måndag 12 juli 2010

Sista veckan...

...Innan semestern. Ljuvligt. Jag längtar enormt efter lite ledighet och tid för annat än jobb. De sista dagarna har energin på jobbet varit låg och jag skjuter upp saker och ting, orkar inte riktigt ta tag i det. Ungeför samma sak idag. Hade en fullbokad måndag men har (o-)lyckligtvis fått två kundmöten, försäljningar, avbokade och ombokade. Både skönt men samtidigt tråkigt. Vore ju gott att ha en del att starta med i aug. Men men, det kommer väl. Känner mig ganska sliten och trött idag men kanske inte konstigt efter en helg med tjejerna i Halmstad. Jag åkte ner i lördagsmorse, de andra på torsdagen och vissa på fredagen, men är trots det sliten idag. Hade en härlig dag på stranden både i går och i lördags och en efm med after beach och en hård natt med mycket dans och fest. Det tar på krafterna nu när man är över 30 år. Hade hur som helst väldigt trevligt, även om det var något lugnare än vanligt med 3 gravida som dämpade oss andra lite. En något mer mogen tillställning än vanligt om man säger så men ack så trevligt. Jag älskar fortfarande att parta och släppa loss med tjejkompisarna och kan ibland sakna den delen något. Jag älskar att släppa loss på dansgolvet till någon riktigt go låt tillsammans med roliga vänner, som släpper loss minst lika mycket. Kan sakna våra Båstad besök under tennisveckan och våra helger i Sthlm.Den tiden kommer aldrig igen och jag är ack så glad över att gjort allt jag har gjort. Även om det ibland gick över styr lite väl mycket. Nu i efterhand ångrar jag inget av det jag gjort utan jag skulle ha gjort det igen och igen och igen. Hjärtisen är inte direkt någon party-prisse men det är nog bra för min egen del, så att jag inte går över styr och gör det igen och igen och igen :).

Jag hade en intressant diksussion med en vän igår på vägen hem gällande andar osv. Det verkar som mina samtal börjar handla mer och mer om den andliga världen och jag springer på folk titt som tätt som har den ena eller den andra upplevelsen. Var ute på ett möte i fm där husägaren berättade om faster Åsa som bodde i huset och till slut så kom det fram att husägaren titt som tätt känder en hand som läggs på hennes axel bakifrån, och att det var faster Åsa som fanns med henne från andra sidan. Sant eller ej, vet jag inte, men det känns alltid bra att höra om andras upplevelser och det gör det något enklare att tro på det. Att tro på att min älskade syster finns med mig och att vi en dag kommer att ses igen där himlen alltid är blå och där rosor aldrig dör. Jag hoppas att du väntar där på mig Linda!

Overkligt, oförstårligt, orättvist och jag kommer nog aldrig förstå att det verkligen är sant och att min älskade syster verkligen kunde välja att lämna livet och oss. Varför göra ett sådant val när det finns bättre alternativ? Kanske en dag kommer jag att inse och förstå... Men just nu känns det väldigt långt borta.

I miss u!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar