Söndag igen & snart en nya vecka att...

..Ta hand om. Får erkänna att jag har haft en ganska bra helg, utan mycket tankar och full aktion Solstråle Smilla har varit med oss och det gör alltid livet lite bättre! Har haft en mysig helg med mycket lek, badhus, besök hos mormor och morfar samt en sväng till Ullared. Hon är underbar vår allas Solstråle och man märker att hon mår bättre och bättre. Förra gången var hon lite grinigare, lite mer "vill ha det som jag vill"och tröttare. Denna helgen var mer skratt, bus och harmoni samt sena kvällar och tidiga morgonar. Det känns skönt (kansken inte det sista nämnd men...hihi...)! Det är så mysigt när hon är hos oss med mycket kramar, puss på kind och prat om kläder, smink och annat. Tänk att hon är så stor att hon pratar smink (redan i 1:a klass!). Jag vet att mamma Linda inte var så förtjust i, att någon utav tjejerna i klassen, redan hade smink emellanåt och jag skall göra mitt bästa för att Smilla ska vänta i några år till....Smink är inte nödvändigt och absolut inte så tidigt i åren. Vi skall göra vårt bästa för att hjälpa vår solstråle framåt och vidare i livet. Vi kommer aldrig kunna ersätta mamma Linda men vi kan hjälpa henne på vägen!

Nu högg det till i hjärtat igen, när jag skrev Linda. Och i hela kroppen för den delen. Fortfarande så overkligt även om det börjar sjunka in, att detta är verkligheten och att det inte finns något att göra åt det. Inget som kan ge mig min älskade syster tillbaka. Det är också, så jobbigt att se mina föräldrar och det skick som de är i... Min älskade mamma (som har morsdag i dag) mår sämre och sämre... Jag är orolig för henne. Men jag har ändå vetat att det kommer en dag då inte heller hon orkar vara stark, då hon inte längre kan stötta far som hon ALLTID har gjort. Den dagen verkar ha kommit nu.Min älskade mamma är den bästa mamma på hela jorden (ingen annan som tycker så om sin mor eller hur?) men jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan henne. Hon har alltid varit mitt största stöd och alltid ställt upp till 200% vad än det har gällt genom åren. Utan henne vid min sida så vore jag inget. Det finns ett osynligt band som är starkare än allt annat. Tack mamma för att du finns och för att du har gjort mig till den personen som jag är idag. Jag skall alltid finnas för henne och vid hennes sida. Jag hoppas att det hjälper för att vi skall klara oss vidare.

Denna dag vill jag tillägna min mamma för att hon är världens bästa mamma och för att hon finns hos mig. Jag älskar dig och vårt osynliga band kommer alltid att finnas där. Tusen rosor till dig!

Orkar visst :)

Bara att inse, skitdagar kommer det komma många av och några bättre dagar än skitdagar oxå.
Hade en riktig piss dag i tisdag där verkligen allt gick emot mig. Ibland suger livet, bara att inse, och ibland suger det bättre än andra dagar!

Igår var en bättre dag än dagen dess för innan och idag är en bättre dag än igår. Humöret blir alltid lite bättre efter att man varit hos järnskrynklar och man börjar gå in mer på djupet, funderar på varför man för gör si eller så och handlingar som man företar sig.

Livet känns hur som helst lite bättre idag (även fast jag inte sålt något på ett tag, vore upplyftande med en försäljning snart :)).

Orkar inte...

...Hålla ihop mig själv... Känns som livet är ett helvete just nu med små ljus glimtar emellanåt men alldeles för sällan. Vet varken ut eller in, känns som min älskade syster har förstört hela mitt liv (och många andras) med denna handling som hon företog sig. Tjurar, grinar och skäller på hjärtat där hemma, drar mig undan och vet inte vad jag vill med mitt liv längre. Vet inte om jag klarar ta mig igenom detta med förhållandet i behåll. Tråkigt som sant. Känns som detta kan ta död på vilket förhållande som helst. Vet inte om vi kommer att klara det tillsammans eller om kärleken kommer dö ut med alla känslorstormar.

