Ny vecka och...

...Nya tag. Det känns så underbart med en lite lugnare vecka framför sig. Tid för det som släpat och lite eftertanke. Började min dag med ett intressant kundmöte. Det visade sig att han var präst och vi hade ett jätte fint samtal om livet och det framför oss. Han frågade vad om jag var kristen då han såg mitt halsband med korset på och det brast väl lite smått då. På något sätt är jag väl kristen men vet inte riktigt hur eller vad man skall tro på. Min kund var säker på att det fanns en mening i vårt möte, och att jag var där och inte någon annan. Han kanske har rätt. Någon kanske förde oss samman till detta mötet för att ge mig lite ny styrka och kraft i tillvaron. Hur som helst så är jag glad och tacksam över mötet(även om det inte blev riktigt så som en värdering brukar bli). Den dagen han och hans familj skall sälja så har jag nog halva inne :).

Resterande av dagen har gått åt till småpyssel och att ringa kunder efter helgens visning. Har tyvärr inte fått några direkta napp men det kanske lossnar.
Hur som helst så skall jag bege mig hemåt i tid idag. Skall bli mysigt att komma hem inom kort. Ska försöka ha en "välmående kväll" med lite träning, spikmatta och god mat. Det är jag väl värd :)

Första advent...

...idag och vi har haft en fin dag med några minus grader och snö. Tidigare i veckan har det varit uppåt -10 och det känns lite för kallt redan. Idag har vi städat, fixat och fejat. Haft en ganska mysig dag och fått upp både det ena och det andra, adventsstjärnor, några röda julstjärnor, vår utebelysning kom också på plats efter att vi varit ute och hämtat grannris (som vi snurrat runt altanen tillsammans med utebelysningen). Vi har trots allt lyckats få det lite stämningsfullt och det är bara att inse att det kommer att bli jul även detta året... Hur det nu kommer att kännas, det vet ingen av oss ännu. Det börjar också närma sig 10 månaders dagen. Snart har ett år passerat. Det är med dubbla känslor gällande tiden. Det känns som en evighet emellanåt tex så känns det som det var länge sedan det var 9 månader sedan (..men det är ju bara ca 2 veckor...)samtidigt som det, iaf när man är på jobbet, känns som veckorna går väldigt fort. Jag summerar det, med att det är med dubbla känslor och dubbla känslor på det här sättet har jag aldrig tidigare upplevt
Sorgen känns fortfarande i hela kroppen, även om jag försöker att inte tänka på det, så finns det där... Hängande över mig som ett tungt moln. Jag önskar att min älskade systers dagbok på jorden hade fått ett lyckligare slut. Det hade syster varit värd!

Jag vet inte hur jag skall tänka emellanåt, vi fick en orkidé av Lindas arbetskompisar vid hennes bortgång, den levde och blommade vackert länge och väl. Men en dag så började den att tappa sina vackra blommor för att bara bli två "pinnar" kvar. För någon vecka sedan så började den åter att ta fart och det finns nu ett antal knoppar på den igen, varav en har slagit ut i fullaste blom igen. Det får mig att fundera på vad som händer efter döden... Blommor, träd, gräs och allt dör under vinter för att åter slå ut i vackraste blom till våren/sommaren igen... Varför skulle det inte kunna vara så att även ett människoliv återföds och slår ut i sin vackrast blom igen när tiden är kommen? Kanske är det så och om det skulle vara så så hoppas jag att åter få leva tillsamman med min älskade syster i en annan tid, på en annan plats, åter lyckliga och för alltid tillsammans.

Som ni kanske förstår så finns det både de ena och de andra tankarna. Ett liv får inte bara ta slut för att det lämnar tid och rum nu... Det måste finnas något mer för våra kära som lämnar oss i förtid!

Det har gått ett...

..Tag sedan jag skrev här men har inte hunnit med mycket utöver jobb förra veckan, stressiga dagar och många kvälls aktiviter. Hur som helst så måste jag skriva att vår Idolhelg med Smilla i Karlstad var hur bra som helst, kom upp vid sex tiden, hann checka in på ett super mysig hotell mitt centrum, äta mat på hotellet och sedan åka ut till Löfbergs Lila hallen där fredags finalen gick av stapeln Tyvärr var det inte utan att Smillsen han bli lite små trött redan tidigt på kvällen då hon inte riktigt fann ro att vila på vägen upp. Men det var en upplevelse och häftigt (dock något seg-dragit för barn emellanåt, pauser och allt prat men en upplevelse) Jay Smith med madonnas låt - Lika a prayer, var en hit!

PÅ lördagen träffade Patriks bror med familj och hade en mysig dag på leklandet där uppe, god lunch, god kvällsmiddag en mysig kväll hemma hos Jesper med familj. Smillsen stojade på leklandet, jag kröp i tunnlar och man kändes sig inte som världens smidigaste precis men jag tog mig fram, åkte rutschbanor och lekte. Alla tre somnade trötta men nöjda med dagen för att på söndagen åka hemåt. Har saknat Smillsen mer en vanligt denna veckan, det är så mysigt att ha henne nära....

Veckan har rusat på med möten, budgetmöten, avslutningsfest för Helen och möte med bla Stiftelsen i Bollebygd som vill omvandla 53 hyreslägenheter till fastegendom. Vi hoppas givetvis på att få hjälpa till. Har tänkte en hel del på min älskade syster idag då det varit lugnare, om än att jag hunnit med två visningar. Jag ångrar att jag inte lät mig få ta ett längre avsked av henne nere i Skene. Men allt var så nytt, alla tankar, all sorg och det var mer skrämande då, att träffa henne och få klappa min älskade syster en sista gång farväl. Nu i efterhand har jag svårt att riktigt förstå att jag fått träffa min älskade syster död, klappat hennes kind. Jag försöker om och om igen att förstå och framkalla minnen på hur det var, hur hon såg ut vid detta tillfälle och hur hon kändes. Hennes kind var så kall och hård, det var overkligt....Precis som allt annat. När jag på Alla Helgona var ute vid graven och lade min hand på hennes gravsten så var känslan, den kalla och hårda ytan, nästan som hennes kind vid vårt avsked. Det var nästan så hon kändes, skrämmande och overkligt!

Men precis som tidigare kan jag bara ångra, tiden går inte att få tillbaka och min älskade systers ansikte och kropp finns inte längre här. Hennes dagbok på jorden är färdigskriven och jag saknar henne. Det gör så j-la ont att min älskade syster inte längre finns och alla tankar som kommer därefter, de gör ont även de...

Mitt liv blir aldrig detsamma längre, men ja ska försöka att göra det bästa av det även om det är tungt...

Vila i frid älskade stora syster Linda. Alla mina hjärtan till dig!!!!!

Det verkade som det var...

...Kämpigt lite här och var igår och jag ångrar faktiskt att jag inte åkte ut till Smillsen igår och firade hennes födelsedag en gång till med henne och pappa Anders. Men, som vanligt man kan ångra men inget man kan göra något åt. Tiden går inte att vrida tillbaka, hur mycket jag än önskar, och det går inte heller att vrida den framåt i tiden för att få sorgen och smärtan att lägga sig något.

Idag har varit fullfart hela dagen och det ser ut att bli en mycket bra månad. En utav mina bättre faktiskt och det är sporrande. Att räkna på lönen gör det motiverande att lägga ner tiden. Annars hade jag nog grävt en grop idag och krypt ner i, för det är en del jobb kvar denna vecka och även nästkommande vecka blir hektiskt, för att få ihop allt jag vill och utöver det lägga halva tisddag+kväll på budgetmöte samt en avtackningsfest på torsdagen för min kollega som redan har slutat. Hon kommer dock på kvällens jipho för våra kära köpare av en ny producerad lägenhet i denna nya Brf här på orten. Jag har dock, givetvis, fått fixa den men hon har lovat att vara med ikv då hon varit en del av projektet. Imorgon blir sen kväll med kontrakt, visning och därefter ytterligare ett kontrakt för att sedan kunna sluta hyfsat tidigt, hämta Smillsen på fritids och dra iväg på Fredagsfinal av Idol. Det skall bli så mycket *längtar* och jag skall se till att ta riktigt mycket fina bilder. Möjligtvis att jag slänger in någon bild här på blogg i nästa vecka. Spännande va :) Vilka utsvävningar jag gör emellanåt..thihih...

Nog pratat om det, dagen har gått i ett och jag längtar till min hemgång runt 20-tiden. Det som är positivt med dagar som går i ett, är att jag då inte hinner tänka. Men man är väldigt trött, oftast, när man slutar jobbet och det brukar komma en skvätt tårar i bilen på vägen hem, över att livet blivit som det blivit..... Bilresan hem är min alldeles egna stund med tankar- både på gott och ont!

Tisdagen den 16:de november och...

...Min älskade syster födelsedag och även hennes dotters Smillas 8:de födelsedag. För 37 år sedan föddes du och berikade våra älskade föräldrars liv. Det var förmodligen den allra största dagen i deras liv, deras första barn. Sen kom jag, nästan 5 år senare, och det var förmodligen den näst största dagen i deras liv. Hur som helst så måste de varit oerhört lyckliga den dagen du föddes, för 37 år sedan, och under ditt 37 åriga liv har du berikade dem, och många andra, med lycka dagligen. Det är så tomt att efter 32 år tillsammans inte längre ha dig vid min sida. Det blir ett tomrum större än allting annat. Jag kan minnas vår uppväxt, inte varje liten detalj, men har många finna minnen med mig i min ryggsäck som jag säkerligen kommer att skriva om lite längre fram (minns när jag var åtta år och fortfarande brevväxlade med tomten, som skrev brev till mig var och varannan dag. Breven låg ofta utanför min dörr när jag vaknade på morgonen. Och tänk vad ledsen jag blev när du, för att vara snäll och för att jag skulle slippa bli mobbad i skolan, berättade att det var du som var "tomten". Vilken elak syster *blink* Men du fick tillbaka minsann, när jag blev något äldre och slog dig gul och blå med ridspöt, i pannrummet, på Hultavägen. Mor och far kom nerspringande från trappan och jag åkte ut med buller och bång, i bara underkläder, i snön...hihih.. Och tänk när du gick i 6:an på Målsrydskolan, jag var smått förälskat i en kille i din klass, som brukade låtsas slå dig för att göra mig arg. Jag ville skydda dig- Slå inte min syster. Det var jag det lill-fisen. Och alla våra härliga häst-minnen tillsammans. Livet var hästar !). Hur som helst så önskar jag att jag kunde få vår uppväxt tillbaka, önskar jag kunde få leva med dig vid min sida igen. Du finns vid min sida, föralltid, men inte riktigt på samma sätt längre.

Ikväll skall jag tända ett extra ljus för dig på din 37-årsdag. Jag önskar att jag kunde ge dig en födelsedagskram oxå, men jag får sända den med posten till Änglastaden istället. Jag hoppas att du haft en fin födelsedag, på platsen där allt är föralltid, och att du kunnat ge Smilla en extra kram från ovan. Vi saknar dig! Ta hand om dig tills vi ses igen och se till att njut av en lugn och fin tillvaro där du göra allt det där som du älskar och finner lycka i!

Om jag kunde plocka ner månen, solen och alla stjärnorna så skulle jag göra det för din skull. Jag älskar dig för evigt!

Söndagen den 14:onde...

För många är denna dagen som vilken annan fars dag som helst och visst det är fars dag men det är också 9 månader sedan jag miste min älskade syster. Jag kommer skriva det många gånger på min blogg och min blogg är förmodligen ganska enformig att läsa men den är ett sätt för mig att få ur mig mina tankar och känslor. Jag pratar inte så ofta om det längre, skriver om det desto mer. Många gånger som det kommer på tals (utanför husets fyra väggar) så väljer jag helst att inte tala om det. Jag orkar inte helt enkelt och vill inte bryta ihop utan klara av dagen som är. Det är inte, att jag inte vill prata om min älskade syster men det är som ett blödande sår som hela tiden blöder, och blöder än mer när jag talar om det... Jag klarar det helt enkelt inte, inte ännu. Men jag hoppas och tror att det kommer en tid då jag kan minnas med glädje och även känna glädje över att prata om min älskade syster.

Jag har börjat läsa en bok som kommer från min syster, den heter Lev livet enklare och är skriven av en författare som heter Giséla Linde. Jag har ännu inte kommit så långt i boken men den handlar om att hitta livet och följa sina egna önskningar och drömmar, att jobba lite mindre för att ha tid över till det som får en att må bra. Det skall bli en spännande resa att läsa den och jag tror säkert att jag kommer att få mig en och annan funderare på mitt egna liv tex om det verkligen är värt att jobba så pass mycket som jag ändå gör och kommer att göra framöver för att ha råd med materiella ting. Det är inte de materiella tingen som får en att må bra och ha ett fint liv utan det är bla tiden med nära och kära och att hinna ta till vara på livet utan stress och press. Men vi får se vart boken leder mig. Boken är hur som helst ännu ett tecken på att min syster inte riktigt trivdes i livet. Hon sökte förändring men orkade inte riktigt ta sig dit, tyvärr, och såg kanske inte att förändring fanns inom räckhåll. Kanske var hon för stolt för att vilja erkänna saker och ting för oss runt omkring, kanske var hon rädd för att såra andra och inte vilja belasta någon annan med hennes problem. Jag tror att många faktiskt har svårt för erkänna "nederlag" och många är rädda för att såra andra. För vad skall omgivningen tro? Men man är inte sämre än någon annan om man erkänner och man är inte sämre än någon annan när man inte lyckas med allt och någon blir kanske såra på vägen. Men sådant är livet... Ett erkännande kräver ofta 1000 gånger mer mod än att dölja saker och ting, så som hur man mår. Att erkänna kräver styrka men är så mycket enklare än att bära den där stora ryggsäcken själv. Att kunna få kärlek, en extra tank och kunna få prata ut när livet känns tungt. Det är viktigt!

Min kära syster kände inte den tryggheten och ville inte berätta om sin ryggsäck att livet var nattsvart. Jag önskar att hon hade gjort det. Jag hade verkligen inte tyckt att hon var sämre än någon annan utan hade lätt kunnat förstå hennes situation som hårt jobbande mor med många resor och arbetsveckor på 60-70 timmar, hem och hus att ta hand och viljan att hinna med 1000 saker på en och samma gång. Det är en ekvation som inte går ihop. Jag önskar att jag hade gett mer av min tid till henne, för nära och kära är något som verkligen betyder något här i livet. Jag kan inte förändra, att jag inte gav mer av min tid till min kära syster (utan satsade mycket av mig själv och min tid på ett tidskrävande jobb)men jag kan i framtiden tänka mer på det och inte göra om samma misstag!

Jag önskar att jag hade ännu mer tid och orka att ge mina fina vänner men förtillfället räcker den endast till att ta mig genom dagen, jobbet, att finnas för mina föräldrar, att träffa Smilla så ofta jag kan och att se till att våra älskades viloplats är vacker! Men det kommer med all säkerlighet en dag i framtiden då orken att träffa vänner oftare finns och då livet känns lite lättare att leva igen. Andras liv har gått vidare men det har inte mitt.....

Helg igen

Ja, då var helgen här igen och lördagen har passerat till att inte vara så mycket kvar av. Har haft en bra dag med kalas för Smilla som fyller år den 16 november, samma dag som mamma Linda. Det var ett mysigt kalas med pappa Anders, mormor och morfar och farmor och farfar men det var inte utan att tankarna snurrade tillbaka till deras gemensamma kalas förra året.. Om ändå allt var som förut.... Det kommer aldrig mer bli som förut och det är bara att gilla läget. Hur som helst verkade Smillsen glad över sina presenter, vår "bästa" present till solsträlen är en fredags final av Idol, nästa fredag då den går av stapeln i Karlstad. Det blir en helhelg med två övernattningar på hotell och mys i Karlstad. Ser framemot det massor och det skall bli så mysigt att åka iväg med mina älsklingar. Komma iväg lite och bara koppla av. Men först skall nästa vecka passera, inte helt lätt vecka, med fars dag i morgon (och än en gång inträffar den 14:e en söndag) och sedan min älskade systers födelsedag. Fortfarande så overkligt och ofattbart att aldrig någonsin mer får vara nära sin älskade syster i detta jordeliv. Att leva vidare är enklast när jag inte tänker på det som verkligen hänt..... Men det kommer väl kanske en käft smäll en dag när man blir tvungen att inse faktum och tar det till sig. 9 låååångar månader. För 9 månader sedan hade vi en trevlig kväll i Gbg tillsammans med mor....mmmmmmmmmm..... Vad jag längtar tillbaka, vad jag önskar att jag kunde få denna kvällen i repris. Även om jag aldrig hade kunnat stoppa henne så önskar jag att jag iaf hade fått tala om för min älskade syster hur mycket hon betyder för mig och hur glad jag är över att just hon är min stora syster. Men den chansen kommer aldrig åter. Istället får jag försöka tänka och glädjas åt våra minnen tillsammans. Jag låg tidigare och funderade på hur min älskade syster alltid tog hand om mig och tog med mig ut på äventyr. Tänk när hon var 21 år och drog till Rodhos med sin bästa vän Johanna, som sedan omkom i en brand några år senare.Det var sommaren 1994 och fotbolls VM spelades i USA. Jag var då 16 år och jag fick möjligheten att hälsa på henne under tre veckor. Det var tre galna veckor med massor av skoj, sol och bad samt en underbar stämning och vi var stolta över att vara svenskar. Jag har så många roliga minnen härifrån och en del av tråkiga oxå. Jag åkte till Rodhos tillsammans med Lindas dåvarande pojkvän som dumpades direkt vi kom ner, vilket innebar att jag fick dela rum med denne pojkvän men jag slapp dela säng iaf...Så tokigt det kan bli. Han fick fördriva sin tid på annat håll medan Linda gav mig all sin tid och såg till att jag hade trevligt. Min älskade syster, du är saknad!

Stämningsfullt och vackert men så sorgligt. Mitt hjärta det värker!

Det gör så ont i mig när saknaden och tankarna hamnar hos dig älskade syster. Jag vet att jag skrivit det 1000 gånger men så ofattbart och sorgligt att det blev så här... Kan inte förstå vad som hände och varför men antar att vi får lära oss att leva med det och respektera ditt val. När vi satt i kyrkan på minnesgudtjänsten i söndags och jag hörde ditt namn så stockade sig tårarna och man inser att verkligheten är så hård som den verkligen är.

Men jag hoppas att du har fått ro och är på en vacker plats där du är lycklig och glad och förväntansfull inför vårt återseende en vacker dag, när jag är gammal och trött. Tills dess skall jag kämpa vidare för din skull, för mor och far skull och för vår älskade Smillas skull.

Jag hade gjort allt för att få dig tillbaka eller åtminstone få prata med dig en sista gång, fått säga alla de där sakerna som aldrig blev sagda. Men jag hoppas att du kan höra mina tankar och varje gång jag talar till dig!

Saknar dig enormt!

Helg igen...

...Alla helgons helgen... Har varit ute hos Linda och tänt ljus ikväll. Det var väldigt stämningsfullt och väldigt sorgligt på kyrkogården idag men samtidigt väldigt vackert. Gråtit många tårar och känner mig i mindre bra form.

Veckan har sprungit på fort och jag har varit ledig torsdags och fredag för att ge Smilla lite ledigt från fritids på hennes höstlov och få träffa henne. Hämtade henne i onsdags efm hos farmor och farfar, där hon varit under dagen för att ha lite kalas för några bekanta. Bakat tårta och gjort kalas-schema :) Stått för underhållningen helt själv i några timmar. Onsdags kvällen var ganska lugn här hemma med mat och discobowling (Wii)... Snarare bowling men med mörkt i rummet, musiken på hög volym och en dansande moster så blev det discobowling :) Torsdagen spenderades på badhuset och på Höstlovs skoj med Mojje och Tobbe Trollkarl och dagen avslutades med hemma gjord pizza och Robinsson. En helt fantastisk dag med Smillsen med kommentaren på badhuset: Det här är mitt bästa höstlov någonsin, som värmde gott. Hm... fast, ja hon har bara haft ett "riktigt" höstlov tidigare så det kanske inte var så svårt.
Idag var en betydligt lugnare dag här hemma med tv-mys, spel, pyssel och lunch hos mormor och morfar för att sedan bli hämtad runt 16-tiden. Den enda som inte är förtjust i Smillsens besök är Selma, som mer eller mindre försvinner de dagar som Smilla är här och när hon väl kommer fram så är någon framme, lyfter och drar:)

Så nu börjar helgen och det känns härligt att ha två till dagar ledigt även om det blir en något tuff helg. Men vilken dag och vilken helg är inte tuff. Andra har gått vidare men mitt liv går inte vidare. Det mer eller mindre står still även om tiden springer på igen....

Min själ värker och mitt hjärta har ett stort tomt hål med saknaden efter dig Älskade syster. Jag vet inte hur jag skall klara mig vidare i livet utan dig....
Jag önskar min tid som Forever Young som Elin på Idol precis sjöng, jag drömmer tillbaka om en tid då jag var yngre och då du fortfarande fanns med mig!

Jag saknar dig så otroligt mycket!