Måndag...

...och kort vecka, en lite lugnare vecka att vänta sig. Skönt!
Haft en ganska lugn och skön helg hemma men som vanligt gick helgen alldeles för fort. Lite små jobbig helg men det är väl som vanligt... Emellanåt känns allt bara hopplöst,många frågor och overkligthet. SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ overkligt att min älskade syster inte mer finns och att jag aldrig någonsin kommer att få träffa min syster igen. Jag trodde aldrig att jag någonsin skulle behöva råka ut för något sådan här. Jag minns att jag i december förra året, när en arbetskamrat till mor gick bort, var så glad över att ( i stort sett)alla mina nära och kära finns kvar i livet. Jag har drabbats av sorg en gång tidigare och det var när min stora kärlek som jag iof brytit med några år tidigare, gick bort. Det var en chock och det har tagit många år att gå vidare. Men chocken går absolut INTE att jämföra med denna chock och denna smärta. Den är värre än allt annat jag har upplevt och jag hoppas att jag slipper att uppleva något som liknar denna smärta igen för den är olidlig.

Är som vanligt på språng och måste rusa men ville ge mig själv lite tid att skriva ner mina små tankar om overklighet och smärta....