... Vi sist sågs och livets tuffaste period startade. Bara att inse att den 14:e, varje månad, aldrig kommer att vara min dag!
Vill egentligen skriva en hel del här och nu men har ett möte om en kvart och vet att mina tårar kommer att rulla ner för mina kinder idag, oavsett vad jag skriver.... Jag får bita ihop en stund till... Möte kl 13.00, sen ett bankmöte kl 14.00 och därefter är jag fria att skriva och känna vad jag vill.
Kommer dock att gå hem i hyfsad tid idag, har inget mer direkt därefter och vill hem för att kunna åka ut till dig älskade syster. Vill vara där nu, vill vara nära, tända ett ljus och minnas dig. Jag saknar dig så otroligt mycket älskade syster! Varje gång jag inser att vi aldrig mer kommer att prata så gör det så fruktansvärt ont i hjärtat och hela mig. Den värsta smärta jag någon gång har upplevt... Det känns så konstigt- Hur kunde det bli så här?
Imorse fick jag en sådan där otäck känsla gällande livet och vad fasen som egentligen finns kvar (som jag kan tänka mig att alla, i princip, som går igenom en stor sorg känner emellanåt). Vad är den här j-kla prövningen till för, att leva, klara sig genom livet med denna sorg och sedan försvinna, vad finns det för mening med det? En otäck känsla och tanke men jag vet vad den beror på och det är bara att leva vidare med insikten att den kommer då och då...Tyvärr.
Livet går ju vidare på ett eller annat sätt. Det kommer mitt liv göra också men jag kommer alltid att sakna dig. Känns så konstigt att jag skall bli gammal i framtiden och att du inte kommer att åldras tillsammans med mig. När jag är 60 år då har jag i princip fått dela halva mitt liv med dig i livet och halva mitt liv har jag fått klara mig utan dig. Tänk vad mycket du inte kommer att få uppleva tillsammans med mig, med din dotter,med våra älskade föräldrar, med utvecklingen i världen och tänk så mycket du kommer att missa. Trots att du valde denna väg så är jag tacksam över att du är min stora syster och du är fortfarande (kommer alltid att vara) min super hjälte och min förebild.
Jag drömde i natt att du satt på min sängkant och höll min hand.
Du sa, jag finns vid din sida i varje andetag du tar.
Jag viskar i ditt hjärta när du behöver min hjälp.
Jag smeker din själ när du behöver tröst.
Jag torkar dina tårar med minnen. Jag finns här för dig när du behöver mig.
-För evigt tillsammans-
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar