Jag är så otroligt ledsen...

...Över att livet blev så här. Men jag är så otroligt glad över att hjärtisen orkar finnas vid min sida och se till att mitt liv inte raserar...

Tack till mina nära och kära för att ni finns!

Ligger vid...

..Brasan som värmer skönt, lite levande ljus och lite mätt efter en varm tomatsoppa och vitlöksbröd... Ja, andra ord ganska mysigt men ja... formen är som den är vilket påverkar det negativt. Känner mig som värdens mest negativa och deppigaste människa idag som inte känner för något. Jag som sett fram emot en lite bättre helg och så blir mitt sinne så här. Och inte blev det bättre av att mäklaren ringde och köparna ville ha prisavdrag för att vi kastat ett par dörrar som stod i Lindas garage. Att de orkar och att de kan med- IDIOTER! Önskar mest av allt att vi inte hade sålt till dem, de är inte värda det paradiset. Hur orkar man tjaffsa om 2 gamla j-la furudörrar när det är ett dödsbo. Gilla läget och gå vidare, de stod i garaget och ingen hade sagt att de tillhör huset. Det gör mig ursinnig F:N ta er!

Ingen ork,ingen lust, kvällen som annars kunde varit så mysig framför brasen, lite levande ljust, varm och enkel men god mat i rätt atmosfär tillsammans med den du älskar..... En helg ligger framför mina fötter och jag hoppas att lite mer energi finns hos mig i morgon ( trots att älsklingen åker bort)!

För några dagar sedan...

... Kände jag en skön energi i kroppen, som helt tycks ha försvunnit igen. Känner inte för något idag heller och vill helst bara dra ett täcke över huvudet. Jag som innan hade sett fram emot en skön helg med lite glädje. Sitter idag på jobbet och orkar inte ta tag i något, har inte direkt heller något att ta tag i förrän mitt möte i efm. Två samtal att ringa innan dess, och skulle väl kunna bli en hel del till om jag bara kände för det..... Ute är det ändå ett ganska fint väder med lite blå himmel och sol men det hjälper mig föga idag. Säger bara -USCH. Längtar bara hem. Men när jag kommer komma hem så kommer jag inse att det finns massor jag borde gör som jag inte kommer att orka. Låter jag negativ, så är det bara förnamnet på hur jag känner mig. Vart tog den positiva känslan vägen?

Jag önskar mig att den positiva känslan med lite energi kommer tillbaka framåt efm och att jag faktiskt kan få en ganska fin helg. Om någon hör mig, så snälla hjälp mig!

Fick precis en sådan där...

...Dag som jag inte ville ha.......

Jag saknar dig min älskade syster.
Varför blev livet så här?

Ja, nu börjar....

...Faktiskt hösten att närma sig och med det regn, blåst och busväder. Det känns i luften nu och det är tråkigt att lämna sommar, sol och bad bakom sig. Jag håller tummarna för att vi har en vacker höst framför oss med mycket höstsol. Veckorna har en tendens att bara springa iväg när man är tillbaka på jobbet. Tyckte gårdagen kändes lång men idag är vi redan halvvägs in i veckan. Har haft en något behagligare vecka och jag varit riktigt glad när jag trallade hem vid 18-tiden i måndags. Vad mycket det gör för kvällen att komma hem vid 18-tiden istället för 2 timmar senare. Tog det ganska lugnt och började pysslade med sortering av min älskade systers krämer, smink, hår-grejer, parfymer etc. Det har stått på vårat kontor ett tag och jag har inte riktigt orkat ta tag i det. Jag blir lika förvånad varje gång när jag inser vad grejer hon hade, typ 3 oöppnade underlagskrämer, 5 olika (och bra märke)oöppnade puder, ett antal oöppnade mascarer och ögonskuggor, massor av hårspray av samma märken nästintill fulla, fina och dyra ansiktskrämer en del öppnade och en del oöppnade....Min äslakde syster köpte också alltid bra grejor, kosta vad det kosta ville. Jag vet inte, men jag får känslan av att min älskade syster dämpade sin ångest med shopping. Och det är inte direkt första gången jag får den känslan! Hur som helst så har jag tagit tillvara på en hel del men allt går tyvärr inte att spara. Känns dock hemskt att göra sig av med sådant som älskade syster köpt för surt förvärvade pengar....

