Det gör så ont att veta att jag aldrig kommer få höra min älskade systers röst igen, jag kommer aldrig mer fått ett litet sms från henne, jag kommer inte få uppleva en midsommar, födelsedag, jul eller nyår med henne igen. Min älskade syster kommer inte vara med den dagen vi kanske får barn, hon kommer inte vara med på dopet och kommer inte kunna bli gudmor till mitt barn (om man får något). Jag kommer förmodligen aldrig att gifta mig med ett traditionellet bröllop, här på hemma plan, för saknaden efter min syster den dagen, skulle vara större än glädjen. Den dagen skulle inte kunna bli den lyckligaste dagen i mitt liv, som tanken är, för jag får inte dela den med min syster, som skulle varit min givna brudtärna tillsammans med Smilla....Det gör ont att inse att man aldrig mer får träffa henne, aldrig mer få ge henne en kram, aldrig mer få smittas av hennes energi och glädje. Det gör så ONT och smärtan får jag bära med mig hela livet!
Varför blev det så här? Varför tog min syster det dumdristiga beslutet? Varför ville hon inte leva längre? VARFÖR?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar