Hemma från Falun

Då var man hemma igen efter 4 dagar i Falun. Känns som det har varit mycket åkande fram å tillbaka och inget riktigt gjort egentligen. Sommaren har inte alls blivit som den brukar bli med upplägg osv vilket gör att den känns konstig. Hur som helst så har dagarna i Falun varit ok även om resan uppåt var tuff med mycket tankar och en skörhet som var länge sedan jag upplevde. Har känts som jag kunde börja gråta över allt och inget, och så har även dagarna varit... Har känt som jag skulle kunna bryta ihop vilken sekund som helst och emellanåt till och med önskat en kollaps eller ett totalt samanbrott. Det hade varit skönt att bara få bryta ihop, kollapsa totalt och att andra får ta hand om en....Men jag verkar vara starkare än önskan och starkare än jag trodde. Det verkar inte hända och tur är väl det. Semestern hittills har gått åt till att göra andra nöjda och besöka de man "måste" (= att hjärtisen får träffa sin familj och sina vänner som bor så längt bort). Två veckor gjorda och två veckor kvar. Bästa att börja funderar på hur man får ut bästa möjligt från de två sista veckorna. Vädret verkar dessvärre ha övergått till höst-skitväder med massor av regn. Mmmm, var jag inte ens värd fint väder detta året. Ja, bara att inse året har varit piss, året kommer förbli piss och året 2010 är ett år som alltid kommer att sitta fast, inettsat i mitt hjärta och själ. Eftersom det inte går att vrida tiden tillbaka så kanske vi kan ta och snabbspola några år framåt?

Bara några år så att den här "skiten" kan få lägga sig lite, så att det inte behöver vara det som mina dagarstankar går till, var eviga minut eller kommer det alltid att vara så?

En kompis till hjärtisen, hans frus mor gick bort för ca 1,5 år sedan och vi satt och pratade en del i onsdagskväll och han sa att saknaden aldrig minskar men att sorgen kanske lägger sig på ett eller annat sätt (som han förstått på sin fru). Jag som ändå hade hoppats på att den kanske skulle minska och på något sätt försvinna. Men det är väl inte så. Det är så ofta, när jag hör att jag får ett sms eller att någon ringer som jag hoppas på att det skall stå syster nytt på min display. Att allt bara är en enda ond dröm och att inget är sant. Det är så mycket jag hade velat säga till dig och så mycket jag hade velat prata med dig om, som aldrig kommer att bli sagt. Jag sáknar dig syrran!

Då var man hemma...

...Igen efter 4 dagars tur till Smögen med hjärtat, mor och far. Vi har haft några fina dagar även om det kunde startat bättre med att polisen ringde om att polisrapporten var färdig och senare ringde mäklaren om att köparna ville pruta något pga de kanske behöver göra om avloppet om några år och, det var inte lite heller som de ville pruta. Blev förbannad, de visste väl för helvete när de lade bud att det inte var nytt vatten och avlopp. Vad fan tror de? Tur att Patrik är mer lugn och sansad annars hade vi nog fått börja om från början. Eller inte, för det är ju inte vi som bestämmer heller i detta fall. Hur som helst ville de pruta och var benhårda. Vi lyckades inte få fram någon kompromiss utan fick snarare säga ok till det de önskade för att inte tappa dem. Dock slipper vi flyttstäd och kan lämna allt vi inte behöver. Det blir fortfarande också en ganska bra vinst över till Smilla. Vilket är det allra viktigaste. Hur som helst en dålig start men det blev bättre med mycket räkfrossa, båt-tittande och strosande i Smögen, Kungshamn och Strömstad. Dagen igår var helt klart den allra bästa med gott väder, Strömstad med mycket liv och rörelse, en kall öl på bryggan och lite mat på dagen. Väl tillbaka i Smögen vid husvagnen (som vi lånat från mors bror Göran och hans fru Ingela-TACK), tog vi det lite lugnt och bestämde kvällen. Det blev klipporna längst ute i Smögen med solnedgång,vackra båtar att beskåda, räkor, pizza, sallad, makrill och några kalla öl. Hade en fantastiskt fin kväll som jag tror att mor och far älskade!

Dock har mitt humör inte varit helt på topp, även om jag har försökt att hålla ihop. Jag hoppas att mor och far inte märkte något allt för tydligt. Och det tror jag inte heller. Känt mig smått trött på alla runt omkring mig och ja... Vad mer behöver sägas. Jag hoppas att detta, även det, är en period i sorgen och att det går över. Smått trött på att vara alla tillags och inte riktigt alltid tänka på vad jag vill, vad jag drömmer om, vad som får mig mår bra att göra etc... Önskar ibland att jag var ett större ego och var bättre på att sätta mig själv i första hand. Men det kanske går att träna upp :)

Sammanfattningsvis har vi ändå haft några fina dagar tillsammans där vi kunnat skämta, le och skratta. Det var helt klart några dagar i rätt riktning.

Idag har vi kommit hem för att tvätta, klippa gräs, ta hand om blommor, packa om och allra viktigast träffa SELMA igen. I morgon bär det av till Ystad och hjärtisens familj. Hoppas det vackra vädret kommer åter!!!!

Vad snabbt det kan gå, vad snabbt det kan vända... Från att för en liten stund sedan har skrivit några rader, med enligt mig visst hopp, till att känna sig nere på botten... Undrar över hur mitt liv kunde förstöras så snabbt, från att efter många vilsna år äntligen ha funnit lyckan och mig själv, till detta.Från att äntligen har hittat lycka och väbefinnande med allt i livet så vänder det på en sekund. Grymt och än en gång orättvist.

Från att ha varit en vilsen student med osäkerhet inför framtiden, ätstörningar, taskig självkänsla och att aldrig känna sig nöjd med något man presterar och rädd för att inte vara tillräcklig. Till att äntligen ha funnit mig själv, kärleken, min framtid och mitt jobb, hemma i den stad där jag är född och uppvuxen med nära och kära inom räckhåll igen. Från fattig student till att egentligen ha allt det jag önskar(jag har inte allt för stora krav). Allt var komplett med en älskvärd familj, pojkvän, vänner, ett jobb jag trivs med och som går bra till ett nattsvart helvete och undrande om vart livet är på väg...

Det är bara att inse, min syster förstörde inte bara sitt egna liv utan sin dotters, mitt liv, mina älskade föräldras liv och många andras. Kanska låter som jag är en bitterfitta, men till viss del är jag det ikväll och jag har rätt till att vara det. Sorgen har många uttryck och det kan växla lika snabbt som lycka till olycka.

Men varför just nu?

Då har semestern...

..Börjat och denna semester blir inte som någon annan men jag skall försöka göra det bästa av den. Avslutade förra veckan med lite väl hårt festande med hjärtis och några kära arbetskompisar och mådde inget vidare i fredags. Hjärtis hade en tuff fredag framför sig och var förståndig nog att åka hem i tid. Jag gick ute och det slutade med att en lite väl förfriskad Frida kom hem framåt småtimmarna. Nå väl, det är några dagar sedan nu så det är bara att lägga bakom sig och gå vidare. Jag vet ju själv att alkohol och sorg inte är den bästa kombinationen. Igår var vi ute hos mor och far en sväng. Hjärtisen och far var ute och fiskade. Jag och mor åkte till vår älskade Lindas grav för att plantera om några blommor som inte tagit sig. Ska man nu ta sig i väg på semester så, är det det allra viktigaste för mig, att det är fint hos Linda. Vi åkte även bort och tittade till hennes hus. Det var länge sedan jag var där nu, tror knappt jag varit där sedan jag ränsade ogräs i maj då mäklare har fått vår nyckel. Det var fint att komma dit igen men fortfarande lika overkligt. Men det lär väl vara så livet ut....Jag får helt enkelt lära mig att leva med denna overklighets känsla för Linda kommer inte tillbaka hur jag än vänder och vridet på det. Ibland känns det som man kan lära sig att hantera det och ibland så vet man inte hur det skall gå till och vill bara lägga sig ner och ge upp..... 5 månader sedan jag hörde hennes röst, 5 månaders sedan vi såg, 5 månaders sedan jag fick ett sms, 5 månader sedan hon lämnade vår gata för att aldrig mer kommer hit.... 5 LÅNGA månader.

Jag skall försöka att ha en så fin semester som bara går. Jag skall försöka samla ny kraft och energi och jag skall försöka att må så bra det bara går. Vi börjar vår semester med att imorgon bege oss till Bohuslän med mor och far i några dagar. Framåt nästa helg så skall vi sedan vidare ner till Ystad och hjärtisens familj som är där nere på stort kalas. Sedan har vi tre sköna veckor kvar som förhoppningvis kommer innebära en utlandssemester med fullständig avkoppling, sol och bad.... Jag hoppas även få lite mer tid med Smilla som just nu är på Rodos med pappa Anders. Det verkar ha det bra där nere och det är de verkligen värda efter en tuff vår!

Selma, min katt springer nummera ut och in när vi är hemma. Trots den lilla olyckan förra året och trots ingen försäkring. Hon älskar det och hon är värd det vår lilla misse- att få njuta av sitt liv så mycket hon bara kan. Världens goaste och underbaraste lilla misse som varit en stor tröst under våren, att få krama, sniffa in sitt ansikte i hennes mjuka päls när jag varit ledsen har hjälpt. Och hon har förstått, hon har gett mig än mer kärlek än hon brukar och gör det ännu. Hon förstår när jag är extra ledsen och ställer inga krav, utan finns där för mig lite extra mjuk och lite extra gosig. Varje männsika som känner sig lite ensam borde skaffa sig ett djur, alla äldre borde få ha ett djur nära i sin omgivning för det skänker glädje och energi. Jag ser bara på mormor som har levt upp efter att hon fått ta hand om systers katt Gurra. Inte längre klagande utan pratsam och glad. När jag blir gamal så önskar jag att jag får ha en misse hos mig, kanske en liten kattunge full av energi, glädje och energi som kan liva upp ålderns höst. Vad jag egentligen säga med detta är att man skall ALDRIG underskatta djur och vad de kan föra med sig!

5 månader...

...Och det kommer bli en tung dag. Jag saknar dig min älskade syster. För 5 månader sedan vaknade vi upp på hotellet i Göteborg med mor, åt en god frukost, tog det lugnt innan vi begav oss hemåt mot Borås. Jag kan ännu se dig lämna vårt hem och minns dig så väl i din röda bil när jag för sista gången såg dig i liv. Varför kan du inte komma tillbaka till oss?

I dag slog verkligheten...

...Mig igen, min älskade syster finns verkligen inte mer. Hon valde verkligen att lämna oss och att lämna livet. Hon gjorde det, ingen tror att man någonsin skall behöva drabbas av. På väg hem från jobbet så hörde jag min mors röst på min telefonsvarare från den dagen då vi fick reda på det och alla jävla känslor kom tillbaka, jag kunde minnas vad klockan vad, vad hon sa och vad jag hann tänka innan jag fick reda på vad som hänt. Jag trodde att min älskade syster hade drabbats av en olycka, men fick snabbt svar på att så inte var fallet, och att hon inte längre levde.... Hur kan detta vara möjligt? Hur kan det vara möjligt att jag ALDRIG får träffa min syster igen? Jag kände allla hemska känslor igen, hur hårt det slog i mot mig och det klockslaget, vid vilken tid jag fick reda på det, minns jag som det värsta ögonblicket i mitt liv värre än något annat....... Det fick inte vara sant, men det var sant och det är det fortfarande. Det gör så jävla ont. Så ofattbart!

Tack för den smällen är allt vad jag vill säga idag. TACK så mycket!

Sista veckan...

...Innan semestern. Ljuvligt. Jag längtar enormt efter lite ledighet och tid för annat än jobb. De sista dagarna har energin på jobbet varit låg och jag skjuter upp saker och ting, orkar inte riktigt ta tag i det. Ungeför samma sak idag. Hade en fullbokad måndag men har (o-)lyckligtvis fått två kundmöten, försäljningar, avbokade och ombokade. Både skönt men samtidigt tråkigt. Vore ju gott att ha en del att starta med i aug. Men men, det kommer väl. Känner mig ganska sliten och trött idag men kanske inte konstigt efter en helg med tjejerna i Halmstad. Jag åkte ner i lördagsmorse, de andra på torsdagen och vissa på fredagen, men är trots det sliten idag. Hade en härlig dag på stranden både i går och i lördags och en efm med after beach och en hård natt med mycket dans och fest. Det tar på krafterna nu när man är över 30 år. Hade hur som helst väldigt trevligt, även om det var något lugnare än vanligt med 3 gravida som dämpade oss andra lite. En något mer mogen tillställning än vanligt om man säger så men ack så trevligt. Jag älskar fortfarande att parta och släppa loss med tjejkompisarna och kan ibland sakna den delen något. Jag älskar att släppa loss på dansgolvet till någon riktigt go låt tillsammans med roliga vänner, som släpper loss minst lika mycket. Kan sakna våra Båstad besök under tennisveckan och våra helger i Sthlm.Den tiden kommer aldrig igen och jag är ack så glad över att gjort allt jag har gjort. Även om det ibland gick över styr lite väl mycket. Nu i efterhand ångrar jag inget av det jag gjort utan jag skulle ha gjort det igen och igen och igen. Hjärtisen är inte direkt någon party-prisse men det är nog bra för min egen del, så att jag inte går över styr och gör det igen och igen och igen :).

Jag hade en intressant diksussion med en vän igår på vägen hem gällande andar osv. Det verkar som mina samtal börjar handla mer och mer om den andliga världen och jag springer på folk titt som tätt som har den ena eller den andra upplevelsen. Var ute på ett möte i fm där husägaren berättade om faster Åsa som bodde i huset och till slut så kom det fram att husägaren titt som tätt känder en hand som läggs på hennes axel bakifrån, och att det var faster Åsa som fanns med henne från andra sidan. Sant eller ej, vet jag inte, men det känns alltid bra att höra om andras upplevelser och det gör det något enklare att tro på det. Att tro på att min älskade syster finns med mig och att vi en dag kommer att ses igen där himlen alltid är blå och där rosor aldrig dör. Jag hoppas att du väntar där på mig Linda!

Overkligt, oförstårligt, orättvist och jag kommer nog aldrig förstå att det verkligen är sant och att min älskade syster verkligen kunde välja att lämna livet och oss. Varför göra ett sådant val när det finns bättre alternativ? Kanske en dag kommer jag att inse och förstå... Men just nu känns det väldigt långt borta.

I miss u!

Andevärlden finns den?

Solen skiner ute även idag och juni har varit riktigt lovande på den fronten iaf. Hoppas att det håller i sig även under vår semester. Satt i bilen och funderade på vägen hit till jobbet idag, och kom fram till att man kan skratta och man kan verka glad och livet kan gå vidare men inombords kommer det alltid finnas ett tomrum, en saknad större än något annat och det får jag lära mig att leva med. Kan känna avund för alla andra som verkar ha det så bra, som är lyckliga och som har alla sina nära och kära i livet. Avund till alla som inte har varit med om något sådant här, som har sluppit det hittills i sina liv. Mitt liv blir aldrig detsamma igen. Tomrummet och saknade kommer att följa mig vart jag än går och vad som än händer i mitt liv. Jag önskar så att det inte hade behövt hända. Men jag hade ett intressant möte igår. Var hemma hos en äldre man på ett kundmöte och när det började knaka i hans gamla hus så sa han att det var spöket och ett namn. Min nyfikenhet väcktes på direkten, trodde han på spöken och fanns det ett i huset? Samtalet kom vidare in på andevärlden och han berättade att han hade haft många fina upplevelser genom kontakter,hur det hade gått till etc och att livet på andra sidan var något att se framemot. Jag berättade att jag nyligen mist min älskade syster och att jag verkligen hoppas på att det finns något efter döden. Det är så viktigt för mig att det finns ett liv efter döden och då blir man väldigt tveksam, även om jag varit på seanser och haft en egen vilken jag tycker kändes bra. Vi pratade om andevärlden en stund och han letade även fram några böcker som jag fick som gåva. Han tyckte det var roligt att få ge bort dem till någon som kunde få använding för dem. Böckerna var då givetvis om andevärlden och ja, jag blev glad och jag har redan kommit en bit på vägen i den ena boken. Jag har ännu inte läst något som verkligen, verkligen får mig trygg i att det är så men jag hoppas att det kommer. Det vore så underbart att verkligen veta att vi kommer att mötas igen även om det lär dröja en evighet.

Jag vet att jag i framtiden kommer att ta kontakt med ett medium igen och jag hoppas då att det kan ge mig en trygghet i att jag kommer att få träffa min älskade syster igen och kanske hjälpa mig på vägen mot ett mindre tomrum och något mindre saknad. Vet man bara att man kommer att ses igen så vore det enklare, hur konstigt det än låter. Men det är ingen som kan veta, ingen vet vad som verkligen händer efter döden. Finns det något eller finns det inte? Ingen av oss kommer verkligen att få den vetskapen innan vi står där och bankar på himlens port, är det ljust eller är det mörkt? Jag hoppas att det är ljust och jag hoppas på att min tro på att det finns ett liv efter döden kommer att stärkas så att det blir lättare att leva vidare med sitt tomrum och sin saknad. Vet jag bara att du finns där, med oss så skulle det hjälpa!!!!

Haft en...

...Underbar helg med mina underbara hjärtan- Patrik och Smilla. Fredagen spenderades mesta dels hemma hos mormor och morfar med bad, båtåkning och grillning. Blev en ganska sen kväll då det var underbart att sitta ute på deras altan med fråge-lek,värme och utsikt över sjön. Lördagen sov Smillsen ända till halv åtta, kors i taket. Vi åt frukost, packade och gav oss mot Varberg. Tiden i bilen spenderades med kaffe, glass och lite frågelek till. Puh, det är inga lätta frågor hon ger oss minnsann... Flickan på sida 24 i Julia, har hon rött eller rosa läppstift? Inte en blekaste aning på de mesta av frågorna. Men underhållande var det ändå!

Väl nere i Varberg var det kaos, tror att alla Boråsare hade gett sig neråt. Just idag. Incheckningen i vår super mysiga stuga ute på Espevikscamping och nöjda med vårt val. Smillsen intog sovloftet med plats för 4:a och ville givetvis direkt packa upp, bädda sängen. och "mysa" till det. Hon gillade det. Sen full fart ner till havet där det vankades sol, bad, lunch och klipp-vandring. En mysig och väldigt skön eftermiddag avslutades sedan med att vi tog bilden till Tre Toppar för massor av god glass och därefter besök hos vår arbetskompis Anders med familj och Smillsen fann en ny vän i Emilia 10 år. Inte det minsta roligt när vi skulle åka hem till stugan igen men ack så skönt. Väl vid stugan blev det revben, grillad kyckling och lite annats mått och gott. Smilla ville gått ut och ätit på klipporna (och det hade vi bestämt när vi var på stranden) men timmarna sprang på alldeles för fort och det hanns inte riktigt med.
Vädret var underbart och det var så skönt att komma ner till havet. Min älskade syster älskade precis som jag havet och fanns med mig i mina tankar ständigt!

Söndag, frukost, städning och utcheckning för att slippa tider att passa. Halv dåligt väder så det blev inget besök till stranden utan ett besök på Varbergsfäsrning och medeltidadagarna därnere med riddarspel, lunch på ett mysigt ställ och lite storsande i Varberg hanns med innan vi påbörjade färden hemåt. Både jag och Smillsen måste varit trötta för vi kom inte långt innan vi båda satt snarkande i bilen. Så skönt. Det blir intensiva dagar med barn men väldigt härligt. Hon är underbar att ha nära sig och jag hoppas att hon ser mig/ oss som en trygghet.

Pappa Anders hämtade vid 18-tiden och vi, tro det eller ej, kom ut på en jogging tur. Helt otroligt skönt men jobbigt. Har nog fasen inte sprungit de senaste 9 månaderna och knappt rört mig sedan syster lämnade oss. Ingen energi eller ork har funnits till något sådant. Kände mig som en gammal tant när vi var ut på stil och snabbhet. Det var inte tal om något spurtande precis...hahaha.... Kan förstå att man lätt och snabbt går ner sig. Vilket jag har gjort, från att ha varit en övertränande ungdom till en slö åldring i sina bästa år.. Kanske kan satsa på att försöka bli i lite bättre form igen? Men måste ha ett mål, måste ha ett sikte, gillar inte att motionera för att, utan saknar då kämparglöden och tävlingsinstinkten som pushar mig framåt.

Får fundera på det, men först och allt skall jag försöka att ha en skön sommar, göra det jag känner för, utan måsten och tid för att känna, sörja och ta hand om mig själv i bearbetningsprocesse.

Livet blir sig aldrig mer detsamma och det gör inte bara ont att ha förlorat dig min älskade syster utan det gör också ont att se våra föräldrars lidanden.

Fredag och snart...

..Hemgång. Blir inte en allt för lång dag idag då jag skall hämta Smilla hos farmor och farfar och jag längtar. Vi ska ha en så mysig helg tillsammans och vädret ser ut att bli underbart, vilket inte gör saken sämre. Idag blir det nog lite fika hos farmor och farmor först och sedan en sväng hem till oss för att sedan åka vidare till mormor och morfar.

Lite senare, avtalet är skrivet, visningen av lägenheten är gjord så nu drar jag ut i solen, nercabbat och påväg mot en mysig helg!!!!

Ja...

...I dag är iaf en lite bättre dag än igår och dagen dessförinnan. Lite mer lust, lite mer glädje och lite mer energi. Även om det inte är på topp, men det är det ingen som kräver heller. Torsdag och helgen börjar närma sig igen. I morgon får jag hämta Smillsen hos hennes farmor och farfar och det ska bli så mysigt att ses igen!
Fredagefm blir det lite packning och planering inför vår övernattning i Varberg. Har hyrt en stuga på Espeviks Camping och jag kan tänka mig att Smillsen längtar ner till havet igen, där har hon tidigare tillbringat mycket tid. Sedan blir den en sväng till mormor och morfar, lite senare på fred, för lite grillning, bad och möjligtvis en tur med båten. Jag är helt säker på att att vi kommer få en super mysig helg tillsammans igen. Längtar efter henne. Hade mer än gärna haft henne hos oss för jämnan men det går ju inte. Hur som helst så är hon alltid välkommen hemma hos oss och jag hoppas att hon känner sig som hemma när hon är med oss. Dessutom verkar han "älska" Patrik och det gör inte saken sämre.

Ikväll är det visning av två hus och hemgång runt 19-tiden. Inte allt för sent men när solen skiner och sommarvärmen är här så längtar man bara efter ledighet... Två veckor kvar *puh*