...Trött! Vilken trötthetskänsla i kroppen, huvudet och hela mig. Huvudet känns som sju svåra år, minst. Ändå kan jag inte koppla av, ändå kan jag inte sluta mina blå och slumra in i en power-napp. Jag kom iväg till jobbet men var hemma till lunch redan. Jag gjorde ett försök även om jag kände mig helt nere i morse, men det höll inte särskilt länge. Jag har en bild, en tanke framför mig men den kan jag inte dela med mig om... Hur som helst är den fruktansvärd och jag vill få den ur mina tankar fortast möjligt..
Jag skriver inte för att folk ska tycka synd om mig pga det som hänt utan för att det förhoppningvis kan hjälpa mig på vägen, för det kommer att bli en lång väg tillbaka. Jag vill dela med mig av mina tankar och funderingar och kanske få några tankar och funderingar tillbaka på vägen. Det kanske finns en ensam liten själ någonstans som sitter med tankarna på självmord för denna själ mår så fruktansvärt dåligt, som hittar fram till min sida och som INSER, genom att läsa min texta, att det är INTE rätt och hur ont det gör för dem som är kvar. Vilket helvete det är att för de anhöriga att gå vidare. Jag önskar jag kunde SKRIKA ut till alla som går i tankarna på självmord: Gör det inte, det finns hjälp att få även om det inte känns som det. Gör det inte, för du kommer finna lycka igen. Gör det inte, för alla som älskar dig skull! Vi har kanske bara ett liv på denna jord och det ska vi vara rädda om, även om det ibland kan kännas som helvete. Lyckan kommer till alla (även om man inte tror det)!
Jag vet, jag har själv varit i sådan perioder i mitt liv. Jag haft perioder där livet inte har kännts vatten värt och trott att jag aldrig skulle bli lycklig. Jag har kännt mig som världens ensammaste själ (även om jag vetat att många älskade mig, men inte kunnat se det, kunde inte känna det). Livet var hopplöst, såg ingen nytta och inget nöje med något. Men det vänder och det vänder för ALLA. De senaste 4-5 åren har varit de bästa i mitt liv, jag har klarat min utbildning bra, jag har fått bra jobb, funnit min själsfrände och jag har funnit mig själv. Livet har äntligen lekt även för mig..... Nu vill jag hitta dit igen och jag är en kämpe, jag ska hitta dit igen-Livet ska leka igen!
Jag ska leva livet för min skull och jag skall leva livet för min systers skull.
Nog dravlat för denna gång. Får försöka ta tag i mig själv och åka ner och handla lite. Kylskåpet börjar gapa tomt och det skriker efter lycka, som för den är att få vara ett fullt kylskåp med massor av godsaker :) Ikväll kommer det bara få bli halvt lyckligt, orkar bara handla det allra nödvändigaste, men den som väntar på något gott väntar aldrig förlänge...:)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar