Tid för....

..Tankar... Både på gott och ont. Som jag skrivit tidigare så har jag en betydligt lugnare vecka som pågår och det är skönt samtidigt som det ger mig mer tid att tänka och känna. Vilket är jobbigt men säkerligen behövligt. Hade möte med en bank i Kinna idag, ett övertagande av ett hus, och det var inte utan många tankar jag körde vägen ner till Kinna igen, tog av på samma fart som som vi alltid gjort när vi besökt Linda. När mötet var avklarat så körde jag förbi Lindas paradis för att se vad som hänt och se platsen igen. Det var så vackert där nu med snö på tomt och tak, det såg ut som de eldade i en utav de 3 kakelugnarna och.... Ja, det är numera någon annans hem. På vägen tillbaka till Bollebygd så stannade jag på kyrkogården för att tända ett ljus hos syster. Det är en vacker dag och det var väldigt vackert på kyrkogården, vit beklädd mark, snö/frost på träden, blå himmel och strålande sol. Det gjorde ont att syster missar även denna vackra dag. OM syster finns med oss, så undrar jag om hon ångrar sig och om hon inte finns med oss så finns det inget mer kvar av min älskade syster. Det finns ingen som vet, jag önskar så att det fanns någon som kunde berätta för mig att DET finns ett liv bortom detta.
Hur som helst så var det väldigt vackert på kyrkogården idag men ensamt (Jag känner mig halv utan min syster som alltid funnits där). Det ligger endast en liten hage, en vacker å emellan Lindas grav och Smillas hem. Man ser huset från Lindas viloplats och Linda kan vaka över Smilla ständigt och Smilla kan stå i sitt fönster och vinka till mamma.

Väl tillbaka på kontoret så är lusten noll och hade mest av allt önskat mig en dag i hemmets lugna vrå. Kanske med mor och far. Känns som det var länge sedan vi sågs mer än en snabbis nu, då det varit så otroligt mycket jobb det sista och vi har varit iväg någon helg. Då blir det tyvärr lite längre mellan gångerna.Om inte innan så kommer vi hur som helst träffas i helgen....

Japp, man kanske borde ta tag i det sista förberedelserna inför kvällens kontraksskrivning. Därefter bär det hemåt....