Då var man hemma igen efter 4 dagar i Falun. Känns som det har varit mycket åkande fram å tillbaka och inget riktigt gjort egentligen. Sommaren har inte alls blivit som den brukar bli med upplägg osv vilket gör att den känns konstig. Hur som helst så har dagarna i Falun varit ok även om resan uppåt var tuff med mycket tankar och en skörhet som var länge sedan jag upplevde. Har känts som jag kunde börja gråta över allt och inget, och så har även dagarna varit... Har känt som jag skulle kunna bryta ihop vilken sekund som helst och emellanåt till och med önskat en kollaps eller ett totalt samanbrott. Det hade varit skönt att bara få bryta ihop, kollapsa totalt och att andra får ta hand om en....Men jag verkar vara starkare än önskan och starkare än jag trodde. Det verkar inte hända och tur är väl det. Semestern hittills har gått åt till att göra andra nöjda och besöka de man "måste" (= att hjärtisen får träffa sin familj och sina vänner som bor så längt bort). Två veckor gjorda och två veckor kvar. Bästa att börja funderar på hur man får ut bästa möjligt från de två sista veckorna. Vädret verkar dessvärre ha övergått till höst-skitväder med massor av regn. Mmmm, var jag inte ens värd fint väder detta året. Ja, bara att inse året har varit piss, året kommer förbli piss och året 2010 är ett år som alltid kommer att sitta fast, inettsat i mitt hjärta och själ. Eftersom det inte går att vrida tiden tillbaka så kanske vi kan ta och snabbspola några år framåt?
Bara några år så att den här "skiten" kan få lägga sig lite, så att det inte behöver vara det som mina dagarstankar går till, var eviga minut eller kommer det alltid att vara så?
En kompis till hjärtisen, hans frus mor gick bort för ca 1,5 år sedan och vi satt och pratade en del i onsdagskväll och han sa att saknaden aldrig minskar men att sorgen kanske lägger sig på ett eller annat sätt (som han förstått på sin fru). Jag som ändå hade hoppats på att den kanske skulle minska och på något sätt försvinna. Men det är väl inte så. Det är så ofta, när jag hör att jag får ett sms eller att någon ringer som jag hoppas på att det skall stå syster nytt på min display. Att allt bara är en enda ond dröm och att inget är sant. Det är så mycket jag hade velat säga till dig och så mycket jag hade velat prata med dig om, som aldrig kommer att bli sagt. Jag sáknar dig syrran!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar