Nej, nu är...

...Helgen snart slut. Har haft en skön dag väder mässigt med 19-20 grader på vår altan, ligger i skyddat läge från vind och solens alla strålar når in. Vaknade upp vid åtta tiden för att ta tag i dagen. Hyfsad energi och kraft i kroppen även om det är segt att komma upp. Men det har väl vi alla känt någon gång. Kastade in tvätt först av allt, hängde ut våra täcken för luftning, åt frukost, klippte mina älskade rosen buskar. Jag hoppas verkligen att de blommar lika vackert i år, trots att vår kära trädgårds- vild- kanin har varit på dem...De var så vackra förra året och håller tummarna för att de är lika vackar i år igen! Patrik satte igång med att måla en fin byrå som stått ute i förrådet i ett halvår eller så, men nu är den på väg att bli vit, precis som vi tänkt hela tiden. Egentligen har det varit min uppgift att måla möbler men hjärtisen insåg nog att jag inte skulle få tummen ur på länge. När jag klippt mina rosen buskar satte jag mig ner på gräset och tittade på målar farbron. Det slutade med att jag lade mig ner i gräset, slöt mina ögon och njöt av solens strålar.... Laddade för mina arbetstimmar. Hade två visningar som inte var någon höjdare någon av dem. Men glad ihågen ändå när visningarna var över och jag fick åka hem.

Vad vore en fin dag ute lite porsche åkande? Det går ju bara inte och hjärtisen stod stampande redo på trappen när jag kom hem.... Tog en sväng till Ulricehamn med små, svängiga vägar som inslag- Härligt! Vi njöt båda två av livet och friheten. Möte upp mor och far för pizza och tog sedan följe hemåt. En ok söndag kväll, fast att det är söndag. Det är nu elva veckor sedan min syster valde att lämna oss. Känns som om mitt liv stått stilla sedan dess men har nu börjat inse att det inte är så. Våren har nått fram till oss, den är vacker och skön även om det är svårt att njuta av den till fullo. Jag hoppas dock att den skänker mig lite energi och kraft att leva vidare på.....