Lugn...

.... Vecka. Har haft en lugn vecka hittills och har varit hemma tidigt månd och tisd. Det har varit så underbart att komma hem i tid och vad mycket man hinner med på kvällarna. Vilket liv man får. Helt underbart fantastisk och jag har försökt njuta av tiden tillsammans med hjärtat.

Igår lämnade jag kontoret vid två tiden för att möta upp min mor i stan för inhandling av lite vårblommor till Lindas grav. Därefter for vi ut till graven och pysslade iordning. Allt för mycket går dock inte att göra då det fortfarande är tjälle i marken och svårt att plantera. Men lite lökar och tulpaner ställde vi ut så nu kändes det fint igen när vi lämnade kyrkogården. Tusen tankar kommer alltid när jag får tid att tänka och känna. Det var jobbigt i bilen hem från jobbet och en ångestknuta i magen. Det är så mycket enklare när jag försöker leva här och nu och kan skjuta undan alla tankar och alla "saknar dig"- känslor. Det blir så verkligt varje gång jag skall ut till graven. En hård verklighet att ta till sig. Känner mig lite nere, tjurig och noll energi i kroppen. Vill helst dra täcket över huvudet på morgonen och ta sov morgon. Men det går inte. Upp ska man och ta tag i dagen det ska man. Måtte våren hjälpa mig på vägen nu när den är i antåga

En tanke vill jag också sända till dem som i dag tar ett sista farväl av sina älskade döttrar, syskon, vänner, släktingar etc i Bollebygds Kyrka idag kl 13.00. Det var tre unga tjejer som miste sina liv på vägen mellan Bollebygd och Hindås en fredags kväll i mars. Jag har idag passerat kyrkan och det kändes som en stor klump i magen och tusen tankar virvlade förbi. Jag tycker så synd om dessa fina tjejer och deras anhöriga. Att på ett så abrupt sätt behöva lämna jorden och oss. De som finns kvar här i jordelivet har en tuff tid att ta sig igenom och leva vidare med. Styrka och kraft till er!

Verkligen är hård och sällan rättvis. Hoppas verkligen att det finns en mening med allt som händer och sker!