Påskdagen och...

...Vår i luften. Igår och idag har det varit helt underbart väder med sol och värmande strålar. Håller det i sig så ska vi tända grillen i kväll, första gången är nästan alltid den bästa. Tyvärr så har det lovats regn till efm-kvällen så vi får hoppas på det bästa och se. Påskaftons dag spenderade vi med en del bilåkande, nedcabbat. Fantastiskt underbart att känna vinden lite smått i håret, solen värma i ansiktet och alla dofter som man faktiskt känner. Ett besök i Lockeryd och blomsterlandet där gjorde resan än lite trevligare. Känns dock lite tidigt att påbörja allt med vad blommor heter (jag har säkert fel i den känslan) men bara att förströ sina tankar på något annat är skönt. Påskaftons kväll spenderades i Skärvenäs med mor och far. Det bjöds på sedvanlig påskmat, vilket var gott. Hade aldrig blivit av att vi själva hade tagit tag i det, och inte heller mor och far, om vi inte gjort det tillsammans. Innan maten var hjärtisen med far ute och fiskade en stund. Jag och mor slappade i hemmet och jag uppskattar att själv få lite tid med mor, att prata om Linda och det som har hänt. Jag tror att vi båda behöver det. Jag ägnade också eftermiddagen åt att läsa Trösteboken där andra familjer som mist någon i självmord berättar om sina tankar, känslor och upplevelser efter att några år har gått. Den verkar enormt bra och det är på något sätt skönt att läsa om andra som går igenom precis det som vi gör och man är inte ensam. Linda kommer inte heller vara den sista som väljer att avsluta sitt liv i förtid. Det finns många fler än henne som kommer att göra det idag, imorgon, i övermorgon, om ett år och i evigheter. Varje år tar ca 1500 personer i Sverige sitt liv, en skrämande siffra som är högre än dödsoffren i trafiken. Sorgligt men sant. Det är nästan 5 personer om dagen som väljer att avsluta sina liv i förtid och det är många många många fler anhöriga som blir lämnade i sorg och smärta. Samtidigt som det är skönt att läsa om andra, så är det smärtsamt att läsa om hur många har mist en älskad anhörig. Vad som verkar vara liknande i många av fallen är att ingen annat eller förstått. Pskykologer skriver också lite om sorgen och smärtan i boken och hur viktigt det är för barn att kunna få hjälp att minnas om de mist sin mor eller ett syskon i ett tidigt skede. Man kan hjälpa dem genom att göra en minnesbok. Jag vill att Smilla ska få ett tydligt och fint minne av sin älskade mamma, jag vill att hon ska få veta några av Lindas upplevelser i livet. Jag vill att Smilla tydligt ska kunna minnas sin mamma och för att hjälpa henne lite på vägen så ska jag ge henne en liten present- En minnesbok. Jag kommer inte orka ta tag i det ännu men i framtiden vill jag göra en minnsebok (eller album kanske jag ska kalla det, för den kommer inte bli tjock som en hel bok) om min älskade syster och om Smillas älskade mor. Jag ska be vänner och bekanta, från förr till nu, att skriva ner ett minne de har tillsammans med vår älskade Linda. Detta ska jag sedan sätta ihop till en liten bok/album med bilder och kapitel. Det finns mmånga fina minnen som jag vill att även Smilla ska få ta del av och jag hoppas att hon kommer att uppskatta min lilla present!