Min älskade syster har äntligen fått sin alldeles egna plats att vila på. Den har ett vackert läge på kyrkogården i en liten dal med ån rinnande nedanför och utsikt över vår solstråles hem. Där kan hon hålla ett vakande öga ordentligt och höra Smillas skratt och bus på Åvägen och Smilla kan stå på sin tomt och vinka till mamma. Finaste platsen på hela kyrkogården!
Men ack en jobbig dag att ta sig igenom tillsammans med mor, far och Patrik. Att se den vackra urnan som sänktes ner i jorden med allt som finns kvar av Linda i form av aska var overkligt och så definitivt. Linda har gjort sitt på jordelivet....
Carolina som följt vår resa från första stund på Lenbergs var med och läste några fina rader innan urnsättningen och efter. Det var en vacker stund och att dela den med mina allra närmsta kändes skönt. Fåglarna kvittrade för Linda!
Efter urnsättning så åt vi lunch tillsammans och pratade om dittan och dattan. Minns knappt vad. Därefter åkte jag hem och kastade mig på sängen. Helt slut igen, känns som att kroppen har noll energi och vägrar att gå upp på morgonen. Sov två välbehövliga timmar innan det var jobbdags och visningsdags. Det var så skönt även om det var tungt att vakna upp när klockan ringde. Det var minst lika skönt när jobbet var över och jag satt i vår bil på väg hem igen....
Ett stort tack till Lindas vän Erika som hade gjort det vackraste hjärta man kan tänka sig av bla rosor i rosa-vita och lila toner. Det kändes fint att lämna över till Linda och ännu mer speciellt för att du hade gjort det. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar