...Och klockan är snart tre. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig utan jag blev kvar här och har härdat ut ännu en dag, snart. Inom kort ska jag bege mig hemåt eller rättare sagt till Kinnarumma för att hämta Smillsen. Ridningen börjar kl 17 och innan dess ska hästen borstas, hovarna skall kratsas, sadlen och tränset ska på. Hoppas jag minns hur man gör :)
Borde väl sitta i efter 15 års rid-och egen hästerfarenhet tycker jag. Det borde väl vara som när man en gång har lärt sig att cykla så "sitter det där". Allmänt hängig och nere idag. Gårdagskväll tog hårt på mig och sitter kvar i kroppen. Det är underligt det där, att sorgen sitter verkligen i kropp och själv. Behöver inte tänka på sorgen utan den finns med mig hela tiden. Jag hoppas att allt känns lättare och lättare när våren kommer och övergår till sommar... Det är den bästa tiden på året som ligger framför våra fötter nu (anser jag) och jag ska försöka att njuta av den även detta året, även om det blir på ett annat sätt. Ett annat sätt kommer hela mitt liv bli. Det är så sant, det många säger, att det blir ett före-liv och ett efter-liv. Inget kommer NÅGONSIN att bli som förrut igen men man får försöka att skapa sig även ett värdig efter-liv. Mitt liv kommer att bli värdigt igen och jag kommer kunna le, även om det inte känns så förtillfället, även om det blir på ett annat sätt. För inget kommer någonsin att bli som förrut igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar