Om tårar....

Kunde bygga en trappa och minnena en väg, skulle jag gå ända till himlen och hämta hem dig igen!

Jag vet att det kanske inte är vad du hade velat, då det var ett val du gjorde. Men jag lovar dig, du hade kunnat bli lycklig igen här på jorden om du bara gett det en chans!

Idag är det den dag som jag alltid kommer att bäva för i mitt liv, den 14:e feb, dagen då min älskade syster valde att lämna livet.

Jag sitter i sängen, har tagit mig en kopp kaffe och skall bara låta dagen passera utan några måsten. Jag skall ta hand om mig själv och mina tankar. En dag för saknad och eftertanke. Om några timmar ska jag möte upp mor och Patrik för lunch, sedan åker vi ut till Lindas viloplats med vackra blommor och ljus (far är som sagt iväg med jobbet under dagen vilket vi alla tror är bra för honom). Det ser ut att bli en vacker dag med -7 nu på morgonen, solsken och blå himmel. Jag hoppas och tror att vi får en vacker stund hos Linda. Jag hoppas också att Linda finns med oss och ger oss den kraft och styrka vi behöver för att ta oss igenom dagen. Dagen som vi aldrig trodde vi skulle behöva uppleva men som ändå kom.

Hur som, så känns det ändå "skönt" att det nu gått ett år, att årets alla dagar har passerat ett varv. Jag hoppas att livet blir lite lättare att leva med tiden, även om sorgen och smärtan alltid kommer att finnas där. Men jag hoppas, som många säger, att man lär sig leva med sorgen, sida vid sida skall vi vandra genom livet.

Livet blir sig aldrig mer lik men jag hoppas att i framtiden kunna leva för dem som lever och njuta av livet som det är!