En dag närmare...

...Fredag och vår USA resa. På fredag fm sätter vi oss på planet med destination Detroit. Ska bli helt underbart att komma iväg och koppla av lite samt förhoppningvis få lite annat att tänka på än den stora smärta och sorgen som kroppen bär runt på twentyfour- seven. Minns att min hjärtisen en gång, under våra första telefonsamtal, satt och funderade på vad detta innebar egentligen då de ofta säger det på film. Tyckte inte det var särskilt svårt att lista ut att det måste ha med veckodagarna att göra och dygnets timmar. Så smart är jag ..hihih... Jag är inte blond på riktigt som man kanske kan förstå *blink*. Visst är det härligt att jag till och med kan försöka mig på ett skämt med ett litet leende på mina läppar? Får nog lov att erkänna att dagarna går bättre och bättre även om det ofta blir tufft när man sätter sig i bilen på väg till jobbet, på vägen hem och på kvällarna när man har tid att tänka. Men det är lika overkligt som innan, jag kan knappt tänka mig att det är sant, att du min älskade syster inte längre finns. Att den tid som vi fick låna dig var så kort och att vi inte fick uppleva ålderns höst tillsammans med gamla minnen om hästar, ridturer, midsommarfester, nyårsfester och alla de mysiga helger vi haft tillsammans det känns hårt!

Jag kommer att kunna minnas, jag kommer att kunna le men jag kommer att sakna att inte få dela det med dig min älskade syster. Du har varit världens bästa syster (även om vi precis som alla andra har kivats), som lärt mig mycket, som tagit med mig på olika roligheter och som har tagit hand om mig när jag som bäst behövde det. Utan dig hade jag inte varit den jag är i dag och utan dig hade jag inte varit där jag är i dag. Du har inspirerat mig, motiverat mig och fått mig, att inte tveka, för saker som jag själv varit osäker på. Du är min syster men också min ledstjärna och en älskad vän. Du är älskad för alltid och saknad för evigt.

Jag älskar dig syster vart än du är och vart än jag är så är vi förhoppningsvis alltid tillsammans!