Nu börjar det mesta bli klart med allt det här och det känns skönt att lämna det bakom sig även om det är vemodigt att avsluta dessa kapitel. Man avslutar en del av sin syster och hennes liv kommer på något sätt längre och längre bort, det hon har skapat och älskat.....

Men det är ju så det är, ju längre tiden går desto längre bort kommer den tiden vi fick tillsammans. Hemskt men sant. Jag önskar jag kunde stoppa tiden där den var innan, vrida tiden tillbaka till mitt "vanliga liv" men det går inte. Det vet vi ju alla om. Hur mycket jag än vill, hur mycket jag än önskar, så är jag fortfarande här och nu.

De senaste dagarna så har jag känt en gnutta mer energi i kroppen och faktiskt mer livlust. Livet börjar på något sätt att rulla igång igen. Det känns skönt men också lite svårt att erkänna. Samtidigt så vet jag att det kommer bra och det kommer dåliga dagar/stunder/ögonblick(och det gör det för oss alla oavsett situation i livet) och imorgon, eller om en timme, kan vara en sådan dag när man helst av allt vill stanna kvar i sängen med ett täcke över huvudet men jag får försöka att vara glad över dagen och den energi som infinner sig idag. Här och nu!

Jag längtar också efter helgen, en helg i lugnets tecken, förmodligen ( Kanske att Patrik åker med till Köpenhamn på lördag med övernattning i Malmö och Elfsborgsmatch på söndag). Som det ser ut nu skall jag ut i skogen med min kära far och plocka kantareller på lördag,möjligtvis att jag stannar hemma hos mor och far över natten om Patrik åker iväg, planerar att fixa med blommorna i trädgården på söndagen(byta ut sommarblommor mot höstblommor) och bara pula i hemmets lugna vrå. En härlig helg helt enkelt. Hoppas energin håller i sig- Mitt nya liv!

Ja, hur kunde jag tänka mig en så fin helg, mina fantasier och förhoppningar skenar ibland iväg. Jag skall göra det till en bra helg så gott jag kan men den kommer även innehåll lite tyngre saker som jag helt för stunden hade trängt bort. Än en gång ser jag hur jag på ett ögonblick kan svänga.... Jag måste ut till älskade systers hus och ta "avsked", det blir sista gången att besöka hennes paradis och det stället där hon faktiskt valde att avsluta sitt liv. Jag har tänkt att åka dit ut själv, sätta mig ner där det skede, tända ett ljus och bara vara nära/minnas och ta avsked av den platsen, ta avsked av hennes paradis och hennes framtid. Därefter skall jag åka till hennes grav och ta med mig lite vackra blommor SÅ overkligt att behöva åka till sin älskade syster grav och veta att det är något jag får göra om och om och om igen genom mitt liv.... Jag bara undrar Älskade Syster,varför lämnade du livet och oss?

Äntligen helg &...

...Den känns faktiskt väldigt välbehövlig efter en väldigt intensiv vecka men långa dagar. Trodde faktiskt att den första veckan efter semestern skulle bli ganska lugn. Vad fel man kan ha. Veckan har hur som helst gått bra och det känns fint med en bra start (1 hus skrivit på, 1 lägenhet skriven på, 3 nya försäljningar (1 skall dock hitta nytt boende först)). Lugnande när man vet att man har lite att jobba med! Att få in två nya uppdrag+ ett avtal i fredagsefm kändes gott och en bra start inför helgen. Dagen blev dock lite längre än vad jag tänk mig. Hade tänk att hämta Smillsen (som är hos oss denna helgen då hennes far skulle få lite vänner på besök och göra staden) vid halv tre men var inte där innan fyra. Direkt inser man hur svårt det är att hålla tider och det man tänkt sig i detta jobbet (förutom om det är kundrelaterat). Igår kväll var vi inne för första gången på Grillkväll hos grannarna, även om vi talat om det sedan vi flyttade in. Både vi och de har varit dåliga på att ta tag i det och ja...kanske finns det en anledning av det...hihi... Hur som helst var det trevligt och det allra bästa är att de har en dotter i Smillas ålder och de leker fin-fint. Helt suveränt.

Smilla vaknade redan vid halv sex idag vilket är väldigt tidigt. Det bästa är att hon har blivit så stor nu så att man kan mysa ihop henne under täcket med kudden vid teven någon timme extra. Och idag var det tydligen bra på tv för vi kom inte upp ur sängen innan halv nio. Hur skönt som helst! Idag har vi haft en dag på Universeum i fiskar-ormar-och paddornas tecken, lunch på Ikea och lek i deras lekpark. Perfekt att lämna Smillsen där en timme så att hon får lekt av sig lite. Det var inte heller utan att hon var lite trött när vi åkte hem då hon somnade gott. Jag oxå för den delen :)

Nu leks det med granntösen eller rättare sagt de sitter vid tv:n med lite godis och Pepsimax. Jag tvättar och tar det lite lugnt med datorn i högst hugg. Ikväll blir det mys-kväll med mycket tända ljus, fisk med räksås och chockladpudding som efträtt samt lite mys vid tv:n. Det kallar jag myskväll och det som gör det så mysigt är älskade Smilla. Att ha henne med oss är härligt (om än lite tröttande då vi inte är vana barnföräldrar)! Imorgon blir det jobb, en visning, och då skall mor och far vara med Smilla sedan blir det nog några timmar till med henne innan det blir hem till Kinnarumma igen. Ska även ut till Lindas hus en sväng med en kompis som skall få en kista som är kvar i huset samt en garderob som kan bli väldigt vacker. Tyvärr har vi inte plats för allt och då är det än mer tur att man kan glädja någon när och kär vän med dessa grejor istället! På kvällen skall jag försöka att fortsätta mitt nya liv och försöka spara lite krafter så att jag/vi kommer ut på en spring runda. Jag måste ut en gång till denna veckan, trots att det varit hektiskt så finns det inga ursäkter!

Har varit en ok vecka ur tankeperspektiv och jag förmodar att det blir så när man nu jobbar igen och har så mycket annat att tänka. Jag har en väldigt bra liv, som jag är tacksam över och jag önskar att även min älskade syster hade uppskattat sitt liv, som innehöll så mycket positivt ändå. Om hon ändå hade öppnat sig och jag hade kunnat få henne att se lite ljusare på tillvaron och det"svarta" i livet. Om hon bara hade insett att vi alla har svåra tider men efter det svåra brukar alltid solsken lysa igen- även om det inte känns så!

Jag är 100% säker på att när man är längst nere på botten så tror man aldrig att man kommer blir lycklig igen.Men om man bara ger livet chansen så kommer alla dessa 100% blir lyckliga igen. Lyckan kommer, lyckan går.... Och det snurrar på som ett ekorrhjul. Det gäller bara att "stå ut" de dåliga perioderna i livet, sen kommer ljuset i tunnelen igen! Om jag bara hade fått chansen att få min älskade syster att inse detta... Ja, då hade allting varit som förr *LYCKA*

Jag skall göra mitt bästa av mitt liv och jag skall göra det bästa för Smilla. Jag skall finnas vid hennes sida för hennes skulle men även för din skull Linda. Jag skall se till att allting går henne väl och finnas hos henne när hon vill och behöver mig. Jag skall ge henne all min kärlek och genom min kärlek så hoppas jag att hon även skall känna din kärlek, älskade syster. Vi är för alltid tillsammans!

Tillbaka på jobbet igen...

