Jag sänder en hälsning...

..till dig, du är den vackraste änglen för mig!

Några tankar från gårdagens visning...

Sitter här i en lägenhet och skall snart ha visning. Känner mig så trött på allt just nu. Känner att livet går mig emot och att det inte är roligt. När jag ser mig i spegeln eller på bild så ser jag att gnistan i mina ögon saknas, att jag har åldrats betydligt och att Frida inte är där på något sätt. Kanske inte så konstigt, att det känns som att livet går mig emot och att gnistan i mina ögon är på sparlåga, efter vad som hänt detta året. Men jag hoppas att livet kommer tillbaka till mig. Jag vet att inget kan bli som förrut igen men jag hoppas ändå på glädje och lycka i livet igen!

Nu när jag sitter här och skriver så kan jag nästan känna mig som min syster, få en känsla av att vara henne (konstig känsla). Kanske är den en förnimmelse, en hälsning från min älskade syster för att få känna hennes närvaro...

Jag kan fortfarande inte förstå att min älskade syster aldrig mer kommer tillbaka till livet och till oss. Att det snart är 10 månader sedan vi fick det fruktansvärda beskedet. Det känns fortfarande som om Linda vilken minut som helst kan öppna dörren och ropa- Nu är jag här!

Det känns som igår vi kramades en sista gång. Samtidigt känns det som en hel evighet sedan vi sist sågs....

Tiden den går men minnen kommer alltid att bestå- Jag saknar dig älskade syster!

Samma...

...känsla och olust idag. Önskar bara att fredagen var här, allting var avslutat inför julledigheterna och några dagar kvar till vår resa. Känns dock som att veckan kommer bli hur låååång som helst, som den aldrig kommer att ta slut.

Pratade med en god vän igår som precis fått sitt andra barn och allt var frid och fröjd där men när hon/någon frågor mig om Linda och hur det går med allt så brister det direkt och tårarna, gråten kommer utan att jag kan hejda det. Ofta säger jag att jag inte orkar prata om det för att jag inte vill gråta. Vet inte om det är dåligt eller bra. Till slut kanske det blir att ingen vågar fråga längre vilket i sig säkerligen kan bli ganska jobbigt. Många tror säkert att livet sakta men säkert börjar komma tillbaka. Men det är inte riktigt så. Livet kommer aldrig mer tillbaka på samma sätt. Livet kommer tillbaka men i en ny form och det kommer aldrig mer bli detsamma. Känns som jag kanske har lagt det åt sidan lite för mycket de sista veckorna, varit så fokuserad på jobbet att det nu blir än jobbigare när tiden infinner sig. Det hugger inombords, känns som det brister när jag åter tänker på att min älskade syster inte längre finns och att vi aldrig mer får träffas i detta liv. Kan inte förstå, vill inte förstå att verkligheten verkligen är så ond!

Jag går mot en tuff jul utan tvekan, våra föräldrar går mot en tuff jul och Smilla går emot sin första jul utan mamma...Så tragiskt och jag kan inte göra annat än att finnas där och se till att det blir så bra som möjligt.

Varför finns du inte längre här med oss älskade syster, varför?

Då var...

...Andra advent avklarad och det närmar sig jul med stormsteg. Något skrämmande detta år, orolig för alla tankar och känslor.

Den gågna helgen har varit helt ok. Hade avskedsfest i fredags för en kollega som skall vara tjänstledig under ett års tid för att prova lyckan på Filippinerna Modigt och spännande! Hade ingen lust alls för detta idag då det känns som att det har varit mycket kvällsaktiviteter det sista på jobbet med avtackningsfester, budgetmöten och ringstugor. Men jag kom väl i gång för eller senare och hade en trevlig kväll. Något slitnare på lördagen. Det var tur att mormors 80-års firande inte var innan femtiden :) Kalaset för mormor var trevligt och det var roligt att vara samlade allihopa igen. Även Smillsen med far var med, vilket jag hoppas och tror att mormor tyckte var jätte roligt och även vi andra. Smillsen stimmade och stojjade. Hon lättar alltid upp våra sinnen med sitt härliga skratt och busiga blick.
Det var inte bara mormor som fick presenter utan jag fick också en vacker gåva från Görans fru Ingela. Ett jätte fint armband med texten- Guardian Angel, I believe in angels, the kind heaven sends. I´m surrounded by angelse, but I call them my friends. Det var inte utan att jag kände tårarna krypa innanför ögonlocken. Tack Ingela!

Söndagen sprang på i vanligt takt. Var ute en sväng på lager 157 och åt lunch hos mor och far. Har insett att söndagskvällarna inte kommit att bli så mycket värre än andra kvällar äntligen, efter att ha genom lidit en si så där 40 stycken söndagskvällar så är de inte värre än andra kvällar längre, vilket är skönt.När detta slog mig igår kväll så funderade jag vidare på om jag skall behöva genomlida en si så där 40 år innan den värsta sorgen och saknaden släppt.Kanske är det så, kanske inte. Det är bara framtiden som kan utvisa detta. Jag har många gånger också tänkt att jag skulle vilja tala med polisen än en gång, men vet inte om det hjälper eller om det stjälper mig. Det kanske bara river upp, men det finns fortfarande frågor som jag skulle vilja ha deras svar på. Kanske en dag längre fram är jag stark nog att göra detta eller kanske har jag då insett att det ändå inte kommer att hjälpa mig. Hade tänk innan jul men... Just nu känns det som att skjuta det på framtiden är det bästa. Men det finns ju fortfarande så oändligt mycket som jag funderar på!

