Andevärlden finns den?

Solen skiner ute även idag och juni har varit riktigt lovande på den fronten iaf. Hoppas att det håller i sig även under vår semester. Satt i bilen och funderade på vägen hit till jobbet idag, och kom fram till att man kan skratta och man kan verka glad och livet kan gå vidare men inombords kommer det alltid finnas ett tomrum, en saknad större än något annat och det får jag lära mig att leva med. Kan känna avund för alla andra som verkar ha det så bra, som är lyckliga och som har alla sina nära och kära i livet. Avund till alla som inte har varit med om något sådant här, som har sluppit det hittills i sina liv. Mitt liv blir aldrig detsamma igen. Tomrummet och saknade kommer att följa mig vart jag än går och vad som än händer i mitt liv. Jag önskar så att det inte hade behövt hända. Men jag hade ett intressant möte igår. Var hemma hos en äldre man på ett kundmöte och när det började knaka i hans gamla hus så sa han att det var spöket och ett namn. Min nyfikenhet väcktes på direkten, trodde han på spöken och fanns det ett i huset? Samtalet kom vidare in på andevärlden och han berättade att han hade haft många fina upplevelser genom kontakter,hur det hade gått till etc och att livet på andra sidan var något att se framemot. Jag berättade att jag nyligen mist min älskade syster och att jag verkligen hoppas på att det finns något efter döden. Det är så viktigt för mig att det finns ett liv efter döden och då blir man väldigt tveksam, även om jag varit på seanser och haft en egen vilken jag tycker kändes bra. Vi pratade om andevärlden en stund och han letade även fram några böcker som jag fick som gåva. Han tyckte det var roligt att få ge bort dem till någon som kunde få använding för dem. Böckerna var då givetvis om andevärlden och ja, jag blev glad och jag har redan kommit en bit på vägen i den ena boken. Jag har ännu inte läst något som verkligen, verkligen får mig trygg i att det är så men jag hoppas att det kommer. Det vore så underbart att verkligen veta att vi kommer att mötas igen även om det lär dröja en evighet.

Jag vet att jag i framtiden kommer att ta kontakt med ett medium igen och jag hoppas då att det kan ge mig en trygghet i att jag kommer att få träffa min älskade syster igen och kanske hjälpa mig på vägen mot ett mindre tomrum och något mindre saknad. Vet man bara att man kommer att ses igen så vore det enklare, hur konstigt det än låter. Men det är ingen som kan veta, ingen vet vad som verkligen händer efter döden. Finns det något eller finns det inte? Ingen av oss kommer verkligen att få den vetskapen innan vi står där och bankar på himlens port, är det ljust eller är det mörkt? Jag hoppas att det är ljust och jag hoppas på att min tro på att det finns ett liv efter döden kommer att stärkas så att det blir lättare att leva vidare med sitt tomrum och sin saknad. Vet jag bara att du finns där, med oss så skulle det hjälpa!!!!