... Och vart tar tiden vägen, frågar jag mig reda mig själv? Har varit 3 hektiska dagar och hyfsat långa ( hemma vid 21-tiden på måndag och 19.30-tiden igår)dagar. Denna veckan försökte jag ju även komma igång med mitt nya liv vilket innebär lite hälsosammare mat eller nyttigare kanske man skall säga men framför allt lite mindre och mer motion. Har varit så dålig på detta det senaste halvåret men energin har inte räckt till. Har struntant helt i det skall jag väl vara helt ärlig och säga vilket kanske inte heller är så konstigt. Idag skulle jag tagit en promenad med några vänner, inbokat från föra veckan, men insåg att jag har något så tråkigt som tandläkare inbokat idag med utdragning av tand och lagning. Lär dregla en del efter det.

Jag drömmer så otroligt mycket just nu om min älskade syster. Ett tag var det jobbigt men jag fick en tanke igår- Drömmen är så verklig och i drömmarna får jag vara nära min älskade syster. I drömmarna är hon med mig och jag får uppleva henne igen och igen och igen... Tänk om man ständigt kunde "leva" i desssa drömmar då hon föralltid är närvarande. Det är i drömmarna du finns hos mig precis som förr. Jag saknar dig älskade syster!

Sex månader av Längtan till Dig

Sex månader av smärta
Sex månader av sorg
Sex månader av undran
Sex månader av tårar
Sex månader av tomhet
Mitt liv blir aldrig detsamma utan dig- Min älskade syster!

SORG, SAKNAD, SMÄRTA OCH ETT HAV AV TÅRAR.

Evigt saknad och Evigt älskad!

Sista dagen på...

...Semesterna, sedan är det helg och därefter jobb på måndag. Tiden har gått fort och jag önskar att jag/vi hade haft ytterligare några veckor att ta igen oss på. Hade lite mer energi igår och vaknade hyfsat pigg för att återigen vara energilös idag. Vad är det som händer egentligen? Igår hade vi en skön dag iaf, hyfsat väder,åkte lite posche, åt lunch på stan, slappade i solen på altanen (jag gjorde det och hjärtisen tvättade en bil), jag var ute på promenad med Ulle, Catte och Martina medan hjärtisen var ute på sjön med far. Det var en skön promenad, det var länge sedan jag träffade framför allt Ulle men även de andra så det var roligt att träffa dem. Pratade en hel del med Martina som även hon misst sin syster för två år sedan och ja, det är skönt att prata med någon som har kännt den smärtan och sorgen. Bredvid det så blir inget annat en smärta igen. Så det var en "givande" promenad och jag fick lite ensam tid med Ulle efteråt för att höra hur allt är med dem etc. Jag borde verkligen umgås med vänner oftare för det ger energi och lättar ens tankar en hel del.Jag mår bra med vänner och jag hoppas att mina vänner mår bra med mig (även om jag är lite neråt förtillfället). Borde bli bättre på att planera till hösten och se till att hinna med att fylla på mina energier i goda vänners lag. Eller vad tycker du Sandra ;)? Skall göra mitt bästa med iaf en jobbfri kväll+ i största möjligaste mån helgen.....

Idag blir hjärtisen klar med sin verkstad med nytt golv, nymålade väggar och tak. Sedan är det bara inredningen som skall till. Allt tar lite längre tid än man tror. Ikväll har vi bestämt oss för att ut och äta för att sedan gå på bio. Jag tror hjärtisen fick sig en lite tankeställare igår, när en arbetskompis kom förbi och nämnde, i förbi farten, att deras bästa vänner som är ett par skall gå isär efter att hon tagit upp för en liten tid sedan att det varit dåligt i två år och killen stod då som ett frågetecken. Så, hjärtisen "bjöd" ut mig på date direkt ...*skratt* och i morse har han varit fromm som ett lamm, vid minsta lilla "elak" kommentar har det kommit något väldigt snällt bakom...*skratt* Tänk att en sådan liten klocka kan göra så att en kille tänker till. Trots att han redan är den bästa. Härligt!

I morgon har vi en jobbig dag framför oss, ett halvår sedan syster-yster lämnade oss. Idag för ett halvår sedan var jag förväntansfull inför vår kväll i Gbg. Mor och syster kom förbi vid 14-tiden och plockade upp mig här hemma efter att vi tagit en liten fika, hade en trevlig resa ner till Gbg, satt och tjattrade i några timmar för att sedan göra iordning oss och bege oss till resturang och en god middag sedan vidare till Scandinavium och Buddy Holly. Vår sista kväll tillsammans! Jag är tacksam för att vi fick den sista kvällen tillsammans med Linda även om det finns saker som jag önskar hade tet sig på ett annat sätt. Jag önskar att jag hade sagt så mycket mer älskvärda ord till min syster, att jag hade sagt att hon var den bästa systern man kunde ha och att jag är tacksam över att hon är min syster och att jag är tacksam över allt hon har gjort för mig genom åren. Jag hoppas att dessa tankar och ord når över till dig på andra sidan. För visst måste det finnas något mer efter döden? För visst måste jag få träffa min älskade syster igen? För visst måste våra själar få mötas igen? För visst finns det en Änglastad dit vi alla en dag skall få vandra. Ja, det måste vara så, mitt liv blir lite enklare med de tankarna, mitt liv blir lite enklare om jag vet att vi får träffas igen... Tänk om jag visste!

Imorgon blir en speciell dag, din dag, ett halvår sedan vi sist sågs. Vi kommer att ses vid graven i morgon.Jag skall ta med mig lite extra vackra blommor till dig. Tänk om du kunde ge mig en signal på vad du skulle vilja ha för blomma imorgon, ett litet tecken vore så mycket värt. Jag skall vara lite extra observant faktiskt, kanske kan jag få en "signal" eller en känsla från andevärlden (om den nu finns)....

Imorgon för ett halvårsedan var sista gången jag såg dig i livet här hos oss älskade syster. jag önskar jag kunde få uppleva dig en gång till, jag önskar att tiden var ett halvår tillbaka och att allt var som förut. Det är så tomt utan dig. Jag saknar dig älskade syster!!!!

Helt slut...

... Undrar vart den lilla energi som faktiskt funnits i kroppen har tagit vägen? Orkar knappt ta mig upp i sängen och känner inte för något dirket. Måtte energin komma tillbaka i nästa vecka. Hur ska jag annars fixa att jobba?

Har varit ute med mor i dag på Lindas grav och planterat nya blommor, de andra hade blivit så fula efter mycket regn och det är viktigt att det är fint där annars kommer det dåliga samvetet. Mor hade skaffat blommorna och var nervös för om jag inte skulle gilla dem (då ville hon ta blommorna med hem igen). För det första, är det viktiga att någon utav oss gillar dem, då får den som inte gillar blommmorna smälta det och för det andra, blev det BÄTTRE än de första vi planterade.Det gjorde du bra älskade mor!

Därefter hade jag tänk svänga ner om staden och fixa nytt batteri till min jobb-mobile men...hade ingen ork så det blev raka vägen hem istället och nu ligger jag i min underbart sköna säng och bara tar det lugnt. Blir nog lite läsande i boken "Himlen på jorden" som handlar om andevärlden och andeliv och därefter lite vila möjligtvis. Borde gå ut och röra på mig men jag orkar inte....Får börja mitt nya liv på måndag!

Då var huset...

...Tömt i stortsett och det gick hyfsat smidigt allt. Vi träffades i huset jag, Patrik, mor och far, Anders med far, i huset igår och gjorde klart det sista i princip. Kastade det "överblivna" (som vi inte tror Smillsen vill ha i framtiden och det som ingen har plats för), tog hem möblemanget, kastade kläder (som jag varit tvungen att välja bort pga plats och storlek),skruvade ner alla lampor, hyllor och div, tömde garage samt klippte gräs. Far höll på att få ett bryt i början när vi skulle kasta vissa saker och i frågasatte vem som bestämde det... Ja, vem bestämmer det... Ingen egentligen, men ingen har plats. Han insåg det ganska snabbt, när jag sa till honom att de får ta hem dessa grejor då. Och ja, bryt det fick vi nog var och en under dagens gång men vi alla bet ihop. Bara att klara av och inte vidare fundera på vad det var vi egentligen gjorde. Men det var sorgligt.... Det allra jobbigaste var att lämna, till bättre behövande, kläderna som jag "valt bort". Jag kunde inte... Patrik fick lämna det. Jag ville hålla kvar det, jag ville lukta och ville inte lämna det men... Man kan inte behålla allt det går inte, har hjärtisen fått mig att inse. Det var en lång dag och när vi var klara vid halv åtta så var det Smilla som gällde. En glad belöning iaf! Det blev tacos-mys för hela slanten och vi alla somnade trötta och nöjda runt 23-tiden för att få första besöket av Smillsen vid 4-tiden- Jag kan inte sova. Shit, vilken lång morgon det kunde blivit om Smillsen inte hade somnat om men med min närhet i sin säng gick det bra. Hon somnade gott med lite kli i nacken, för mig var det lite tuffare... Så är att ha barn antar jag:) Dagen har spenderas hos mor och far med Smillsen samt en sväng på Knallerian, där Smillsen fick välja 1 klädesplagg i vilken butik hon ville. Hon börjar bli väldigt medveten och läser tidningen Julia där hon tittar på kläder, vilken butik det kommer från,smink, naglack etc. Efter denna tidning verkar hur som helst Lindex vara en favvo. Få se hur länge det håller i sig. Det skumma är, att de gånger som Smilla är med oss, så känner jag mig emellanåt precis som min syster, saker jag tänker, saker jag säger och hur jag beter mig, ansiktsuttryck, ALLT. Tanken far emellanåt åt att- Shit detta är Linda, detta är min syster upp i dagen. När jag tänker efter så händer det faktiskt även när Smillsen inte är här att jag får den känslan. Hur som helst, vid 17-tiden kom pappa Anders och jag och Patrik satte sedan igång med att ändra om vårt hem för att göra plats åt Lindas grejor. Helt om ändrat, inte som vi tänkt från början, men bra blev det iaf. Linda finns med oss i vårt hem och kommer så alltid att göra....

En tuff helg, jag är glad att vi fortfarande har semester, och det är skönt att det mesta med huset är klart om än vemodigt. Jag kommer dock att ta en dag, då jag ensam åker ut till huset, för att en sista gång minnas och vara lite extra nära sen blir det aldrig mer... Aldrig mer, att se platsen, att minnas just där. Jag minns det som det var igår, den där fösta dagen efter att allt hade hänt. Den där gången då stolen stod vid spisen med hennes rosa kofta hängande, disk på diskbänken, datorn stod på, där den alltid brukar stå på och min syster var fortfarande inloggad på tex facebook, lappar som hon hade skrivit låg bredvid datorn, lamporna som hon senast hade tänt lyste, stereon med den skiva som hon lyssnat på sista gången var på och många många mer jobbiga minnen.Det var som det var igår och så kommer det alltid att vara- Jag saknar dig älskade syster och jag undrar fortfarande vad det var som hände egentligen?

Onsdag och...

...Bara en och halv vecka kvar. Nedräkningen har börjat känns det som. Tiden bara springer iväg. Jobbade en timme eller så i fm. Hade lite samtal att ringa och tider att boka. Tyvärr gick inte det så det får bli lite jobb på fred också samti början på veckan då jag skall ut och fota ett hus. Svårt att vara helt ledig i detta yrket, tyvärr. Har haft 3 sköna dagar här hemma sedan jag skrev sist och har hunit landa lite i att "bara vara". Haft underbart skönt och det känns som det har varit välbehövlig tid. Tagit dagen som den kommer. I måndags var jag ensam ute hos min syster för att gå igenom hennes kläder och ta med mig lite av hennes grejor som minne. Smilla har nu tagit det som hon vill spara ochresten får jag ta. Jag kommer förmodligen ta det mesta som är kvar. Vill ha så mycket av min syster hemma hos oss, som möjligt. Kan säga att bilen var fulllastad när jag åkte därifrån. På lörd skall vi flytta möblerna och sedan är det....Tomt..... Det var inte helt lätt att vara där ute, sorgligt att gå igenom sin älskade syster kläder,krama dem och lukta på dem, känna hennes doft och veta att sist de kläderna användes så var syster i livet. Fy fasen, nu kommer hon verkligen aldrig att vara i livet hos oss. Veta att den inredning som jag tog med mig hem är sådant syster skaffat för att hon gillar det och nu... kan hon aldrig gilla något mer här hos oss på jorde-livet. Aldrig mer! Satte mig där det hände och satt där lång stund, för att vara "nära", pratade till min syster... Förhoppningsvis kan hon höra mig, känna mig och vara nära mig fastän att jag inte kan se henne. Det är så mycket som jag aldrig hann säga eller fick sagt när hon fanns hos oss så jag hoppas att hon ändå vet att familjeband är starkare än allt annat. Det innebär också att smärtan är större än allt annat. Det var sorgligt att vara i huset, att det börjar tömmas på saker och veta att nu kommer det aldrig mer se ut som det gjorde när min älskade syster bodde där... Livet är verkligen tufft och det är svårt att förstå hur hon kunde lämna oss och livet. Hur som helst så finns hon med oss i vårt hem nu, i än mer bemärkelse än tidigare (genom kläder, tavlor och div inredning) Jag kommer minnas varenda pryl som är hennes och hålla dem varmt och kärt. De är det bästa jag har förutom minnet av min älskade syster. Skulle jag behöva ge bort mitt egna införskaffade inredningsfix för att få hennes så skulle jag ge bort varenda pryl utan en tanke. Min syster är värt allt för mig- Jag hoppas du vet det och jag hoppas att du finns här omkring mig!?!

Jag kommer verkligen aldrig mer få träffa min älskade syster ( i detta jordeliv) och det är smärtsamt. De stunder man kan "slå" verkligheten i från sig och låtsat att allt är som vanligt är ok att leva i men när tanken åter kommer så kastas man fler meter bakåt, in i en stenhård sanning....Ännu jobbigare blir det när man förstår på andra, som är i liknande situation fast år tillbaka, att verkligheten inte blir bättre och att saknaden alltid, efter många år, kommer vara fruktansvärd. Hur orkar man leva med det är frågan jag ofta ställer mig. Hur orkar man ta sig vidare efter detta? Hur orkar man känna en sådan, nästintill outhärdlig, smärta och saknad år efter år efter år? Jag trodde det skulle lindras på något sätt men det verkar inte vara så.Utan sorgen, saknaden och smärtan kommer alltid att finnas där, lika stor, dag som natt, månad efter månad, år efter år tills min dag är kommen.

När min dag är kommen så kan jag inte säga att jag längre är rädd för att dö, den dagen kommer då vi alla skall göra det. Jag skall göra det när det är tänk att jag skall göra det (för Gud har väl en plan för alla?). Men den dagen hoppas jag att vi äntligen få träffas igen. Jag är inte rädd för döden för mina förhoppningar är att få träffa dig igen- Älskade syster. Jag tror det kommer kännas skönt på något sätt och jag hoppas så innerligt på att få möta dig igen där solen alltid skiner, där himmlen alltid är blå och där rosor aldrig dör. Där skall vi mötas och finnas tillsammans igen. Eller?

Igår var jag ute med far i skogen en sväng och plockade kantareller. Det var mysigt och jag tror att far gillar när vi umgås, jag tror han gillar när vi gör något tillsammans. Vi pratade en del om Linda givetvis och precis som jag så har far svårt för att se glädje i något. Man gör det för att man skall göra det och för att försöka ta sig vidare i livet. Givetvis funderar vi nog båda två på, även om det inte blev sagt, om vi någonsin kommer göra något med äkta och innerligt sann glädje igen? Vi var i skogen där de tidigare jagade tillsammans. Hittade en hel del svamp. Far gav bort den svamp han plockat och efter rensning och förvällning så var det hela 3,5 kilo (dvs 7 liter). Inte dåligt det och mer kommer det bli under hösten.Vi skall dit igen :)
Hjärtisen höll sig hemma, han gillar inte svamp-plockning. Som tur är har han massor att fixa med i garaget, klippa gräs och hugga ved. Sådant som killar skall göra :)
Efter wn lång dag med fysiska aktiviteter var vi ganska så trötta och dagen avslutade med en sen middag vid 22-tiden. God ( Potatisgratäng, pepparbiff och sås med kantareller)men sen!

