Lika underbart med fredag som vanligt. Veckan har gått väldigt fort och jag minns knappt vad jag gjort... Ledig i måndag och var i stallet med Smilla, skrivit ett kontrakt, haft visning, värderingar etc. Det var hur mysigt som helst i stallet och jag blir lika sugen som vanligt på att börja rida när jag är i stall och ser andra rida. Smilla har blivit så stor och duktig. I måndags var det hoppning som gällde och det gick galant. Hon var så stolt efteråt för hon hade aldrig tidigare hoppat ett så högt hinder och hon hade bästa hopphästen :) En liten brun B-ponny som gick som på räls. Efter ridningen tog vi lite kvällsmat på MC Donalde i Kinna och sedan åkte vi hemåt till Åvägen, stannade kvar en stund och fika med Smilla och Anders. Det var så mysigt så, Smilla läste läxan och tog sig en varm dusch efter ridningen. Ser framemot nästa vecka då jag är ledig torsd-fred för att vara med Smilla på hennes höstlov. Tänkte se om vi kan få biljetter till Mojje och Tobbe trollkar som kommer till stan, kanske gå och bada och göra hemmajord pizza. Ska bli mys för hela slanten!Därefter är det inte så långt kvar tills vår Idol helg i Karlstad och i mitten av december tar jag och älskling pick och pack och drar till SOLEN, för en veckas fullständig avkoppling i solstolen. Ska bli underbart att ladda batterierna på ett all inklusive hotell nere i Egypten (som är ett utav de solsäkraste landen man kan finna med endast 5 dagars regn per år. Håller tummarna att de dagarna inte brukar vara i december). En del händelser att se framemot under hösten och det känns som att tiden kommer svisscha förbi i ett rasande tempo fram till jul. Känns nästa som att november är slut innan den knappt har börjat.
Det blir en del jobbig dagar att ta sig igenom under denna månaden också, den 14:e som vanligt, Smillas födelsedagskalas samt hennes och Lindas födelsedag den 16:e november. Smilla fyller 8 år och älsklings syster skulle fyllt 37 år.... Men det är bara att bita ihop och ta sig igenom. Finns inga andra val. Men fortfarande så ofattbart och overkligt att syster inte längre finns, att jag aldrig mer får träffa henne....Min älskade stora syster, varför blev det så här?
Miss U!
fredag 29 oktober 2010
måndag 25 oktober 2010
Hemskt vad...
...Tiden har börjat springa på igen. Då var det måndag igen :) Har haft en trevlig och lugn helg. Idag är en utav mina första och sista lediga måndagar. Har passat på att städa ordentligt. Så skönt när det är gjort!
Nu sitter jag nyduschad med en kaffe i vårt allrum och kopplar av lite. Ska hämta Smillsen vid fyra för att följa med henne på ridning. Ska bli roligt! Var ett tag sedan jag var med så nu var det verkligen dags. Anders har velat "klara" mycket själv men denna gången lät han riktigt glad, när jag frågade,över att "slippa". Var länge sedan vi sågs nu så det skall bli så roligt att träffa tjejen igen, sen ses vi på höstlovet då hon skall vara här två dagar och därefter är det inte så länge tills det bär av mot Karlstad och fredagsfinal i Idol. En hel helg tillsammans med mycket glädje och två övernattningar på hotell med mina älsklingar. Ska bli super mysigt och jag hoppas att Smillsen kommer att gilla vår present!
Försöker att inte tänka och känna för mycket utan mer konstatera att det är som det är. Inget kan förändras. Det finns inget som ger mig min älskade syster tillbaka.
Och att gräva ner sig gör inte saken bättre. Försöker le och njuta av mitt liv så långt det går. Sen kommer det svackor och det kommer det alltid att göra. Men idag är en ganska bra dag!
Ska tända ett ljus för dig när jag är i Kinnarumma idag. Vi försöker så långt det går att ha ett ljus som brinner där för dig för jämnan. Så att du slipper vara mörkrädd. Jag älskar dig!
Nu sitter jag nyduschad med en kaffe i vårt allrum och kopplar av lite. Ska hämta Smillsen vid fyra för att följa med henne på ridning. Ska bli roligt! Var ett tag sedan jag var med så nu var det verkligen dags. Anders har velat "klara" mycket själv men denna gången lät han riktigt glad, när jag frågade,över att "slippa". Var länge sedan vi sågs nu så det skall bli så roligt att träffa tjejen igen, sen ses vi på höstlovet då hon skall vara här två dagar och därefter är det inte så länge tills det bär av mot Karlstad och fredagsfinal i Idol. En hel helg tillsammans med mycket glädje och två övernattningar på hotell med mina älsklingar. Ska bli super mysigt och jag hoppas att Smillsen kommer att gilla vår present!
Försöker att inte tänka och känna för mycket utan mer konstatera att det är som det är. Inget kan förändras. Det finns inget som ger mig min älskade syster tillbaka.
Och att gräva ner sig gör inte saken bättre. Försöker le och njuta av mitt liv så långt det går. Sen kommer det svackor och det kommer det alltid att göra. Men idag är en ganska bra dag!
Ska tända ett ljus för dig när jag är i Kinnarumma idag. Vi försöker så långt det går att ha ett ljus som brinner där för dig för jämnan. Så att du slipper vara mörkrädd. Jag älskar dig!
fredag 22 oktober 2010
Fredagar är alltid...
...Lika trevliga!
Hade en underlig dröm i natt, men fin. Jag vet inte om det är för att jag så gärna vill tro på det eller för att det faktiskt är så som den kom till mig i natt och får mig att hoppas på ett liv bortom allt annat. Jag hoppas att det var en hälsning från dig och änglastaden!
Som jag skrev igår så bad jag till min älskade syster att hjälpa mig med jobb och inkomst, att se till att jag kan leva på det och orkar med det efter sorgen, att inte "tappa" för mycket genom denna tunga tid( lite för att få ett bevis på att hon fortfarande finns med mig). Jag bad om detta då yrket är osäkert och marknaden lite mindre i Bollebygd. När jag fick reda på att min kollega hade sagt upp sig igår så gick ju tankarna givetvis till kära syster direkt och än mer till denna vädjan denna morgon, då jag plötsligt mindes min dröm. Hade en dröm i natt, en fin dröm. Jag var ute i skogen, vart vet jag inte, plötsligt där i skogen på en stig så såg jag något som jag aldrig tidigare har sett, först inte särskilt stort eller tydligt sedan blev det större och större och tydligare och tydligare. Där, framför mig, fanns en plötsligt en gestalt av en människa som var genomskinlig, känslan var att jag kunde föra min arm igenom denna gestalt. Dessto närmare jag kom så såg jag att det var du min älskade syster. Du sa inget och jag kom inte allt för nära dig, när jag närmade mig dig för mycket, så var du plötsligt lite längre bort igen. Du sa inget... Jag minns att jag frågade om du inte kunde tala om för mig att du har det bra... Jag tror att du gjorde det.... Sedan var drömmen borta.
Givetvis så kretsar mina tankar kring denna dröm idag. Varför drömde jag detta just i natt (efter att jag nu med all säkerhet vet att jag inte längre behöver oroa mig för jobb, löner månad för månad etc för nu är jag ensam och kommer att klara mig bra med det) Det känns som du ville visa dig för mig, för att tala att du har ett finger med i spelat gällande min kollegas val och att du faktiskt finns med mig/oss. Varför skulle du annars visa dig för mig i natt och varför skulle jag annars drömma denna fina dröm just i natt?
Jag vill så gärna tro och hoppas att vi kommer att mötas igen. Jag vill så gärna tro att du finns med oss idag och för alltid. Jag vill så gärna att du är nära oss och att vi alltid är tillsammans. Förevigt!
Jag hade en del energi igår kväll och morse, tog mig en promenad när jag kom hem, åt kebabrulle (onyttigt men gott) och tog det lugnt vid tv för att vakna upp till en halvtimmes träning där hemma. En skön avslutning på veckan och en bra start inför helgen. Dessutom så har jag äntligen fått tummen ur och bokat en resa åt mig och hjärtisen. Den 14 december flyger vi till Egypten med all inclusive för lite sol, bad och avkoppling. Vår senaste resa förra sommaren till Tunisen med all inclusive var den bästa resan vi gjort så jag hoppas att denna resa blir lika bra. Längtar redan!
Skall snart bege mig hemåt, även en tidig efm idag, för att ta helg. Skall njuta av kvällen och lördagen för att sedan ha två visningar på söndag.
Jag sänder en tanke till mina nära och kära. Önskar er en trevlig helg!
Hade en underlig dröm i natt, men fin. Jag vet inte om det är för att jag så gärna vill tro på det eller för att det faktiskt är så som den kom till mig i natt och får mig att hoppas på ett liv bortom allt annat. Jag hoppas att det var en hälsning från dig och änglastaden!
Som jag skrev igår så bad jag till min älskade syster att hjälpa mig med jobb och inkomst, att se till att jag kan leva på det och orkar med det efter sorgen, att inte "tappa" för mycket genom denna tunga tid( lite för att få ett bevis på att hon fortfarande finns med mig). Jag bad om detta då yrket är osäkert och marknaden lite mindre i Bollebygd. När jag fick reda på att min kollega hade sagt upp sig igår så gick ju tankarna givetvis till kära syster direkt och än mer till denna vädjan denna morgon, då jag plötsligt mindes min dröm. Hade en dröm i natt, en fin dröm. Jag var ute i skogen, vart vet jag inte, plötsligt där i skogen på en stig så såg jag något som jag aldrig tidigare har sett, först inte särskilt stort eller tydligt sedan blev det större och större och tydligare och tydligare. Där, framför mig, fanns en plötsligt en gestalt av en människa som var genomskinlig, känslan var att jag kunde föra min arm igenom denna gestalt. Dessto närmare jag kom så såg jag att det var du min älskade syster. Du sa inget och jag kom inte allt för nära dig, när jag närmade mig dig för mycket, så var du plötsligt lite längre bort igen. Du sa inget... Jag minns att jag frågade om du inte kunde tala om för mig att du har det bra... Jag tror att du gjorde det.... Sedan var drömmen borta.
Givetvis så kretsar mina tankar kring denna dröm idag. Varför drömde jag detta just i natt (efter att jag nu med all säkerhet vet att jag inte längre behöver oroa mig för jobb, löner månad för månad etc för nu är jag ensam och kommer att klara mig bra med det) Det känns som du ville visa dig för mig, för att tala att du har ett finger med i spelat gällande min kollegas val och att du faktiskt finns med mig/oss. Varför skulle du annars visa dig för mig i natt och varför skulle jag annars drömma denna fina dröm just i natt?
Jag vill så gärna tro och hoppas att vi kommer att mötas igen. Jag vill så gärna tro att du finns med oss idag och för alltid. Jag vill så gärna att du är nära oss och att vi alltid är tillsammans. Förevigt!
Jag hade en del energi igår kväll och morse, tog mig en promenad när jag kom hem, åt kebabrulle (onyttigt men gott) och tog det lugnt vid tv för att vakna upp till en halvtimmes träning där hemma. En skön avslutning på veckan och en bra start inför helgen. Dessutom så har jag äntligen fått tummen ur och bokat en resa åt mig och hjärtisen. Den 14 december flyger vi till Egypten med all inclusive för lite sol, bad och avkoppling. Vår senaste resa förra sommaren till Tunisen med all inclusive var den bästa resan vi gjort så jag hoppas att denna resa blir lika bra. Längtar redan!
Skall snart bege mig hemåt, även en tidig efm idag, för att ta helg. Skall njuta av kvällen och lördagen för att sedan ha två visningar på söndag.
Jag sänder en tanke till mina nära och kära. Önskar er en trevlig helg!
torsdag 21 oktober 2010
Snart helg...
..Igen. Tiden har faktiskt börjat springa på igen i lite snabbare takt och det är ganska så skönt faktiskt. Lite mindre jobb även denna veckan trots det har veckan gått fort. Har inte haft så mycket inbokat kvällstid så jag har kunnat åka hem i tid både tisdag och onsdag. Idag kommer en kund förbi vid halv fem och sedan bär det hemåt
Eftersom jag skrivit en del om mitt jobb här på bloggen och spytt lite gala över min arbetskollegas olust till att arbeta och att alltid vilja vara ledig så är det trots det med blandade känslor jag fått reda på att hon sade upp sig i tisdags :) Jag hade på känn att det var något på gång IGEN då hon stannade kvar och hade möte, ensam med våra chefer. Nämnde det för Patrik, att det nog var något på G nu, men han slog bort mitt prat med att jag inte skulle lägga ner energi på det. Och det gjorde jag- så vips fanns svaret i min hand. Tänk var förutseende jag kan vara :)
Så nu är det förändringar på gång igen, smått trött på alla dessa förändringar med arbetstider, ledigheter, assistenttjänstetc så det skall bli riktigt skönt att bara få vara ett tag, få arbetsro och jobba på så hårt och så mycket jag kan. Tycker att de veckor som jag, i sommras, var ensam på kontoret var ganska sköna faktiskt. Lugnt och oproblematiska!
De sista veckorna (1 mån uppsägningstid) får jag passa på att njuta lite extra av mina lediga måndagar och att ha det lite lugnare för sedan hoppas jag på fullfart och massor av pengar in :) Håller tummarna för att det går bra!
Efter att du min älskade syster gick bort så sände jag en tanke till dig där jag önskade mig hjälpa på vägen, att klara av mitt jobb trots den stora sorgen och att jag skulle kunna leva på mitt yrke fortsättningsvis också. Kanske är det du älskade, älskade vän som ser till att allt blir bra för mig. Jag bugar och bockar om det är din kraft som hjälper mig!
Jag försöker att inte tänka allt för mycket och ingående på att du lämnade oss. När jag tänker på dig för mycket så blir jag så oerhört ledsen och uppgiven. Ledsen över att aldrig mer få träffa dig. Jag försöker att fylla mina tankar med annat bla jobb och "slå bort" de smärtsamma tankarna. Allt för att klara av dagen utan dig. Men jag vill att du vet att jag älskar dig så oerhört mycket och att mitt liv aldrig blir detsamma utan dig. En bit av mig själv kommer alltid att saknas, för den delen tillhör dig! JAG ÄLSKAR DIG, MIN SYSTER, MIN SUPERHJÄLTE igår, idag imorgon och för alltid. Jag hoppas att vi möts i Nagiala!
Eftersom jag skrivit en del om mitt jobb här på bloggen och spytt lite gala över min arbetskollegas olust till att arbeta och att alltid vilja vara ledig så är det trots det med blandade känslor jag fått reda på att hon sade upp sig i tisdags :) Jag hade på känn att det var något på gång IGEN då hon stannade kvar och hade möte, ensam med våra chefer. Nämnde det för Patrik, att det nog var något på G nu, men han slog bort mitt prat med att jag inte skulle lägga ner energi på det. Och det gjorde jag- så vips fanns svaret i min hand. Tänk var förutseende jag kan vara :)
Så nu är det förändringar på gång igen, smått trött på alla dessa förändringar med arbetstider, ledigheter, assistenttjänstetc så det skall bli riktigt skönt att bara få vara ett tag, få arbetsro och jobba på så hårt och så mycket jag kan. Tycker att de veckor som jag, i sommras, var ensam på kontoret var ganska sköna faktiskt. Lugnt och oproblematiska!
De sista veckorna (1 mån uppsägningstid) får jag passa på att njuta lite extra av mina lediga måndagar och att ha det lite lugnare för sedan hoppas jag på fullfart och massor av pengar in :) Håller tummarna för att det går bra!
Efter att du min älskade syster gick bort så sände jag en tanke till dig där jag önskade mig hjälpa på vägen, att klara av mitt jobb trots den stora sorgen och att jag skulle kunna leva på mitt yrke fortsättningsvis också. Kanske är det du älskade, älskade vän som ser till att allt blir bra för mig. Jag bugar och bockar om det är din kraft som hjälper mig!
