Helt....

...Omöjligt att inte tänka på hur denna helgen spenderades för ett år sedan. Hur mycket jag vill så gör det sig ständigt påmind- Hade en urusel dag igår men noll energi och ork, dagen började något liknande idag men efter ett samtal med mor så tog jag mig upp ur sängen och vidare ut på en härlig promenad i solen och över sjön. Det var så ljuvligt och jag är glad för att lite energi infann sig till detta. Efter promenaden blev det lunch och kaffe ute på altanen. Nå väl, det är inte så varmt och gott ute ännu så jag behöll mössan och halsduken på men det var SÅÅÅÅÅ skönt. Solen värmde faktiskt. Jag och mor pratade inte egentligen om något speciellt utan mer att vi måste försöka leva här och nu, inte titta bakåt på det som varit, ta vara på dem vi har runt omkring oss i livet och se framåt. Detta lilla enkla budskap gav mig ny energi att ta mig igenom dagen på. Jag försökta njuta av dagen som den var.

Nu har dock de lite mörkare tankarna smugit sig fram igen. Jag är bra på att älta och "dra ner" mig själv, tyvärr, i stället för att se framåt. Jag funderar istället på hur syster mådde vid den här tiden (på söndagen som då var den 14 feb) för ett år sedan, hur hennes tankar gick och vad som egentligen hände den där sista dagen. I morgon är årsdagen. Jag önskar att den redan var över. Det har varit mycket ångest och tankar under denna helgen. Tuffare än andra dagar. I morgon skall jag vara hemma från jobbet och ta dagen som den kommer, göra det jag orkar och känner för utan måste. Jag tänkte börja dagen med att ta hand mig själv med en promenad, äta en lugn frukost och dricka en kaffe. Få en så skön start på dagen som möjligt. Vid lunch skall jag/ vi möte upp mor för en lunch på stan och därefter åker vi ut till Lindas grav med vackra blommor och ljus. Jag hoppas att hon kommer finnas med oss där och då. När vi varit där så åker vi med mor hem en sväng så att hon inte behöver vara ensam. Det har nämligen blivit så att far skall åka med chefen för att titta på någon ny maskin i Frankrike. Vilket jag tror är bra för hans del. För imorgon blir ingen lätt dag, ingen dag är lätt men vissa dagar är än tuffare än vanligt....

Men det är en dag som alla andra, det är egentligen ingen dag som är värre än den andra. Fakta är fortfarande detsamma även om det är årsdag, födelsedag, midsommar, jul eller vad det nu är för dag. Linda finns inte med oss här på jorden längre utan har förhoppningsvis fått frid och ro på den plats dit vi alla en dag skall varandra.

Livet blir aldrig mer detsamma men jag får försöka göra det bästa av det, det skulle min älskade syster velat!