Idag hade vi tänkt att ge oss neråt Varberg för att strosa runt lite, hitta någonstans och bo och övernatta till imorgon för att sedan ta in på Asian Spa i Varberg på torsefm men när regnet öste ner över oss så insåg vi att det fanns bättre saker att göra. Vi åkte till Jönköping, gick på A6, shoppade lite smått och sedan var vi på Biltema för att införskaffa mtrl till att göra iordning verkstadsdelen i garaget. Hjärtisen har hållt på med det sedan vi kom hem vid 18-tiden, jag har varit ute på en springtur, rensat ogräs, lagad mat, fixat disken etc. Känner mig ganska så välmående precis nu. Nöjd med dagen och att jag kom ut på en springtur.Hemmfix idag.
Men imorgon då åker vi till Asien Spa och bara kopplar på spaavdelningen. Kvällen kommer att avslutas med en 3-rätters. Jag skiter fullständigt om det regnar (helst får det göra det, för vi kommer vara inne det mesta...hihih) men koppla av det ska vi. Enormt trötta när vi vaknar, under dagen och även på kvällarna, det är välbehövligt. En uppladning inför lörd och den avslutande flytten av Lindas sista grejer. Nedladdningen blir en mysig lördkväll med Smillsen- Jag längtar!

Söndag kväll...

..Och ledig i morgon. Underbart med 2 veckor kvar av semestern. Hade aldrig lyckats pallra mig i väg till jobbet redan. Har hunnit landa efter 2 dagar hemma och det känns härligt att bara få vara! Stressandet mellan Bohuslän med mor och far, Ystad till hjärtisens föräldrar och sedan vidare till Falun tog hårt. Inget att rekommendera efter en hård vår. Nu känns livet något lättar igen, efter att ha fått andas i hemmets lugna vrå. Inget planerat och saker gjorda känns som rätta mottot nu. Igår sov vi ut till elva tiden, minns inte när jag sov så länge men behövligt var det. Var ute hos mor och far en sväng på efm. Hjärtis och far fiskade, jag och mor tog det lugnt. Efter fisket blev det pizza i Ulricehamn. Mysigt och lugnt och skönt. Fick med mig polisrapporten hem från mor och far. De hade fått den i veckan. Jag vill läsa ALLT för att förstå hennes sista tankar medan mor och far vill stanna där de er. Vi respekterar varandras önskan och vilja. Att läsa rapporten gjorde vare sig till eller från. Jag hade dock en känsla av att sitta utanför mig själv och läsa någon annans rapport.Läget är fortfarande detsamma. Min syster kommer inte tillbaka.

Idag vaknade vi något tidigare, lite mer energi i kroppen. Var i Knalleland en sväng men usch vad jobbigt det är att prova kläder för tillfället. Har aldrig varit så här FET och vill inte vara det igen heller. Mat och motion har helt blivit lidande denna vår och det leder till en blek, fet kropp som man mår dåligt att se. USCH! Men jag antar att jag har en godtag bara ursäkt, har helt enkelt inte orkat bry mig om det vare sig det ena eller det andra. Hoppas det blir bättring till hösten eller snarare det ska det bli! Därefter har det städats, gått igenom systers kläder, joggat en runda och lagats mat. Imorgon skall jag ut till systers hus och ta med den inredningen som jag vill spara, gå igenom resten av hennes kläder och bara vara, ensam i hennes ut med tid för lite eftertanke. Inget jag serser framemot precis man man får göra det bästa av det.

Hoppas jag får hjälp med lite extra styrka när jag är i huset. Kan du hjälpa mig med det syster så vore jag oerhört glad?! Tack för styrkan i förhand och hoppas vi ses snart igen- LOVE U!