Onsdag och...

...Bara en och halv vecka kvar. Nedräkningen har börjat känns det som. Tiden bara springer iväg. Jobbade en timme eller så i fm. Hade lite samtal att ringa och tider att boka. Tyvärr gick inte det så det får bli lite jobb på fred också samti början på veckan då jag skall ut och fota ett hus. Svårt att vara helt ledig i detta yrket, tyvärr. Har haft 3 sköna dagar här hemma sedan jag skrev sist och har hunit landa lite i att "bara vara". Haft underbart skönt och det känns som det har varit välbehövlig tid. Tagit dagen som den kommer. I måndags var jag ensam ute hos min syster för att gå igenom hennes kläder och ta med mig lite av hennes grejor som minne. Smilla har nu tagit det som hon vill spara ochresten får jag ta. Jag kommer förmodligen ta det mesta som är kvar. Vill ha så mycket av min syster hemma hos oss, som möjligt. Kan säga att bilen var fulllastad när jag åkte därifrån. På lörd skall vi flytta möblerna och sedan är det....Tomt..... Det var inte helt lätt att vara där ute, sorgligt att gå igenom sin älskade syster kläder,krama dem och lukta på dem, känna hennes doft och veta att sist de kläderna användes så var syster i livet. Fy fasen, nu kommer hon verkligen aldrig att vara i livet hos oss. Veta att den inredning som jag tog med mig hem är sådant syster skaffat för att hon gillar det och nu... kan hon aldrig gilla något mer här hos oss på jorde-livet. Aldrig mer! Satte mig där det hände och satt där lång stund, för att vara "nära", pratade till min syster... Förhoppningsvis kan hon höra mig, känna mig och vara nära mig fastän att jag inte kan se henne. Det är så mycket som jag aldrig hann säga eller fick sagt när hon fanns hos oss så jag hoppas att hon ändå vet att familjeband är starkare än allt annat. Det innebär också att smärtan är större än allt annat. Det var sorgligt att vara i huset, att det börjar tömmas på saker och veta att nu kommer det aldrig mer se ut som det gjorde när min älskade syster bodde där... Livet är verkligen tufft och det är svårt att förstå hur hon kunde lämna oss och livet. Hur som helst så finns hon med oss i vårt hem nu, i än mer bemärkelse än tidigare (genom kläder, tavlor och div inredning) Jag kommer minnas varenda pryl som är hennes och hålla dem varmt och kärt. De är det bästa jag har förutom minnet av min älskade syster. Skulle jag behöva ge bort mitt egna införskaffade inredningsfix för att få hennes så skulle jag ge bort varenda pryl utan en tanke. Min syster är värt allt för mig- Jag hoppas du vet det och jag hoppas att du finns här omkring mig!?!

Jag kommer verkligen aldrig mer få träffa min älskade syster ( i detta jordeliv) och det är smärtsamt. De stunder man kan "slå" verkligheten i från sig och låtsat att allt är som vanligt är ok att leva i men när tanken åter kommer så kastas man fler meter bakåt, in i en stenhård sanning....Ännu jobbigare blir det när man förstår på andra, som är i liknande situation fast år tillbaka, att verkligheten inte blir bättre och att saknaden alltid, efter många år, kommer vara fruktansvärd. Hur orkar man leva med det är frågan jag ofta ställer mig. Hur orkar man ta sig vidare efter detta? Hur orkar man känna en sådan, nästintill outhärdlig, smärta och saknad år efter år efter år? Jag trodde det skulle lindras på något sätt men det verkar inte vara så.Utan sorgen, saknaden och smärtan kommer alltid att finnas där, lika stor, dag som natt, månad efter månad, år efter år tills min dag är kommen.

När min dag är kommen så kan jag inte säga att jag längre är rädd för att dö, den dagen kommer då vi alla skall göra det. Jag skall göra det när det är tänk att jag skall göra det (för Gud har väl en plan för alla?). Men den dagen hoppas jag att vi äntligen få träffas igen. Jag är inte rädd för döden för mina förhoppningar är att få träffa dig igen- Älskade syster. Jag tror det kommer kännas skönt på något sätt och jag hoppas så innerligt på att få möta dig igen där solen alltid skiner, där himmlen alltid är blå och där rosor aldrig dör. Där skall vi mötas och finnas tillsammans igen. Eller?

Igår var jag ute med far i skogen en sväng och plockade kantareller. Det var mysigt och jag tror att far gillar när vi umgås, jag tror han gillar när vi gör något tillsammans. Vi pratade en del om Linda givetvis och precis som jag så har far svårt för att se glädje i något. Man gör det för att man skall göra det och för att försöka ta sig vidare i livet. Givetvis funderar vi nog båda två på, även om det inte blev sagt, om vi någonsin kommer göra något med äkta och innerligt sann glädje igen? Vi var i skogen där de tidigare jagade tillsammans. Hittade en hel del svamp. Far gav bort den svamp han plockat och efter rensning och förvällning så var det hela 3,5 kilo (dvs 7 liter). Inte dåligt det och mer kommer det bli under hösten.Vi skall dit igen :)
Hjärtisen höll sig hemma, han gillar inte svamp-plockning. Som tur är har han massor att fixa med i garaget, klippa gräs och hugga ved. Sådant som killar skall göra :)
Efter wn lång dag med fysiska aktiviteter var vi ganska så trötta och dagen avslutade med en sen middag vid 22-tiden. God ( Potatisgratäng, pepparbiff och sås med kantareller)men sen!

Idag hade vi tänkt att ge oss neråt Varberg för att strosa runt lite, hitta någonstans och bo och övernatta till imorgon för att sedan ta in på Asian Spa i Varberg på torsefm men när regnet öste ner över oss så insåg vi att det fanns bättre saker att göra. Vi åkte till Jönköping, gick på A6, shoppade lite smått och sedan var vi på Biltema för att införskaffa mtrl till att göra iordning verkstadsdelen i garaget. Hjärtisen har hållt på med det sedan vi kom hem vid 18-tiden, jag har varit ute på en springtur, rensat ogräs, lagad mat, fixat disken etc. Känner mig ganska så välmående precis nu. Nöjd med dagen och att jag kom ut på en springtur.Hemmfix idag.
Men imorgon då åker vi till Asien Spa och bara kopplar på spaavdelningen. Kvällen kommer att avslutas med en 3-rätters. Jag skiter fullständigt om det regnar (helst får det göra det, för vi kommer vara inne det mesta...hihih) men koppla av det ska vi. Enormt trötta när vi vaknar, under dagen och även på kvällarna, det är välbehövligt. En uppladning inför lörd och den avslutande flytten av Lindas sista grejer. Nedladdningen blir en mysig lördkväll med Smillsen- Jag längtar!