måndag 6 september 2010

Ny vecka och nya...

...Tag, hoppas jag på :)Hade en tuff vecka förra veckan så denna veckan kan nog bara bli bättre. Fredag och lördag var inte bättre de, grät för allt och inget. Önskade mest av allt bara få försvinna för en stund.Grät nästan bara av att någon tittade på mig och ja, då är man nog inte helt i form tyvärr. I söndags lättade det lite i hjärta och själ vilket kändes otroligt skönt. Lite mer energi och en gnutta mer hopp.

Minns knappt vad helgen har bestått av mer än att jag varit ute hos Linda vid graven två gånger. I lördags var vi, jag och hjärtisen, där med lite fina blommor och igår var jag och mor ute för att plantera om. Våra fina rosa lisor hade frosten tagit....Redan (fjärde gången för året som det blir omplantering). Det är väldigt jobbigt när det inte är fint där, bara det får en att må dåligt. Jag vet inte om det är skam eller skuld eller vad det är man känner....Hur som helst så blev det fint med lite höstljung nu. Men det är tungt att vara där samtidigt som man vill vara nära. Att titta på sin systers gravsten och att min älskade systers namn står på den är underligt.- Linda Kihl 1973- 2010. Aldrig mer någonsin kommer jag att få träffa dig.

Den sorg och den smärta som min kropp känner varje dag det går bara inte att förstå. Det är så fruktansvärt att det går inte att sätta ord på det. Har man inte känt sorgen själv så vet man inte vad det är. Jag visste inte innan hur det här kändes, jag har aldrig kunnat förstå tidigare hur en svår sorg känns och kanske lär man sig något av allt. Jag hoppas att allt fortfarande har en mening. Jag hoppas att det här hände pga någon mening även om jag och ingen annan kan se denna mening nu. Jag hoppas att meningen lär mig någon och för något gott med sig i slutändan. Något som vi inte kan förstå just nu. Ett känt ordspråk är - Var sak som inte dödar härdar. Jag hoppas att detta härdar och ger mig en inre styrka som är starkare än allt annat.
Jag hoppas bli en starkar människa som finner tillit i mig själv och som litar på den styrka som finns inombords. Jag hoppas att detta gör mig till en starkare och bättre människa, hur ont det än gör... För ont gör det!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar