Första midsommaren utan min...

...Älskade syster är avklarad och det känns skönt. Första gången man gör de olika sakerna känns allting ännu jobbigare än andra gången, samma sak som att första gången ut och gå utan att Linda var i liv, att första gången plantera blommor utan att ha sin syster i liv, att första gången gå till frisören utan att Linda lever, att första gången att åka till Göteborg efter att sista gången ha varit där med syster etc. Det är svårt!

Detta var min första misommar utan henne, första gången som jag åkte igenom Falkenberg och första gången som jag såg hennes älskade stuga (som hon iof sålt) sedan hon lämnade oss.

Men jag tycker att det har gått bra och det är tack vare min underbara Patrik och mina underbara vänner. Så glad och tacksam över att de finns. Vi drog neråt till Helsingborg i torsdag efm och tog en lugn tripp neråt med kustvägen mellan Falkenberg och Halmstad, tittade på lite fina hus i Vilshärad/Tylesand och stannade för mat i Ängelholm. Var nere framåt halv tio så det blev inte så mycket mer gjort den dagen. Sov hyfsat ok på luftmadrass och vaknade ganska pigg vid åtta tiden i fredags, åkte med Ann för att handla det sista, fixade med borden, dukade, tvättade potatis, noppade jordgubbar, plockade blommor m.m och vid tre började gästerna att dyka in. Med gäster så menar jag inte gänget från Borås, som alla sov över för de dök in lite allt eftersom (innan tre). Hade en fin dag där vädret sprack upp framåt två med klar blå himmel och solsken. Full fart fram till sen natt även om det var betydligt lygnare och mer sansat än vanligt. Vi börjar bli vuxna :) Halv pigga och fräsch drog vi till Helsingör midsommardagen, hade hyfsat väder och var ett glatt gäng. Kvällen avslutades med mat, vin , skratt, skoj och trams. Idag söndag har vi haft en underbar dag på stranden och det var lite lagom roligt att behöva åka hemåt idag. Inte det minsta sugen på det utan hade hellre stannat en vecka till eller så. Dock skall det bli väldigt skönt att i kväll krypa ner nyduschad i sin egen säng med en lite lagom röd bränna. För en gång skull så är det någon annan som är kräftan i gängen...hihi.... Stackars hjärtisen:)

Påvägen hem stannade vi till i Kinnarumma för en extra tanke till min älskade syster, som jag önskar hade varit med oss i år igen precis som förra året. Men det kommar aldrig mer att bli så, tyvärr.... Det låter kanske som helgen varit super bra och den har varit bra men min syster har varit med mig i mina tankar hela tiden och det var inte utan en och annan tår som midsommar helgen passerade. Men tack var mina kära vänner så har jag iaf haft en fin midsommar och det vet jag att min syster önskade mig också!

Midsommarar kommer, midsommrar går men kärleken i mitt hjärta den kommer alltid att bestå- Jag älskar dig min älskade stora syster av hela mitt hjärta och själ. Jag hoppas vi ses igen. All min kärlek till dig!