Då har semestern...

..Börjat och denna semester blir inte som någon annan men jag skall försöka göra det bästa av den. Avslutade förra veckan med lite väl hårt festande med hjärtis och några kära arbetskompisar och mådde inget vidare i fredags. Hjärtis hade en tuff fredag framför sig och var förståndig nog att åka hem i tid. Jag gick ute och det slutade med att en lite väl förfriskad Frida kom hem framåt småtimmarna. Nå väl, det är några dagar sedan nu så det är bara att lägga bakom sig och gå vidare. Jag vet ju själv att alkohol och sorg inte är den bästa kombinationen. Igår var vi ute hos mor och far en sväng. Hjärtisen och far var ute och fiskade. Jag och mor åkte till vår älskade Lindas grav för att plantera om några blommor som inte tagit sig. Ska man nu ta sig i väg på semester så, är det det allra viktigaste för mig, att det är fint hos Linda. Vi åkte även bort och tittade till hennes hus. Det var länge sedan jag var där nu, tror knappt jag varit där sedan jag ränsade ogräs i maj då mäklare har fått vår nyckel. Det var fint att komma dit igen men fortfarande lika overkligt. Men det lär väl vara så livet ut....Jag får helt enkelt lära mig att leva med denna overklighets känsla för Linda kommer inte tillbaka hur jag än vänder och vridet på det. Ibland känns det som man kan lära sig att hantera det och ibland så vet man inte hur det skall gå till och vill bara lägga sig ner och ge upp..... 5 månader sedan jag hörde hennes röst, 5 månaders sedan vi såg, 5 månaders sedan jag fick ett sms, 5 månader sedan hon lämnade vår gata för att aldrig mer kommer hit.... 5 LÅNGA månader.

Jag skall försöka att ha en så fin semester som bara går. Jag skall försöka samla ny kraft och energi och jag skall försöka att må så bra det bara går. Vi börjar vår semester med att imorgon bege oss till Bohuslän med mor och far i några dagar. Framåt nästa helg så skall vi sedan vidare ner till Ystad och hjärtisens familj som är där nere på stort kalas. Sedan har vi tre sköna veckor kvar som förhoppningvis kommer innebära en utlandssemester med fullständig avkoppling, sol och bad.... Jag hoppas även få lite mer tid med Smilla som just nu är på Rodos med pappa Anders. Det verkar ha det bra där nere och det är de verkligen värda efter en tuff vår!

Selma, min katt springer nummera ut och in när vi är hemma. Trots den lilla olyckan förra året och trots ingen försäkring. Hon älskar det och hon är värd det vår lilla misse- att få njuta av sitt liv så mycket hon bara kan. Världens goaste och underbaraste lilla misse som varit en stor tröst under våren, att få krama, sniffa in sitt ansikte i hennes mjuka päls när jag varit ledsen har hjälpt. Och hon har förstått, hon har gett mig än mer kärlek än hon brukar och gör det ännu. Hon förstår när jag är extra ledsen och ställer inga krav, utan finns där för mig lite extra mjuk och lite extra gosig. Varje männsika som känner sig lite ensam borde skaffa sig ett djur, alla äldre borde få ha ett djur nära i sin omgivning för det skänker glädje och energi. Jag ser bara på mormor som har levt upp efter att hon fått ta hand om systers katt Gurra. Inte längre klagande utan pratsam och glad. När jag blir gamal så önskar jag att jag får ha en misse hos mig, kanske en liten kattunge full av energi, glädje och energi som kan liva upp ålderns höst. Vad jag egentligen säga med detta är att man skall ALDRIG underskatta djur och vad de kan föra med sig!