Vår i luften...

...och jag önskar att allt vore som det borde ha varit, att allt bara hade rullat på som förut. Men nu är det inte så och det finns inget att göra för att förändrar situationen. Rakt upp och ner, min älskade syster kommer inte tillbaka. Finns inget jag kan göra för att förändra det. Jag kan förstå att det låter som ett evigt ältande, att bara skriva om sin stora sorg och sin syster. Men det är så livet är just nu. Det går inte en sekund utan att jag känner av sorgen och saknaden. Det känns i hela kroppen och man är medveten om det innan men ens hinner vakna om morgonen. Idag var jag fruktansvärt tung i huvudet (kanske blev en för lång och intensiv dag igår från 09-20.30)och trodde knappt jag skulle komma upp ur sängen men det gjorde jag och jag tog mig till jobbet och morgonmötet. Ikväll har vi möte från 16.00 om kontorsrutiner och därefter ska vi bowla och ha lite trevligt. Jag ska med idag, även om jag inte kan vara 100% närvaro så ska jag iaf vara där. Ska bli lite roligt iaf!

Jag har varit hos min andra järnskrynklare idag, den man får träffa via vårdcentralen vid kriser, och förstår egentligen inte varför jag gick till henne igen. Ska jag vara ärlig så känns det inte som hon är en "riktig" psykolog, utan någon som de bara "satt dit". Jag tycker synd om de människor som behöver hjälp och "bara" får hjälp denna vägen. Jag har gått dit 3 gånger (sista gången idag) med tanken att - Ju mer hjälp desto bättre. Jag minns särskilt första gången jag var hos henne, 4 dagar efter att min älskade syster hade gått bort, och hon sa att: Jag har inte plats för någon ny "patient" regelbundet men du kan ju ringa om du skulle behöva komma någon mer gång framvöver. Helt otroligt, det är i början jag kan tänka mig att de flesta behöver någon form av stödd för att längre fram klara sig på egna ben och det fick hon också höra. Ska jag vara helt ärligt så har den hjälp och det stödd vi har fått varit minimal och det är egentligen helt otroligt att det är så.. Vi fick ett krisnummer som vi kunde ringa, vilket vi också gjorde. Det visade sig dock att Krismottagningen hade lagts ner för ca 1/2 år sedan. Hur är det möjligt? Tänk vad många människor det är runt omkring som går igenom enorma kriser, kanske förlorar både det ena och det andra och så finns det ingen BRA proffessionell hjälp att få.UTAN att man BETALAR dyra pengar för den. De stackare då som inte har möjlighet att betal 600 spänn i timmen för en BRA psykolog. Livet är precis som jag tidigare skrivit inte rättvist.

Jag gick ner mig igår kväll men fick ett glatt sms som tog mig uppåt. Jag ska umgås med min underbara systerdotter på fredag med helmys hela kvällen lång och förhoppningsis övernattning. Om hon bara vill och orkar. Vilket jag hoppas på.Vill ha en riktigt mysig kväll med henne och mitt andra hjärta. Ska funderar på vad vi kan hitta på så att hon blir nöjd och glad! Hur som helst så ser jag framemot det massor, mitt ljus i mörkret.

Dags att ta tag i livet igen och inte fastna i alla dessa tankar och surr. Men jag återkommer snart igen!