...Funderade lite i bilen på väg till jobbet idag. Det är faktiskt snart maj. Tiden har stått still men ändå så har det gått fort. Man har inte haft förmågan att reflektera över tid och rum på samma sätt som tidigare. Jag antar att det kommer säga "vips" så är sommaren över och förlusten kommer ändå kännas som igår. Ett stort blödande sår som aldrig läker helt. Jag är ändå så tacksam över vår lilla solstråle som Linda har givit oss, en del utav henne och en liten tjej att älska. Tack älskade syster för den vackra gåvan. Jag lovar att ta hand om henne så väl jag kan och lära henne så mycket jag kan (även om min kunskap om det mesta inte är lika stor som din var, du var väldigt begåvad och duktig på det mesta). Men jag lovar att göra mitt bästa!
Idag bär det av mot Helsingborg. Ska bli roligt. Innan det ska jag hälsa på vid din grav och tända ett litet ljus för dig så du vet att jag inte har glömt dig (vilket du säkert vet ändå men...). Min tankar finne hos dig,ständigt, även om jag är ute på "roligheter" och jag hoppas att du är med mig, vid min sida och upplever det jag upplever fast på ett annat sätt. Jag hoppas att livet är för evigt men på ett annat ställe!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar