älskade föräldras liv och många andras. Kanska låter som jag är en bitterfitta, men till viss del är jag det ikväll och jag har rätt till att vara det. Sorgen har många uttryck och det kan växla lika snabbt som lycka till olycka.

Men varför just nu?