tisdag 4 maj 2010

Redan...

...Trött efter start kl 08.00 och många timmar kvar. Beräknar vara hemma vid 21-tiden idag. Tycker allt lite synd om mig själv. Vart tog mitt liv vägen?

Som vanligt var det lite jobbigt i bilen på väg till jobbet. Tänkte på far i dag och hur ont det gör att se honom gråta. Har aldrig sett honom gråta tidigare.. Tänkte på hans tårar som rullade nedför hans kind när vi sist besökte Linda på kyrkogården... Vad ont det måste göra att mista sin dotter och inte kunna förstå varför. Jag önskar så att mina älskade föräldrar slapp att gå igenom detta. De har alltid gjort ALLT de har kunnat för mig och min älskade syster. De har gett oss kärlek, de har ställt upp i vårt och torrt och de gjorde allt för att vi skulle kunna hålla på med våra hästar, få våra egna hästar och ha dem hemma på vårt torp (som mina föräldrar köpte för att vi skulle kunna hålla på med vårt stora intresse när som). De gjorde allt för oss och så gör du så här emot dem, mig och framför allt emot ditt egna älskade barn. Det gör ont och jag kommer aldrig att förstå det.....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar