Längtar...

...efter mina stunder då jag har tid tänka igeom mina tankar och att sitta här vid datorn och skriva ner dem. Underligt att jag har kommit att längta efter en sådan banal sak. Hur är det ens möjligt? Hur som helst så är det väldigt skönt och förhoppningsvis läkande. Det blir inte att man pratar så mycket om det längre (trots att det bara är lite mer än en månad sedan vi fick beskedet om att min älskade syster är död. Det känns som om det var en evighet sedan då då dagarna är SÅ långa men det känns också som om det var igår), inte så mycket ältande men jag lever med tankarna och smärtan ständigt. Ständigt grubblande och ständiga saknaden. Saknaden är förmodligen det ting som kommer att bli större och större ju längre tiden går. Tänk att jag ska leva på denna jord i 50-60 år till UTAN min syster. Tänk vad mycket som kommer att hände i mitt liv och i världen som min älskade syster inte får uppleva. Tänk den dagen då hon kommer att bli mormor och missar denna fantastiska upplevelsen....Så svårt att förstå att hon inte längre finns med oss och att min älskade syster aldrig kommer att finnas med oss här på jordelivet. Jag finner en liten styrka i mitt hopp att Linda ändå är med oss, att hon ser till att vi tar oss igenom det, att hon är vår skyddsängel och att vi en dag får träffas igen där rosor aldrig dör, där lyckan är total och himlen alltid är blå!