Hade lite mer energi och glädje igår men bägaren rinner över så lätt... Dagen började inte bra med att vår ny WC stol inte passade i vårt nya avlopp och därefter åker hjärtat fast för fort körning (på Sjöbo där han vet att poliserna ofta står= så onödigt!).... Och där med rannbägare över. Jag skäller och han surar tillbaka. Vilken underbar kombination. Vilka små bagateller men känns som vi bara strör ut pengar på så många små onödiga saker... Vi är inte gjorda av pengar (även om man önskade så) och till slut tar de slut. Särskilt när vi inte säljer bra, varken jag eller hjärtat. Inte heller det fungerar, jobbar mycket men får inte sålt ett skit förtillfället. Inget upplyftande på den fronten heller tyvärr. Men som tidigare skrivit, jag ska försöka att inte gnälla över små saker, små problem. Men just förtillfället är det, dessa små problem som får droppen att rinna över så lätt... Allt känns som ett uppror inombords, ena dagen orkar man och andra dagen orkar man inte. Har just en sådan dag i dag. Tur är väl det då att det är dags för ett besök hos järnskrynklaren i kväll igen. Hoppas att livet känns lite lättare, som det brukar göra, efter mitt besök där. Att hjärtat ken se en ljusglimt i mina ögon igen.

Niagarafallet i Canada var en vacker och helt otrolig upplevelse. Varje minut passerar 157 miljoner liter vatten nedför fallet. Men det är svårt att förstå vilken enorm kraft naturen har... Som en liten människa har man inget att sätta till om det händer något. Nästan lite skrämande!

Jag och far har haft en fin vecka med många roliga och minnesvärde reflektioner och upplevelser. Vi hälsade på våra bekanta tyskar som numera bor lite utanför Detroit i ett samhälle som heter Holly. Här bor de otroligt naturhärlig och har en fantastisk liten gård med getter, get-ungar, hönor, hästar, katter och hund. Holly och deras hem var vår utgångspunkt genom resan. Första utflykten var till Chicago med nätta 6 timmars bilresa.. Bilresan gick dock väldigt bra trots två små barn på 3 och 4 år då vi gjorde tätta stopp och fick se både det ena och det andra. Men det bästa minnet från färden till Chicago var ändå vårt stopp vid Lake Michigan som är en utav de största sjöarna i världen och vilken sjö. Helt otroligt, stort som ett hav och färgerna i havet såg nästan ut som vid medelhavet och stränderna likså. Väldigt vackert och överväldigande. Men i det fina och det vackra så kommer ändå alla tankar och känslor på hur min älskade syster kunde välja att lämna detta underbara liv som har så mycket att erbjuda....

Väl i Chicago var tiden ganska sen och vi strosade mest runt innan middagen, En helt otroligt stor stad med mängder av skyskrapor och vacker läge utmed andar "kusten" av Lake Michigan.

Hotellet var trevligt (och högt) med utsikt över sjön. Dagen därefter tillbringades med diverse sevärdigheter och upplevelser från bla en av världens högsta byggnader, jag säger bara WOW.

En natt i Chicago och ytterligare en natt i en mysig liten by på vägen hem blev det. Hade behövt veckor för att se och uppleva allt men det får bli nästa gången.

De två följande dagar innan avfärd mot Canada tillbringades med shopping. De fanns ett antal affärer som väckte fars intresse med fiske, jakt, bilar och natur. Han hade förmodligen kunnat tillbringa veckor i dessa affärer och hade behövt det för att hinna se allt. Jag spenderade min tid i helt andra affärer och måste säga shoppingen var helt otrolig, även den :) *mums*. Önskar att utbudet var detsamma här hemma. Oavsett vilken affär jag besökte så fanns det mycket klädesplagg som jag gärna hade köpt. Här hemma kan man leta i flera dagar innan man hittar något som känns bra.

Canada ca 6 timmars bilresa men det var det värd. Vilken upplevelse Niagarafallet var. Så vackert, så overkligt och så mycket styrka det finns i det fallet är svårt att ta in. Åkte Maid of the mist dvs en båttur förbi och väldigt nära fallet, tog en promenad bakom fallet och ut på en avsats bredvid fallet med utsikt upp över. Det var som en dröm och känslan är svår att beskriva i ord. Upplevelse säger mer än 1000 bilder. Jag hade dock i mina "drömmar" trott att Niagarafallet låg beläget mitt i en djungel men regnskog runt omkring men NO,NO... Nigara är en stad med jiphin och galej över allt, med blinkande ljus och höga skyskrapor. En trevlig stad med det är Niagarafallet som väcker min beundran mest.

Det var väl ungefär det vi hann med under ett 7 dagars långt besök i USA. Avstånden gjorde det omöjligt att även trycka in New York. Men det får vi ta nästa gång. Far älskade att vara där, han älskade det amerikanska livet som vi fick möjlighet att se och vara en del i (genom middagar hos bekanta till Anette och Albert, genom att se de ställen de besökte och delta i deras frukost diskussioner med sina amerikanska vänner). Vi båda hade en "bra" vecka over there med många nya upplevelser och lite tid till andra tankar (även om de fanns där dagligen så var det mycket annat).Jag är säker på att far snart vill ha med mig till det stora landet med de många möjligheterna igen.

Det allra jobbigaste var att komma hem igen, komma hem igen och inse fakta att verkligheten är fortfarande den samma. Att vi fortfarande måste kämpa vidare, en dag i taget. Linda finns med oss i våra hjärtan, i vår själ men aldrig mer i det fysiska livet. Det är orättvist!

Inget roligt...

... Att komma hem igen och verkligheten har verkligen inte förändrats. Det är tufft.

Gäsp....

...Vilken lång dag. Jobbade en 13-timmars dag igår, var hemma vid halv tio och vet inte vad som höll mig vaken till över tolv då jag egentligen var helt slut, vilket också visade sig i ett mycket surt och grinigt humör. Stackars hjärtisen, han gör sitt bästa och jag bara klagar, inget ting vekar vara bra just nu. Har märkt att det blir ytterligare svårt att hålla ihop sig själv när man blir trött. Inget fungerar just då. Vaknade vi 06-tiden och var inte särskilt pigg men ändå rastlös. Var på jobbet vid 08-tiden och sitter här ännu. Haft en del att stå i och har möte vid sju. Lär inte vara hemma innan 21-tiden idag heller... Drygt!

Nu längtar jag verkligen efter att lyfta med planet mot USA på fredag fm. Ska bli så härligt att komma iväg, uppleva fina minnen och bara koppla av (även om det är mycket som skall hinnas med). Välbehövligt för både mig och far. Mor kommer nog dessutom njuta av att få vara ensam ett tag, ta hand om sina egna tankar och känslor och inte behöva vara den stöttande pelaren hela tiden. Bara inte min älskade mor bryter ihop när hon blir ensam och få tid att verkligen känna och tänka. Min älskade föräldrar, jag skulle göra allt för att de skulle få slippa att gå igenom denna smärta och sorg. De är värda så mycket mer. De är värda allt i hela världen och lite till. Jag är tacksam över att de är mina föräldrar och vet att allt de har gjort har varit för vår- min och systers -skull. De har offrat hela sina liv för våra liv och så blir det så här....

Jag hade gjort allt för att kunna vriden tillbaka, jag hade kunnat ge mitt liv för att ge livet tillbaka till min älskade syster. Det hade varit viktigare att syster fanns kvar i livet för vår älskade solstråles Smillas skull.

Men det kvittar vad jag tänker, känner och gör för det går inte att byta våra liv mot varandra. Tyvärr!

Redan...

...Trött efter start kl 08.00 och många timmar kvar. Beräknar vara hemma vid 21-tiden idag. Tycker allt lite synd om mig själv. Vart tog mitt liv vägen?

Som vanligt var det lite jobbigt i bilen på väg till jobbet. Tänkte på far i dag och hur ont det gör att se honom gråta. Har aldrig sett honom gråta tidigare.. Tänkte på hans tårar som rullade nedför hans kind när vi sist besökte Linda på kyrkogården... Vad ont det måste göra att mista sin dotter och inte kunna förstå varför. Jag önskar så att mina älskade föräldrar slapp att gå igenom detta. De har alltid gjort ALLT de har kunnat för mig och min älskade syster. De har gett oss kärlek, de har ställt upp i vårt och torrt och de gjorde allt för att vi skulle kunna hålla på med våra hästar, få våra egna hästar och ha dem hemma på vårt torp (som mina föräldrar köpte för att vi skulle kunna hålla på med vårt stora intresse när som). De gjorde allt för oss och så gör du så här emot dem, mig och framför allt emot ditt egna älskade barn. Det gör ont och jag kommer aldrig att förstå det.....

En dag närmare...

...Fredag och vår USA resa. På fredag fm sätter vi oss på planet med destination Detroit. Ska bli helt underbart att komma iväg och koppla av lite samt förhoppningvis få lite annat att tänka på än den stora smärta och sorgen som kroppen bär runt på twentyfour- seven. Minns att min hjärtisen en gång, under våra första telefonsamtal, satt och funderade på vad detta innebar egentligen då de ofta säger det på film. Tyckte inte det var särskilt svårt att lista ut att det måste ha med veckodagarna att göra och dygnets timmar. Så smart är jag ..hihih... Jag är inte blond på riktigt som man kanske kan förstå *blink*. Visst är det härligt att jag till och med kan försöka mig på ett skämt med ett litet leende på mina läppar? Får nog lov att erkänna att dagarna går bättre och bättre även om det ofta blir tufft när man sätter sig i bilen på väg till jobbet, på vägen hem och på kvällarna när man har tid att tänka. Men det är lika overkligt som innan, jag kan knappt tänka mig att det är sant, att du min älskade syster inte längre finns. Att den tid som vi fick låna dig var så kort och att vi inte fick uppleva ålderns höst tillsammans med gamla minnen om hästar, ridturer, midsommarfester, nyårsfester och alla de mysiga helger vi haft tillsammans det känns hårt!

Jag kommer att kunna minnas, jag kommer att kunna le men jag kommer att sakna att inte få dela det med dig min älskade syster. Du har varit världens bästa syster (även om vi precis som alla andra har kivats), som lärt mig mycket, som tagit med mig på olika roligheter och som har tagit hand om mig när jag som bäst behövde det. Utan dig hade jag inte varit den jag är i dag och utan dig hade jag inte varit där jag är i dag. Du har inspirerat mig, motiverat mig och fått mig, att inte tveka, för saker som jag själv varit osäker på. Du är min syster men också min ledstjärna och en älskad vän. Du är älskad för alltid och saknad för evigt.

Jag älskar dig syster vart än du är och vart än jag är så är vi förhoppningsvis alltid tillsammans!

Nej, nu är...

...Helgen snart slut. Har haft en skön dag väder mässigt med 19-20 grader på vår altan, ligger i skyddat läge från vind och solens alla strålar når in. Vaknade upp vid åtta tiden för att ta tag i dagen. Hyfsad energi och kraft i kroppen även om det är segt att komma upp. Men det har väl vi alla känt någon gång. Kastade in tvätt först av allt, hängde ut våra täcken för luftning, åt frukost, klippte mina älskade rosen buskar. Jag hoppas verkligen att de blommar lika vackert i år, trots att vår kära trädgårds- vild- kanin har varit på dem...De var så vackra förra året och håller tummarna för att de är lika vackar i år igen! Patrik satte igång med att måla en fin byrå som stått ute i förrådet i ett halvår eller så, men nu är den på väg att bli vit, precis som vi tänkt hela tiden. Egentligen har det varit min uppgift att måla möbler men hjärtisen insåg nog att jag inte skulle få tummen ur på länge. När jag klippt mina rosen buskar satte jag mig ner på gräset och tittade på målar farbron. Det slutade med att jag lade mig ner i gräset, slöt mina ögon och njöt av solens strålar.... Laddade för mina arbetstimmar. Hade två visningar som inte var någon höjdare någon av dem. Men glad ihågen ändå när visningarna var över och jag fick åka hem.

Vad vore en fin dag ute lite porsche åkande? Det går ju bara inte och hjärtisen stod stampande redo på trappen när jag kom hem.... Tog en sväng till Ulricehamn med små, svängiga vägar som inslag- Härligt! Vi njöt båda två av livet och friheten. Möte upp mor och far för pizza och tog sedan följe hemåt. En ok söndag kväll, fast att det är söndag. Det är nu elva veckor sedan min syster valde att lämna oss. Känns som om mitt liv stått stilla sedan dess men har nu börjat inse att det inte är så. Våren har nått fram till oss, den är vacker och skön även om det är svårt att njuta av den till fullo. Jag hoppas dock att den skänker mig lite energi och kraft att leva vidare på.....

Blommor är vackra- ger glädje och energi!

Bild 1. Dagens plantering som förhoppningsvis kommer slå ut med en vacker blå,hängande blomma (över krukan)förhoppningsvis passande till den vita blomman samt till den rosa/lila stamblomman runtomkring.

Bild 2. Tack vännen för blommbuketten med bla rosa rosor (som jag fullkomligt älskar).

Blå himmel och solsken, dock lite blås i luften sm gör det kallt. Har haft en super mysig fredag kväll med familjen Askåsen. Helt underbart med ett uterum när vädret inte tillåter att sitta ute. Ikväll bjöds det på tapas som lite förrätt och sedan hemmagjord potatissallad och grillspet. Vet att jag/ vi inte är några stjärnkockar men blev ändå ganska nöjda och gästerna verkade vara det också. Då får man vara glad. En mysig kväll som sprang på alldeles förfort och en liten trött kille ville att kvällen skulle avslutas vid halv elva tiden. Vilket jag iof kan förstå då han endast är 8 månader och efter att ha hållit låda sedan sex tiden...hahah... Även vi var ganska nöjda vid den tiden. En trevlig kväll och prat om mycket annat.

Haft en ganska så bra lördag med inhandling av blommor till våra blomsterkrukor. Var på tiden, då det ser minsta sagt NOT hem trevligt ut hemma hos oss just nu, på uppfart, vid entré etc. Har liksom inte orkat bry mig om mycket och allra minst vackra blommor att pryda altan, fasad och trädgård med. Faktisk var det hjärtis som påpekade att vi kanske borde åka och inhandla lite blommor nu så det ser lite välkomnande ut (han har inte direkt påpekat något sådant tidigare) men han hade helt rätt. Det finns så otroligt mycket vackert och att se alla blommor och alla vackra färger skänker faktiskt också lite energi. Efter Blomsterlandet och Cramers åkte vi till mor och far för lite lunch och därefter hälsade vi på hos vår älskade Linda, både på kyrkogård och i huset. Var där igår och tände ett ljus samt hade med lite färska blommor. Idag inhandlade jag en blomsterkruka/urna att plantera blommor i, något som kan vara mer bestående. Linda gillade rosa pelagonier så det var en självklarhet att plantera i krukan, runt den planterade jag några vita små sommarblommor. Mor och far hade med sig massor av rosor i rosa som Linda hade älskat!
Därefter åkte vi vidare bort till syster hus och... det känns alltid lika konstigt men ändå bra att vara där. Men det känns overkligt, så overkligt att det inte går att beskriva. Livet blir aldrig detsamma igen, tyvärr.

Väl hemma igen planterade blommorna och vips så såg allt mycket mer välkomnade ut igen. Vår trädgård går i vit, rosa- ljus och mörk, lila samt blå. I min plantering vid garaget förra året så hade jag en blå blomma som blev så vacker och hängde ner över krukan/urnan. Den satsade vi på igen men med andra blommor runt omkring i rosa och vit. Jag/vi blev nöjda. Härligt med lite färg.. Men det är inte lätt att få ihop en vacker blomster och en vacker trädgård, speciellt inte när man inte är någon trädgårdspecialist och inte har gröna fingrar över huvudtaget. Men man kan inte vara bra på allt, även om man önskar det.

Dagen har efter dessa aktiviteter gått ganska så fort och vi sitter nu ganska så trötta i uterummet med ett glas vin och skall snart tändagrillen... Utanför börjar häcken få gröna knoppar och våren/sommaren är verkligen på väg. Även om mitt liv och min tid stått stilla sedan den 14 februari.....