Min älskade mammma!

Ingen bra dag igår. Efter min visning (som var dålig=inget flyt alls just nu) så hade jag missade samtal från far och Göran. Vilket givetvis omedelbart fick kroppen att slå på signalen att något har hänt. Varför skulle de båda annars ringa mig och vem är den givna kopplingen till dem båda?
Mamma........

Med skakande händer och hjärtklappning så ringde jag far som talde om att mamma fått åka in till akuten idag med enorma magsmärtor. Inte min älskade mamma!
Pappa hade inte lyckats få henne till sjukhuset utan Göran hade fått komma ut och "tvingat" med henne. Nu åker du med punktslut och tur var väl det. De hade fått hjälp omedelbart på akuten med undersökning och röntgen vilket fick till följd en akutoperation, under kvällen/natten, mot vad de trodde var magsår som oxå förutsakat ett litet håll i magen, med följde av luft och gaser i delar som inte det skall vara detta. Enligt doktor och systrar så var det ingen stor och allvarlig operation men de var tvungna att få mamma i så pass bra skick så att de kunde påbörja operationen ( jobbigt med andning, utorkad, ätit dåligt och dålig hälsa förtillfället, vilket inte är särskilt konstigt)

Hur som helst, så träffade jag min älskade mamma med massor av smärta, trots mycket smärtlindring , och lite halvtborta. Givetvis väldigt jobbigt och väldigt oroligt med mycket tankar. Tänk om.... Vi lämnade intensiven ovissa och oroliga vid 21.30 och kort därefter skulle operationen påbörjas.Efter en lång, dålig natt så ringde överläkaren framåt 04-tiden och bekräftade att operationen var klar och gått bra men att den hade varit betydligt mer omfattande än vad de trodde, utan att gå in på detaljer, och att min älskade mamma nu låg i respiratior och skulle så göra tills morgonen.

Jag är så glad att mamma kom till akuten och under vård för hon hade förmodligen inte genomlidit en natt med den smärtan och utgången hade även den försämrats om det dragit ut på tiden. Respiration kopplades bort framåt morgonkvisten och trots att de ville att vi skulle vänta till kvällen med ett besök, så var jag tvungen att se min älskade mamma, få klappa om henne och viska några värmande ord i hennes öra. Det var jobbigt att se henne men känns skönt att jag har varit där och sett att läget är under kontroll. Ikväll är hon förhoppningsvis piggare och jag ser framemot att träffa henne efter min visning.

Men oron finns kvar och kommer så göra ett bra tag framöver, tänk om något händer på vägen, tänk om något går fel. Om det nu finns en Gud, så hoppas jag att han inte skulle kunna göra så emot oss nu, i denna kris när vi verkligen behöver varandra och familjen är så skör. Familjen är skör och kropp och sinne är urbalans. Ingen bra kombination. Det behövs inte mycket för att man inte skall orka med dagen. Men jag vill vara stark för min mammas skull, jag vill finnas vid hennes sida och ge henne möjlighet till lugn. Finnas för henne och pappa och hjälpa dem med så mycket jag orkar. Vi måste framåt och tillsammans är vi förhoppningsvis starka. Jag älskar mamma och jag älskar pappa över allt annat och inget ting får hände dem nu när vi behöver varandra som bäst!