Solen skiner &...

..Äntligen lite värme igen. Jag hoppas att det håller i sig till helgen. Ser verkligen framemot helgen massor. Ska bli så skönt med en lugn hemma helg och pyssel i trädgården, vilopaus på trädäcket i solen( om det blir fint väder, grillning och bara avkoppling hela helgen lång. PÅ lördagen skall vi besöka min kära barndoms kompips med familj i Göteborg. Men lite små utflykter är bara trevligt.
Jenny är en underbar vän och har en underbar kille vid sin sida och tillsammans har de en underbar son. Så tacksam över att just hon är min vän och att vi har återfått en närmare kontakt igen efter några år med minimal kontakt då jag varit på flykt...
Jenny var min barndomsvän och bodde bara någon gata bort, hennes syster Linda var en vän till min syster och de red emellanåt tillsammans. Så vi har följt varandra genom åren även om det inte alltid var så regelbundet. Jenny och Linda var också på min älskade systers begravning och jag är tacksam över att de var där. Känns skönt att veta att Jenny vet precis hur det var, jag behöver inte beskriva något och ibland är det skönt att bara veta det. Ytterligare en nära vän till mig och vän till Linda, vår kära Ann, var också där den dagen (åkte ändå från Helsingborg där hon och Anders numera bor).

Ofattbart, ofattbart men livet måste gå vidare. Jag måste kämpa mig vidare, och det gör jag på ett eller annat sätt. Men jag kan fortfarande inte förstå att detta hände mig och min familj. Det gör så sablans ont!

Snart är sommaren här tänkte jag skriva, men det är väl bara att inse att den redan är här även om det inte riktigt känns så. Midsommar är i antågande och det är skönt att den inte skall firas i Falkenberg detta året. I Falkenberg har jag för många minnen från galna midsommrar med älskade syster och även minnen från några mindre galna bla från förra året då Linda och Smilla samt en date till henne var med oss på Grimsholmen. Men detta året är hon inte längre med oss, vilket givetvis blir tufft, och då är det extra skönt att inte vara på den plats där vi har växt upp tillsammans, delvis. Vi skall istället åka till Helsingborg för firande hos Ann och Anders som flyttade in i sitt nya hus i början av detta året. Vi blir ett glatt gäng på 25 pers och några stycken här i från Borås som åker ner. Det kommer bli trevligt och jag ser framemot det. Men min älskade syster kommer att finnas med i mina tankar och i minnena från förre gående år!

Livet är tufft och emellanåt jäkligt orättvist. Vad har jag gjort för ont för att behöva drabbas av ett utav det värsta som någon, någonsin kan vara med om?

Jag trodde jag var en "bra" människa.....