Så jäkla...

..Trött på allting. Ingen lust för något, känns som jag skall börja grina för jämnan och kommer inte framåt. Känns som hela livet är en katastrof just nu och det är så mycket att bära. Orkar inte!

Orkar inte bry mig, utan det får gå som det går med rubb och stubb, känns det som. Jag hamnar där jag hamnar och inget kan jag göra åt det. Missnöjd med det mesta och ser ingen direkt glädje eller ljus någonstans. Vad fasen gör man då? Hur tar man sig vidare? Hur tar man sig ur det?

För visst fasen vill jag ta mig vidare, visst fasen vill jag tar mig ur det men jag vet inte hur. Jag vill hitta lyckan igen tillsammans med min stöttepelare. Jag vill hitta glädjen igen. Men vet inte vart jag skall börja.

Känns som mitt liv raseras sakta men säkert, undan för undan och jag vet inte vad jag skall göra åt det. Steg ett blir väl att boka en tid med hjärnskrynklan igen (fast att det är dyrt) och hoppas på att han kan hjälpa mig framåt.

Jag vill framåt men står still eller tar bakåt kliv.....

Livet är tufft (men imorgon kanske det är bättre igen)!