Jag försöker att inte tänka allt för mycket och ingående på att du lämnade oss. När jag tänker på dig för mycket så blir jag så oerhört ledsen och uppgiven. Ledsen över att aldrig mer få träffa dig. Jag försöker att fylla mina tankar med annat bla jobb och "slå bort" de smärtsamma tankarna. Allt för att klara av dagen utan dig. Men jag vill att du vet att jag älskar dig så oerhört mycket och att mitt liv aldrig blir detsamma utan dig. En bit av mig själv kommer alltid att saknas, för den delen tillhör dig! JAG ÄLSKAR DIG, MIN SYSTER, MIN SUPERHJÄLTE igår, idag imorgon och för alltid. Jag hoppas att vi möts i Nagiala!
söndag 17 oktober 2010
Söndag
Har hittills haft en fin helg. Gårdagen ägnades åt trädgårds pyssel och Patrik gjorde klart i förrådet där vi också påbörjade inflytt av alla grejor igen.
Mina älskade rosen buskar som inte blivit lika fina som före gående år blommar ännu men nu borde kylan ta dem snart. Jag vet inte om det kan ha varit den kalla vintern som gjorde att de inte blev lika mäktiga som förra året eller om det kan ha varit för att jag klippte ner dem för hårt och för sent. Svårt när man inte vet vad det är för rosor och det är iaf två olika rosenbuskar, ljusrosa och lite mörkare rosa med doft. Hade en ljuvlig dag, det var länge sedan jag var ute och pysslade så mycket i trädgården, med sol och ganska kallt. Även idag ser ut att bli en underbar dag så jag skall alldeles strax bege mig ut. Hade en mysig kväll här hemma som påbörjades framför brasan med lite tappas, lagade stekt gös med räksås och efterrätt. Tack Göran för den senaste gösen, den var mycket god!
Jag tänkte på det igår, att jag är så tacksam över att Göran (mammas bror)med familj har ställt upp så för mina älskade föräldrar under de senaste månaderna. Göran har varit ute hos dem i stort sett varje dag och tagit med pappa ut på fiske var och varannan dag. Tack Ingela för att du släppt iväg honom så ofta *blink*.
Pappa blir lätt rastlös och behöver oftast något att göra, fisketurena har gjort honom gott och mamma har då fått lite egen tid i lugn och ro utan att behöva tänka på någon annans känslor etc. Det måste vara oerhört jobbigt att båda två vara i sorg och att tillsammans sörja sin dotter så otroligt mycket. Det måste vara jobbigt att orka stötta varandra genom den värsta sorgen av alla, när man knappt orkar med sig själv. Jag är glad att mina älskade föräldrar har klarat av det så bra som de har gjort, att de står upp och orkar leva vidare, en dag i taget. Jag är också glad för att Patrik funnits vid min sida, att han har fått igång mig och sett till att saker blir gjorda. Jag är glad för att hans sorg inte varit lika stor som min (även fast det har varit otroligt jobbigt även för honom och han har sörjt så blir hans sorg aldrig like öm som vår sorg).Jag är glad för alla nära och kära som funnits och fortfarande finns vid vår sida. Tack för att ni finns!
Jag är också väldigt glad över min älskade katt Selma som är den mjukaste,mysigaste och goaste katten som finns. Puss till dig Selma som förövrigt precis hoppade upp i mitt knä och kurrar förfullt.
fredag 15 oktober 2010
Fredagsmys...
Sitter i soffan framför brasan, mätt och belåten. Mor och far har varit här och ätit lite middag. Blev något så enkelt som pommes och grillad kyckling med vitlöksdipp och lite glass till efterätt. Ganska okej mat en fredagkväll när tid och ork inte finns med på schemat.Jag hoppas att mor och far var nöjda. Far var lite nedstämd idag och hade det nog lite tufft. Jag hoppas att besöket här med mat och lite kortspel lättade upp hans sinne och att han vaknar upp lite lättare i sinnet imorgon.
Det är tufft och kommer så alltid att vara, från och till. Jag är glad att gårdagen är över. Jag har haft en bättre dag idag än igår. Månadskiften (som igår) är jobbiga.... Att veta det, att för 8 månader sedan så levde min älskade syster, så andades och tänkte hon precis som vi alla andra som lever och att hon sedan lämnade oss frivilligt på kvällen.... Det är tungt!
8 månader är inte en lång tid, vi har ännu inte upplevt alla årstiderna utan Linda. Vi har levt vår, sommar och höst, nu inväntas vintern och vi går sakta men säkert mot årsdagen. Det skall bli skönt när vi har passerat den dagen, då vi levt och klarat oss igenom över ett år... Den dagen har jag redan bokat in att vara hemma, kunna ta dagen som den kommer och åka ut till Linda precis när jag vill. Spendera den dagen med mor och far. Att finnas där för varandra är viktigt! Jag tror faktiskt aldrig mer att jag kommer att orka göra något den dagen och allra minst fira Alla hjärtans dag. Den dagen blir aldrig mer en sådan dag. Det blir Lindas dag!
Min älskade syster, jag saknar dig av hela mitt hjärta, av hela min själ, av hela min kropp. Livet utan dig blir aldrig mer detsamma men vi måste försöka leva vidare så gott det går, för vår egen skull och även för din skull. Du skulle aldrig vilja att vi går under för att du inte orkade med detta liv längre. Du skulle vilja att vi andra finns för varandra och inte minst för Smillas skull- din älskade dotter, min älskade Gud-dotter!
Jag skall finnas för Smilla i vått och torrt. Jag skall finnas för mor och far i vått och torrt. det är mitt löfte till dig!
Det är tufft och kommer så alltid att vara, från och till. Jag är glad att gårdagen är över. Jag har haft en bättre dag idag än igår. Månadskiften (som igår) är jobbiga.... Att veta det, att för 8 månader sedan så levde min älskade syster, så andades och tänkte hon precis som vi alla andra som lever och att hon sedan lämnade oss frivilligt på kvällen.... Det är tungt!
8 månader är inte en lång tid, vi har ännu inte upplevt alla årstiderna utan Linda. Vi har levt vår, sommar och höst, nu inväntas vintern och vi går sakta men säkert mot årsdagen. Det skall bli skönt när vi har passerat den dagen, då vi levt och klarat oss igenom över ett år... Den dagen har jag redan bokat in att vara hemma, kunna ta dagen som den kommer och åka ut till Linda precis när jag vill. Spendera den dagen med mor och far. Att finnas där för varandra är viktigt! Jag tror faktiskt aldrig mer att jag kommer att orka göra något den dagen och allra minst fira Alla hjärtans dag. Den dagen blir aldrig mer en sådan dag. Det blir Lindas dag!
Min älskade syster, jag saknar dig av hela mitt hjärta, av hela min själ, av hela min kropp. Livet utan dig blir aldrig mer detsamma men vi måste försöka leva vidare så gott det går, för vår egen skull och även för din skull. Du skulle aldrig vilja att vi går under för att du inte orkade med detta liv längre. Du skulle vilja att vi andra finns för varandra och inte minst för Smillas skull- din älskade dotter, min älskade Gud-dotter!
Jag skall finnas för Smilla i vått och torrt. Jag skall finnas för mor och far i vått och torrt. det är mitt löfte till dig!
torsdag 14 oktober 2010
Idag är det 8 månader sedan...
... Vi sist sågs och livets tuffaste period startade. Bara att inse att den 14:e, varje månad, aldrig kommer att vara min dag!
Vill egentligen skriva en hel del här och nu men har ett möte om en kvart och vet att mina tårar kommer att rulla ner för mina kinder idag, oavsett vad jag skriver.... Jag får bita ihop en stund till... Möte kl 13.00, sen ett bankmöte kl 14.00 och därefter är jag fria att skriva och känna vad jag vill.
Kommer dock att gå hem i hyfsad tid idag, har inget mer direkt därefter och vill hem för att kunna åka ut till dig älskade syster. Vill vara där nu, vill vara nära, tända ett ljus och minnas dig. Jag saknar dig så otroligt mycket älskade syster! Varje gång jag inser att vi aldrig mer kommer att prata så gör det så fruktansvärt ont i hjärtat och hela mig. Den värsta smärta jag någon gång har upplevt... Det känns så konstigt- Hur kunde det bli så här?
Imorse fick jag en sådan där otäck känsla gällande livet och vad fasen som egentligen finns kvar (som jag kan tänka mig att alla, i princip, som går igenom en stor sorg känner emellanåt). Vad är den här j-kla prövningen till för, att leva, klara sig genom livet med denna sorg och sedan försvinna, vad finns det för mening med det? En otäck känsla och tanke men jag vet vad den beror på och det är bara att leva vidare med insikten att den kommer då och då...Tyvärr.
Livet går ju vidare på ett eller annat sätt. Det kommer mitt liv göra också men jag kommer alltid att sakna dig. Känns så konstigt att jag skall bli gammal i framtiden och att du inte kommer att åldras tillsammans med mig. När jag är 60 år då har jag i princip fått dela halva mitt liv med dig i livet och halva mitt liv har jag fått klara mig utan dig. Tänk vad mycket du inte kommer att få uppleva tillsammans med mig, med din dotter,med våra älskade föräldrar, med utvecklingen i världen och tänk så mycket du kommer att missa. Trots att du valde denna väg så är jag tacksam över att du är min stora syster och du är fortfarande (kommer alltid att vara) min super hjälte och min förebild.
Jag drömde i natt att du satt på min sängkant och höll min hand.
Du sa, jag finns vid din sida i varje andetag du tar.
Jag viskar i ditt hjärta när du behöver min hjälp.
Jag smeker din själ när du behöver tröst.
Jag torkar dina tårar med minnen. Jag finns här för dig när du behöver mig.
-För evigt tillsammans-
Vill egentligen skriva en hel del här och nu men har ett möte om en kvart och vet att mina tårar kommer att rulla ner för mina kinder idag, oavsett vad jag skriver.... Jag får bita ihop en stund till... Möte kl 13.00, sen ett bankmöte kl 14.00 och därefter är jag fria att skriva och känna vad jag vill.
Kommer dock att gå hem i hyfsad tid idag, har inget mer direkt därefter och vill hem för att kunna åka ut till dig älskade syster. Vill vara där nu, vill vara nära, tända ett ljus och minnas dig. Jag saknar dig så otroligt mycket älskade syster! Varje gång jag inser att vi aldrig mer kommer att prata så gör det så fruktansvärt ont i hjärtat och hela mig. Den värsta smärta jag någon gång har upplevt... Det känns så konstigt- Hur kunde det bli så här?
Imorse fick jag en sådan där otäck känsla gällande livet och vad fasen som egentligen finns kvar (som jag kan tänka mig att alla, i princip, som går igenom en stor sorg känner emellanåt). Vad är den här j-kla prövningen till för, att leva, klara sig genom livet med denna sorg och sedan försvinna, vad finns det för mening med det? En otäck känsla och tanke men jag vet vad den beror på och det är bara att leva vidare med insikten att den kommer då och då...Tyvärr.
Livet går ju vidare på ett eller annat sätt. Det kommer mitt liv göra också men jag kommer alltid att sakna dig. Känns så konstigt att jag skall bli gammal i framtiden och att du inte kommer att åldras tillsammans med mig. När jag är 60 år då har jag i princip fått dela halva mitt liv med dig i livet och halva mitt liv har jag fått klara mig utan dig. Tänk vad mycket du inte kommer att få uppleva tillsammans med mig, med din dotter,med våra älskade föräldrar, med utvecklingen i världen och tänk så mycket du kommer att missa. Trots att du valde denna väg så är jag tacksam över att du är min stora syster och du är fortfarande (kommer alltid att vara) min super hjälte och min förebild.
Jag drömde i natt att du satt på min sängkant och höll min hand.
Du sa, jag finns vid din sida i varje andetag du tar.
Jag viskar i ditt hjärta när du behöver min hjälp.
Jag smeker din själ när du behöver tröst.
Jag torkar dina tårar med minnen. Jag finns här för dig när du behöver mig.
-För evigt tillsammans-
måndag 11 oktober 2010
Kan...
...Göra massor idag men har ingen lust eller ork. Sitter kvar i soffan med mysisarna på och känner mig allmänt nere....Det kunde varit en härlig dag idag. Fri att göra vad jag vill men den lila energi som jag tidigare känt är puts väck... Känn som jag inte kommer orka ta mig i kragen att få något gjort men det kanske blir bättre längre fram på dagen. Håller tummarna för det!
Då var det måndag ...
...Igen och även idag är jag hemma. Eftersom min kollega kommer att ha en ledig dag i veckan och vi kommer att arbeta på i övrigt samma villkor, så kommer även jag vara hemma en dag i veckan dvs. måndagar. Att jag var hemma även i torsdag berode på att jag inte kunde vara hemma förra måndagen då jag hade möten inplanerat sedan tidigare. Känns väldigt dubbelt det här med att vara hemma. Jag vet, andra hade förmodligen njutit av det. Jag kan inte riktigt göra det, möjligtvis för att jag önskar att vår marknaden i Bollebygd var större och att det fanns mycket mer att göra. Men jag skall försöka att njuta av det även om jag känner att detta inte är riktigt en njutar dag idag....Så mycket som snurrar i mina tankar, kring mitt egna liv och min framtid. Det kanske inte är min framtid att jobba i Bollebygd och vara hemma 1 dag i veckan? Jag är ju trots allt ganska ung fortfarande, har inga barn och har egentligen massor av tid att spendera på mitt jobb...Känner mig inte riktigt nöjd med tillvaron. Önskar att jag hade kunnat prata med min älskade syster om mitt liv och fått lite goda råd på vägen. Saknar att inte kunna slå henne en signal och snacka lite...
I dag känns mer som en dag då jag bara vill krypa ner under täcket och sova bort tiden och mitt liv. Känns inget bra alls men får väl försöka ta mig i kragen och ge mig ut en sväng. Ta på mig masken och bita ihop, som vanligt. Fy fasen, vad det är drygt ibland....
Måtte morgondagen komma med lite ny energi och glädje igen!
I dag känns mer som en dag då jag bara vill krypa ner under täcket och sova bort tiden och mitt liv. Känns inget bra alls men får väl försöka ta mig i kragen och ge mig ut en sväng. Ta på mig masken och bita ihop, som vanligt. Fy fasen, vad det är drygt ibland....
Måtte morgondagen komma med lite ny energi och glädje igen!
torsdag 7 oktober 2010
Torsdag...
Och jag är hemma. Sitter i sängen just nu och borde ta tag i mig själv och börja städa. Men ibland är motivationen nollställd för dessa tråkiga måsten. Sen så är det så himla skönt när det är gjort! Har varit iväg på ett kundmöte i morse, ätit lunch med Patrik på stan och nu är jag alltså hemma. Underbart skönt,om det inte vore för en sak på jobbet som strulat och som jag inte vet hur jag skall lösa då säljaren är på begravning idag.....Håller tummarna hårt för att det löser sig.
I morgon är det underbara fredag igen. Har kommit att längta mer och mer efter helgerna den sista perioden. Undrar varför egentligen då jag fortfarande har världens roligaste jobb.Jag längtar inte efter helgerna för att vi har en massa roligt inplanerat utan det måste vara den lugna egen-tiden då jag inte måste hålla skenet upp utan bara kan vara. Jag önskar det var helg för jämnan men det är jag väl inte ensam om antar jag :)
I morgon blir det lite avslutningsfest för en kollega på Borås kontoret som har slutat och börjat jobba på bank istället. Det kommer bli en trevlig och lyckad tillställning, det är jag säker på, med god mat och många skratt. Lördagen blir väl desto lugnare och söndagen så borde vi kanske hälsa på mor och far en sväng. Patrik håller fortfarande på och fixar i garagebyggnaden men nu sjunger det på sista värsen, lite klinker kvar att lägga i förrådet och sedan är det klart. Han är så duktig så, jobbar på flitigt med allt han kan komma på. Han är duktig på det mesta och är det något han inte kan så tar han reda på hur man gör och sedan vågar han testa. Han är också väldigt noggrann så för det mesta blir det bra. Han är duktig utan honom hade jag aldrig fixat det här med hus. Sedan så är han ju även mitt stora stödd, min trygghet och min framtid.Tack för att du finns hos mig!
