Dessa hemska...

...Söndagskväller när man inte riktigt kan ta sig för något. Alla dessa j-la tankar och fokus på tiden... Inte för att jag har gillat söndagskvällar tidigare men nu kommer jag aldrig mer att gilla dem!

Dagen har annars varit helt ok, underbart väder och blå himmel idag igen + 4 grader ca. Varit och handlat lite nya blommor som jag sedan planterade, mor och far var här på en fika. Jag och far har börjat att spåna på en resa till Detroit och till våra vänner där över, framåt maj. Mor vägrar att flyga så hon blir hemma och tar hand om djuren. Hjärtis får jobba. En dotter och far resa med andra ord. Jag vet inte särskilt mycket om Detroit eller vad som finnas att se där men ett besök till Canada och Niagarafallen ska det iaf bli (om vi åker). En rolig upplevels helt klart och något att se framemot. Men det viktiga är att vi gör det för att vi vill och inte för att vi försöker att fly ifrån något ( som järnskrynkalren sa). Vi vet båda två att det inte är något att fly från, vi vet båda två att sorgen kommer finnas vart vi än befinner oss och vi vet båda två att läget inte har förändrats när vi kommer hem till Sverige igen. Vi gör det för att vi vill!

Hjärtis har träningsvärk sedan träningen, Body Pump, i fredags och har nu lagt sig framför tv efter att ha varit ute i garaget och pysslat med klinkning av golv hela dagen. Han är helt slut och jag önskar mest av allt att han kom hit och kramade om mig och ville ge mig den där massagen som järnskrynklaren sa att jag behövde för att kunna koppla av lite (nacke och axlar). Hade så svårt för att andas och andades bara med övredelen i fredags, han visade mig hur jag skulle andas för att använda hela min vanliga andning, han visade hur kroppen drog sig uppåt (omedvetet) och arbetade till 200% för att klara av sorgen. Han sa att lite massage för att släppa på alla spänningar och för att kunna koppla av lite vore bra. Att jag skulle kräva det. Nu är det inte så att jag tvekar på att hjärtis med glädje skulle ge mig lite massage men jag berättade om det i fredagskväll när han kom hem, vi pratade om det igår men idag verkar det vara som bortblåst och jag vill inte tjata.

Nog om det, jag hoppas att timmarna fram till 21-tiden går snabbt och att det vanliga lugnet infinner sig därefter. Konstigt att man efter 4 veckor skriver "det vanliga"... Men så har det varit de andra 3 söndagarna och det vore kostigt om det inte är det även idag!