Torsdag och en...

...lugnare dag på jobbet än väntat. Ganska skönt faktiskt efter två hektiska dagar som avslutades med sen hemgång igår, lämnade kontoret vid 22-tiden igår efter två kvällsskrivningar. Men vad gör man inte för att kunna följa med hjärtat och bekanta på en god middag ikväll. Smällar man får ta.

Har lite ångest inför de kommande dagarna och ja, alla minnen kommer upp ännu mer. För ett år sedan, idag, så ringde syster mig, vid 20.00 tiden för att planera inför helgen. Jag minns att jag satt vid brasan hemma och hade ätit middag. Livet var ganska bra. Syster satt i bilen på väg mot Norge, för jobb där på fred. Jag minns att hon lät glad. Jag önskar att jag pratat lite längre med henne den där sista gången. Ibland undrar jag om hon ringde för att få en sista "ensam-prat-stund" bara med mig eller om det bara var för planerandet. Frågor utan svar. Ont i själ och hjärta. Jag vill bara att helgen-måndag-tisdag skall passare för att... Första årsdagen gör ont, iof det kommer alla årsdagar att göra. Jag kommer att bäva varje år vid denna tiden inför Alla Hjärtansdag *suck*. Hur som helst så skall jag ta dagarna som de kommer och har inte planerat in något jobb alls. Utan får ta det som orkas med. Jag saknar min syster!

Satt här går kväll och skrev kontrakt på en lägenhet, det var ett dödsbo där två systrars far hade gått bort (modern hade gått bort tidigare) och det var inte utan att jag tänkte framåt i tiden och även en sådan sak gör ont. Det är bitar som jag ensam måste ta mig igenom långt fram i tiden men ändå. Saker som man inte tidigare har tänkt på börjar plötsligt göra ont och väcka smärtsamma tankar.

Jag hade även ett samtal från ett nr jag inte kände igen dagen dessför innan, jag ringde upp detta och hamnade på fars jobb. Han brukar aldrig ringa mig dagtid, från företagsnr. Hjärtat började slå direkt. Alarmet gick på i kroppen och jag blev orolig att något hänt. Det är inte första gången detta alarm gått på sedan vår älskade Linda lämnade oss och det lär väl hända igen.... Det är underligt hur kroppen reagerar. Det slutar aldrig att förvåna mig, för ett litet samtal..hm....

Nå väl, jag skall väl ta och återgå till att få något gjort möjligtvis men behövde skriva av mig lite tankar.Önskar jag kunde somna nu och vakna upp i slutet av nästa vecka igen!