..Ta hand om. Får erkänna att jag har haft en ganska bra helg, utan mycket tankar och full aktion Solstråle Smilla har varit med oss och det gör alltid livet lite bättre! Har haft en mysig helg med mycket lek, badhus, besök hos mormor och morfar samt en sväng till Ullared. Hon är underbar vår allas Solstråle och man märker att hon mår bättre och bättre. Förra gången var hon lite grinigare, lite mer "vill ha det som jag vill"och tröttare. Denna helgen var mer skratt, bus och harmoni samt sena kvällar och tidiga morgonar. Det känns skönt (kansken inte det sista nämnd men...hihi...)! Det är så mysigt när hon är hos oss med mycket kramar, puss på kind och prat om kläder, smink och annat. Tänk att hon är så stor att hon pratar smink (redan i 1:a klass!). Jag vet att mamma Linda inte var så förtjust i, att någon utav tjejerna i klassen, redan hade smink emellanåt och jag skall göra mitt bästa för att Smilla ska vänta i några år till....Smink är inte nödvändigt och absolut inte så tidigt i åren. Vi skall göra vårt bästa för att hjälpa vår solstråle framåt och vidare i livet. Vi kommer aldrig kunna ersätta mamma Linda men vi kan hjälpa henne på vägen!
Nu högg det till i hjärtat igen, när jag skrev Linda. Och i hela kroppen för den delen. Fortfarande så overkligt även om det börjar sjunka in, att detta är verkligheten och att det inte finns något att göra åt det. Inget som kan ge mig min älskade syster tillbaka. Det är också, så jobbigt att se mina föräldrar och det skick som de är i... Min älskade mamma (som har morsdag i dag) mår sämre och sämre... Jag är orolig för henne. Men jag har ändå vetat att det kommer en dag då inte heller hon orkar vara stark, då hon inte längre kan stötta far som hon ALLTID har gjort. Den dagen verkar ha kommit nu.Min älskade mamma är den bästa mamma på hela jorden (ingen annan som tycker så om sin mor eller hur?) men jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan henne. Hon har alltid varit mitt största stöd och alltid ställt upp till 200% vad än det har gällt genom åren. Utan henne vid min sida så vore jag inget. Det finns ett osynligt band som är starkare än allt annat. Tack mamma för att du finns och för att du har gjort mig till den personen som jag är idag. Jag skall alltid finnas för henne och vid hennes sida. Jag hoppas att det hjälper för att vi skall klara oss vidare.
Denna dag vill jag tillägna min mamma för att hon är världens bästa mamma och för att hon finns hos mig. Jag älskar dig och vårt osynliga band kommer alltid att finnas där. Tusen rosor till dig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar