... Att leva i denna onda dröm. Att hoppas att det är en liten bubbla som snart spricker och man vaknar upp till en annan verklighet. Men så kommer det tyvärr inte att bli. Man kan inte förstå och man vill inte förstå att detta är verkligheten. Det gör fysiskt ont i hjärtat idag. Inte en skön känsla alls. Efter en okej dag eller helg kommer ofta verkligheten till en ännu något hårdare igen och det är väl så det känns idag antar jag. MIN ÄLSKADE STORA SYSTER FINNS INTE LÄNGRE- JAG VILL SKRIKA! Istället för att fira sin midsommar med henne fick man åka till hennes grav för att vara lite extra nära. Jag hoppas att hon vet hur j-la svårt det är för oss att ta oss vidare med det här i vår ryggsäck. Kan inte förstå hur hon kunde göra detta mot Smilla, mot våra föräldrar, mot mig och mot alla andra. Hur kunde välja bort livet och oss mot inget som vi känner till? Att se våra föräldrar gråta, att se vår pappa som man aldrig tidigare sett honom och att se honom gråta det är svårt, det är hjärtskärande bara det. Att veta att våra älskade föräldrar som förtjänar det allra bästa, får leva med att en utav sina älskade döttrar tagit sitt egna liv. Att vara så maktlös måste vara fruktansvärt. Och att fortsätta livet utan en del av sig själv, när en del av två syskon är borta, hur gör man det. Varför?
Jag skall gå hem tidigt idag, alldeles snart. Behöver en efm för mig själv med något som jag gillar. Antingen blir det en sväng till Nelly, en promenad eller så kastar jag mig på sängen och sover bort lite tid i sorg.
Tänk om jag kunde få vakna upp ur denna onda dröm till en verklighet som var något annat, precis som förut. Jag skulle kunna göra precis ALLT för det. Varför går det inte att vrida tiden tillbaka? Varför?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar