Första advent...

...idag och vi har haft en fin dag med några minus grader och snö. Tidigare i veckan har det varit uppåt -10 och det känns lite för kallt redan. Idag har vi städat, fixat och fejat. Haft en ganska mysig dag och fått upp både det ena och det andra, adventsstjärnor, några röda julstjärnor, vår utebelysning kom också på plats efter att vi varit ute och hämtat grannris (som vi snurrat runt altanen tillsammans med utebelysningen). Vi har trots allt lyckats få det lite stämningsfullt och det är bara att inse att det kommer att bli jul även detta året... Hur det nu kommer att kännas, det vet ingen av oss ännu. Det börjar också närma sig 10 månaders dagen. Snart har ett år passerat. Det är med dubbla känslor gällande tiden. Det känns som en evighet emellanåt tex så känns det som det var länge sedan det var 9 månader sedan (..men det är ju bara ca 2 veckor...)samtidigt som det, iaf när man är på jobbet, känns som veckorna går väldigt fort. Jag summerar det, med att det är med dubbla känslor och dubbla känslor på det här sättet har jag aldrig tidigare upplevt
Sorgen känns fortfarande i hela kroppen, även om jag försöker att inte tänka på det, så finns det där... Hängande över mig som ett tungt moln. Jag önskar att min älskade systers dagbok på jorden hade fått ett lyckligare slut. Det hade syster varit värd!

Jag vet inte hur jag skall tänka emellanåt, vi fick en orkidé av Lindas arbetskompisar vid hennes bortgång, den levde och blommade vackert länge och väl. Men en dag så började den att tappa sina vackra blommor för att bara bli två "pinnar" kvar. För någon vecka sedan så började den åter att ta fart och det finns nu ett antal knoppar på den igen, varav en har slagit ut i fullaste blom igen. Det får mig att fundera på vad som händer efter döden... Blommor, träd, gräs och allt dör under vinter för att åter slå ut i vackraste blom till våren/sommaren igen... Varför skulle det inte kunna vara så att även ett människoliv återföds och slår ut i sin vackrast blom igen när tiden är kommen? Kanske är det så och om det skulle vara så så hoppas jag att åter få leva tillsamman med min älskade syster i en annan tid, på en annan plats, åter lyckliga och för alltid tillsammans.

Som ni kanske förstår så finns det både de ena och de andra tankarna. Ett liv får inte bara ta slut för att det lämnar tid och rum nu... Det måste finnas något mer för våra kära som lämnar oss i förtid!