Onsdag förmiddag och jag sitter hemma i köket. Har inte kommit längre än så idag. Sitter med min rosa morgonrock och dricker lite kaffe samt försöker jobba lite. Idag räckte inte orken till riktigt att kasta sig iväg till jobbet.... Hade en ganska så lång dag igår och kunde vid vissa tillfällen fråga mig själv vad fasen jag håller på med. Det kändes så meningslöst allt, Syster är död och det enda som jag bryr mig om är min familj och mina vänner. Sådant som jag sett som problem tidigare kan jag rycka på axlarna åt nu och strunta fullständigt i. Kanske är en av de "nyttiga" saker som jag kan ta med mig.
Har tänkte mycket det senaste dygnet, på hur min kära stora syster kunde göra så här emot hos, hur kunde hon lämna sin dotter, hur kunde hon lämna oss och alla som älskar henne för den hon var. En känsla av övergivenhet har sjunkit in i mig och jag kan inte förstå att man tar detta beslut. Kan inte förstå hur FAN hon tänkte (ursäkt uttrycket). Det enda jag kan förstå är att jag inte någonsin kommer träffa min älskade syster igen och jag kan inte göra något för att få henne tillbaka. Den vetskapen gör ont och kommer ta tid att lära sig att leva med......
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar