Orkar inte...

...Hålla ihop mig själv... Känns som livet är ett helvete just nu med små ljus glimtar emellanåt men alldeles för sällan. Vet varken ut eller in, känns som min älskade syster har förstört hela mitt liv (och många andras) med denna handling som hon företog sig. Tjurar, grinar och skäller på hjärtat där hemma, drar mig undan och vet inte vad jag vill med mitt liv längre. Vet inte om jag klarar ta mig igenom detta med förhållandet i behåll. Tråkigt som sant. Känns som detta kan ta död på vilket förhållande som helst. Vet inte om vi kommer att klara det tillsammans eller om kärleken kommer dö ut med alla känslorstormar.

Hade lite mer energi och glädje igår men bägaren rinner över så lätt... Dagen började inte bra med att vår ny WC stol inte passade i vårt nya avlopp och därefter åker hjärtat fast för fort körning (på Sjöbo där han vet att poliserna ofta står= så onödigt!).... Och där med rannbägare över. Jag skäller och han surar tillbaka. Vilken underbar kombination. Vilka små bagateller men känns som vi bara strör ut pengar på så många små onödiga saker... Vi är inte gjorda av pengar (även om man önskade så) och till slut tar de slut. Särskilt när vi inte säljer bra, varken jag eller hjärtat. Inte heller det fungerar, jobbar mycket men får inte sålt ett skit förtillfället. Inget upplyftande på den fronten heller tyvärr. Men som tidigare skrivit, jag ska försöka att inte gnälla över små saker, små problem. Men just förtillfället är det, dessa små problem som får droppen att rinna över så lätt... Allt känns som ett uppror inombords, ena dagen orkar man och andra dagen orkar man inte. Har just en sådan dag i dag. Tur är väl det då att det är dags för ett besök hos järnskrynklaren i kväll igen. Hoppas att livet känns lite lättare, som det brukar göra, efter mitt besök där. Att hjärtat ken se en ljusglimt i mina ögon igen.