Det har gått ett...

..Tag sedan jag skrev här men har inte hunnit med mycket utöver jobb förra veckan, stressiga dagar och många kvälls aktiviter. Hur som helst så måste jag skriva att vår Idolhelg med Smilla i Karlstad var hur bra som helst, kom upp vid sex tiden, hann checka in på ett super mysig hotell mitt centrum, äta mat på hotellet och sedan åka ut till Löfbergs Lila hallen där fredags finalen gick av stapeln Tyvärr var det inte utan att Smillsen han bli lite små trött redan tidigt på kvällen då hon inte riktigt fann ro att vila på vägen upp. Men det var en upplevelse och häftigt (dock något seg-dragit för barn emellanåt, pauser och allt prat men en upplevelse) Jay Smith med madonnas låt - Lika a prayer, var en hit!

PÅ lördagen träffade Patriks bror med familj och hade en mysig dag på leklandet där uppe, god lunch, god kvällsmiddag en mysig kväll hemma hos Jesper med familj. Smillsen stojade på leklandet, jag kröp i tunnlar och man kändes sig inte som världens smidigaste precis men jag tog mig fram, åkte rutschbanor och lekte. Alla tre somnade trötta men nöjda med dagen för att på söndagen åka hemåt. Har saknat Smillsen mer en vanligt denna veckan, det är så mysigt att ha henne nära....

Veckan har rusat på med möten, budgetmöten, avslutningsfest för Helen och möte med bla Stiftelsen i Bollebygd som vill omvandla 53 hyreslägenheter till fastegendom. Vi hoppas givetvis på att få hjälpa till. Har tänkte en hel del på min älskade syster idag då det varit lugnare, om än att jag hunnit med två visningar. Jag ångrar att jag inte lät mig få ta ett längre avsked av henne nere i Skene. Men allt var så nytt, alla tankar, all sorg och det var mer skrämande då, att träffa henne och få klappa min älskade syster en sista gång farväl. Nu i efterhand har jag svårt att riktigt förstå att jag fått träffa min älskade syster död, klappat hennes kind. Jag försöker om och om igen att förstå och framkalla minnen på hur det var, hur hon såg ut vid detta tillfälle och hur hon kändes. Hennes kind var så kall och hård, det var overkligt....Precis som allt annat. När jag på Alla Helgona var ute vid graven och lade min hand på hennes gravsten så var känslan, den kalla och hårda ytan, nästan som hennes kind vid vårt avsked. Det var nästan så hon kändes, skrämmande och overkligt!

Men precis som tidigare kan jag bara ångra, tiden går inte att få tillbaka och min älskade systers ansikte och kropp finns inte längre här. Hennes dagbok på jorden är färdigskriven och jag saknar henne. Det gör så j-la ont att min älskade syster inte längre finns och alla tankar som kommer därefter, de gör ont även de...

Mitt liv blir aldrig detsamma längre, men ja ska försöka att göra det bästa av det även om det är tungt...

Vila i frid älskade stora syster Linda. Alla mina hjärtan till dig!!!!!