Dagarna går sakta framåt och som jag skrev häromdagen så försöker jag att inte tänka så mycket. Det är så mycket från min älskade systers liv som redan är avslutat och lämnat. Men det finns vissa saker som är svåra att ta steget till att ta bort ex min älskade systers Facebook sida, men det hugger till varje gång man besöker den....Varje gång man ser bilden på henne och inser att hon inte längre finns. Att avsluta och ta bort även hennes profil är som att radera ut hennes liv och saker som hon har påbörjat. För varje sak som avslutas så kommer hon än längre bort ifrån oss och livet. Jag vill inte det,jag vill ha henne så nära som möjligt samtidigt som det är smärtsamt... Var inne och besökte hennes sida nyligen, hon hade fått lite Farmville förfrågningar, jag vet inte hur Farmville fungerar eller riktigt vad man gör mer än att hand om sin "gård". Linda var ett stort fan av det men jag antar att hennes gård står och förfaller nu.... Sorgligt men sant även det!
Det är fortfarande så ofattbart och overkligt att jag inte kan förstå riktigt att det är sant. Att jag aldrig mer kommer att få träffa min älskade syster. Men så är det... Jag saknar henne otroligt och det är många gånger jag önskar jag kunde ringa till syster för att prata lite, det finns gånger jag får sms som jag önskar att det är från min kära syster och att få vakna upp ur denna onda dröm.
Det värsta är att det inte är en ond dröm utan det är verkligheten som jag/vi måste kämpa vidare i.... Vi kommer aldrig mer att få träffas i detta livet. Det är smärtsamt!
Saknaden och sorgen till dig är evig och aldrig längre än en tanke bort.
Jag saknar dig min älskade stora syster!
I morgon är det underbara fredag igen. Har kommit att längta mer och mer efter helgerna den sista perioden. Undrar varför egentligen då jag fortfarande har världens roligaste jobb.Jag längtar inte efter helgerna för att vi har en massa roligt inplanerat utan det måste vara den lugna egen-tiden då jag inte måste hålla skenet upp utan bara kan vara. Jag önskar det var helg för jämnan men det är jag väl inte ensam om antar jag :)
I morgon blir det lite avslutningsfest för en kollega på Borås kontoret som har slutat och börjat jobba på bank istället. Det kommer bli en trevlig och lyckad tillställning, det är jag säker på, med god mat och många skratt. Lördagen blir väl desto lugnare och söndagen så borde vi kanske hälsa på mor och far en sväng. Patrik håller fortfarande på och fixar i garagebyggnaden men nu sjunger det på sista värsen, lite klinker kvar att lägga i förrådet och sedan är det klart. Han är så duktig så, jobbar på flitigt med allt han kan komma på. Han är duktig på det mesta och är det något han inte kan så tar han reda på hur man gör och sedan vågar han testa. Han är också väldigt noggrann så för det mesta blir det bra. Han är duktig utan honom hade jag aldrig fixat det här med hus. Sedan så är han ju även mitt stora stödd, min trygghet och min framtid.Tack för att du finns hos mig!
Dagarna går sakta framåt och som jag skrev häromdagen så försöker jag att inte tänka så mycket. Det är så mycket från min älskade systers liv som redan är avslutat och lämnat. Men det finns vissa saker som är svåra att ta steget till att ta bort ex min älskade systers Facebook sida, men det hugger till varje gång man besöker den....Varje gång man ser bilden på henne och inser att hon inte längre finns. Att avsluta och ta bort även hennes profil är som att radera ut hennes liv och saker som hon har påbörjat. För varje sak som avslutas så kommer hon än längre bort ifrån oss och livet. Jag vill inte det,jag vill ha henne så nära som möjligt samtidigt som det är smärtsamt... Var inne och besökte hennes sida nyligen, hon hade fått lite Farmville förfrågningar, jag vet inte hur Farmville fungerar eller riktigt vad man gör mer än att hand om sin "gård". Linda var ett stort fan av det men jag antar att hennes gård står och förfaller nu.... Sorgligt men sant även det!
Det är fortfarande så ofattbart och overkligt att jag inte kan förstå riktigt att det är sant. Att jag aldrig mer kommer att få träffa min älskade syster. Men så är det... Jag saknar henne otroligt och det är många gånger jag önskar jag kunde ringa till syster för att prata lite, det finns gånger jag får sms som jag önskar att det är från min kära syster och att få vakna upp ur denna onda dröm.
Det värsta är att det inte är en ond dröm utan det är verkligheten som jag/vi måste kämpa vidare i.... Vi kommer aldrig mer att få träffas i detta livet. Det är smärtsamt!
Saknaden och sorgen till dig är evig och aldrig längre än en tanke bort.
Jag saknar dig min älskade stora syster!
tisdag 5 oktober 2010
Dagarna...
Rullar på, sakta med säkert. Tisdag efm och snart dags för att ge sig ut på omvisning och därefter ytterligare ett kundmöte ikv. Så några timmar kvar att arbeta. Får hålla ut. Haft en helt ok dag, dagarna rullar på som jag inledde med, de passerar och jag försöker att inte "tänka" på min älskade syster. Hon finns, visserligen, i mina tankar HELA tiden men jag försöker att inte gräva ner djupare i det än att Linda inte längre finns, försöker att inte tänka på det som hände eller hur det hände och vidare in i detaljer. För då blir dagen tyngre och tuffare att ta sig igenom livet.
I helgen bokade jag en liten överrasknings tripp till Smilla i 8- års present. Det blir fred den 19 nov med hotell övernattning etc. Jag ser framemot det massor redan. Det var länge sedan vi hade en hel helg tillsammans nu och det kanske dröjer ett tag emellan gångerna nu då Anders inte längre jobbar var 3:je helg. Jag föreslog för ett tag sedan att Smillsen kanske ville komma på besök och Anders ville nog ha något eget inplanerat isf. Men det kommer väl snart, förhoppningsvis, att han vill ha lite avlastning. Har ju skaffat lite nya spel och böcker för våra helgen tillsammans. Men om inte annat så har jag helgen den 19 november att se framemot med mina älsklingar-JIPHI!
Försöker att leva och finnas så gott det bara går och än så länge har även denna veckan gått ganska bra trots en liten dipp i söndags med lite mindre energi, men ändock en väldigt trevlig helg och dag med kära vänner.
Jag är tacksam för alla mina underbara vänner, även om vi inte träffas så ofta och fast att jag kanske inte lättar mitt hjärta och min känslor så ofta för dem längre så vet jag ändå att de finns där och att de älskar mig för den jag är. Ganska härligt faktiskt att inse att man är älskad och veta att de alltid finns där i vått och torrt!
Avslutnignsvis vill jag bara säga - Tack för livet och tack för att mina vänner är mina vänner. Jag är glad för att de finns!
I helgen bokade jag en liten överrasknings tripp till Smilla i 8- års present. Det blir fred den 19 nov med hotell övernattning etc. Jag ser framemot det massor redan. Det var länge sedan vi hade en hel helg tillsammans nu och det kanske dröjer ett tag emellan gångerna nu då Anders inte längre jobbar var 3:je helg. Jag föreslog för ett tag sedan att Smillsen kanske ville komma på besök och Anders ville nog ha något eget inplanerat isf. Men det kommer väl snart, förhoppningsvis, att han vill ha lite avlastning. Har ju skaffat lite nya spel och böcker för våra helgen tillsammans. Men om inte annat så har jag helgen den 19 november att se framemot med mina älsklingar-JIPHI!
Försöker att leva och finnas så gott det bara går och än så länge har även denna veckan gått ganska bra trots en liten dipp i söndags med lite mindre energi, men ändock en väldigt trevlig helg och dag med kära vänner.
Jag är tacksam för alla mina underbara vänner, även om vi inte träffas så ofta och fast att jag kanske inte lättar mitt hjärta och min känslor så ofta för dem längre så vet jag ändå att de finns där och att de älskar mig för den jag är. Ganska härligt faktiskt att inse att man är älskad och veta att de alltid finns där i vått och torrt!
Avslutnignsvis vill jag bara säga - Tack för livet och tack för att mina vänner är mina vänner. Jag är glad för att de finns!
söndag 3 oktober 2010
Söndagskväll...
Har haft en helt ok helg med en del aktiviteter. I fredags hade vi en lugn hemma kväll med mat och lite gott vin, levande ljus och en brasa. I lördags var jag runt på stan lite för att hitta en födelsedags present till två 1-åringar som vi har träffat i helgen, hittade då också ett par schysta skor (YES!), var på fotbollsmatch mellan Dalsjöfors och Falköping. Dalsjöfors, har alltid varit våra stora konkurrenter och inget lag som direkt gillade, men nu är de på väg upp möjligtvis i allsvenskan och då som sann fotbollsvän så måste man supporta dem. Vore roligt med ett Boråslag i damallalsvenskan. Helt klart. Vår "gamla" målvakt från Gånghestertiden Sofia, även kallad Fia killen, håller fortfarande i gång och duktig som vanligt. Träffade på gamla fotbollskompisar så det var trevligt. Dessutom var mor lycklig att vara på fotboll igen, mycket för hennes skulle som jag tog mig dit. Har inte varit och kollat på en dam match på år och dagar. Nu kan det nog bli inom kort igen, den 16 oktober spelar Dalsjöfors sin sista match och hänger det på den matchen så MÅSTE MAN BARA DIT- HEJ! Och det är inte utan att det suger lite i fotbollstarmen. Kanske borde spela lite till våren... På skoj. Vore roligt att göra något man gillar och kanske kunna komma igång och röra lite på fläsket igen. Det vore ju inte fel. Efter matchen åkte jag hem, fixade till mig lite och var sedan hemma hos min kära barndomsvän Jenny och hennes man Anders samt William 1 år på middag i Göteborg. Alltid lika roligt att träffa dem. De är underbara och roliga :)
William har jag inte träffat så många gånger men han kom fram och kramade mig i dörren (vilket han inte brukar göra med "okända") och var väldigt mysig och go mot mig. Tror han gillade mig- Jätte söt litet charmtroll!
Idag har vi varit en sväng i Knalleland jag och hjärtat, sedan ute hos Ulle och Micho i sitt nya hus. Dotterna Cassandra fyllde 1 år igår så det firades med en lite nalle och en liten bok :). Var super trevligt att hälsa på dem och en mysig efm med Ann och Anders (Ann börjar bli tjock nu, liten väntas i nov), Sanna, Tilde och Fredrik, Elin och JenLucca (hur man nu stavar det) samt Maria som nu flyttat hem från London och ger sig ut och reser på tisdag helt ensam. Spännande och en upplevelse. Jag blir sugen på äventry även jag. Kasta mig ut och upptäcka världen. Hade det inte var så många måsten så hade jag velat ge mig ut i världen även jag, hängt med Maria på tisdag och bara lämnat allt. Tänk vad roligt vi kunde haft!
Var på älskade systers grav och tände ett ljus. Det är fint och ombonat där med ljung, ängel, lykta etc... Jag tror det lyser fint hos Linda när kvällarna nu börjar falla på.. Men fortfarande ofattbart och overkligt!
Om det finns något där ute så tack för den energin och kraften som jag haft föregående vecka. Kropp och själ har haft lite mer energi och det har funnit lite mer glädje att ta tag i dagen. Jag håller tummarna för några dagar till i energins tecken!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)