Och med mina tankar så sitter jag här, på jobbet, med den där inte-sugen-på-något känslan.... Vill helst bara vara och längtar absolut mest efter att få sitta på flyget på väg till Egypten (nästa vecka), trots haj-attacker och annat där nere. Efter den senaste nyheten att en Tysk kvinna bitits ihjäl av en haj igår så tänker jag knappast sätta min fot i havet. Det får bli polen för oss helt klart.

Men ja, å andra sidan, händer det mig något, så är jag inte längre rädd för att dö.Kanske får jag den dagen träffa min älskade syster igen, återförenande för alltid!

Tid för....

..Tankar... Både på gott och ont. Som jag skrivit tidigare så har jag en betydligt lugnare vecka som pågår och det är skönt samtidigt som det ger mig mer tid att tänka och känna. Vilket är jobbigt men säkerligen behövligt. Hade möte med en bank i Kinna idag, ett övertagande av ett hus, och det var inte utan många tankar jag körde vägen ner till Kinna igen, tog av på samma fart som som vi alltid gjort när vi besökt Linda. När mötet var avklarat så körde jag förbi Lindas paradis för att se vad som hänt och se platsen igen. Det var så vackert där nu med snö på tomt och tak, det såg ut som de eldade i en utav de 3 kakelugnarna och.... Ja, det är numera någon annans hem. På vägen tillbaka till Bollebygd så stannade jag på kyrkogården för att tända ett ljus hos syster. Det är en vacker dag och det var väldigt vackert på kyrkogården, vit beklädd mark, snö/frost på träden, blå himmel och strålande sol. Det gjorde ont att syster missar även denna vackra dag. OM syster finns med oss, så undrar jag om hon ångrar sig och om hon inte finns med oss så finns det inget mer kvar av min älskade syster. Det finns ingen som vet, jag önskar så att det fanns någon som kunde berätta för mig att DET finns ett liv bortom detta.
Hur som helst så var det väldigt vackert på kyrkogården idag men ensamt (Jag känner mig halv utan min syster som alltid funnits där). Det ligger endast en liten hage, en vacker å emellan Lindas grav och Smillas hem. Man ser huset från Lindas viloplats och Linda kan vaka över Smilla ständigt och Smilla kan stå i sitt fönster och vinka till mamma.

Väl tillbaka på kontoret så är lusten noll och hade mest av allt önskat mig en dag i hemmets lugna vrå. Kanske med mor och far. Känns som det var länge sedan vi sågs mer än en snabbis nu, då det varit så otroligt mycket jobb det sista och vi har varit iväg någon helg. Då blir det tyvärr lite längre mellan gångerna.Om inte innan så kommer vi hur som helst träffas i helgen....

Japp, man kanske borde ta tag i det sista förberedelserna inför kvällens kontraksskrivning. Därefter bär det hemåt....

Ny vecka och...

...Nya tag. Det känns så underbart med en lite lugnare vecka framför sig. Tid för det som släpat och lite eftertanke. Började min dag med ett intressant kundmöte. Det visade sig att han var präst och vi hade ett jätte fint samtal om livet och det framför oss. Han frågade vad om jag var kristen då han såg mitt halsband med korset på och det brast väl lite smått då. På något sätt är jag väl kristen men vet inte riktigt hur eller vad man skall tro på. Min kund var säker på att det fanns en mening i vårt möte, och att jag var där och inte någon annan. Han kanske har rätt. Någon kanske förde oss samman till detta mötet för att ge mig lite ny styrka och kraft i tillvaron. Hur som helst så är jag glad och tacksam över mötet(även om det inte blev riktigt så som en värdering brukar bli). Den dagen han och hans familj skall sälja så har jag nog halva inne :).

Resterande av dagen har gått åt till småpyssel och att ringa kunder efter helgens visning. Har tyvärr inte fått några direkta napp men det kanske lossnar.
Hur som helst så skall jag bege mig hemåt i tid idag. Skall bli mysigt att komma hem inom kort. Ska försöka ha en "välmående kväll" med lite träning, spikmatta och god mat. Det är jag väl värd :)

Första advent...

...idag och vi har haft en fin dag med några minus grader och snö. Tidigare i veckan har det varit uppåt -10 och det känns lite för kallt redan. Idag har vi städat, fixat och fejat. Haft en ganska mysig dag och fått upp både det ena och det andra, adventsstjärnor, några röda julstjärnor, vår utebelysning kom också på plats efter att vi varit ute och hämtat grannris (som vi snurrat runt altanen tillsammans med utebelysningen). Vi har trots allt lyckats få det lite stämningsfullt och det är bara att inse att det kommer att bli jul även detta året... Hur det nu kommer att kännas, det vet ingen av oss ännu. Det börjar också närma sig 10 månaders dagen. Snart har ett år passerat. Det är med dubbla känslor gällande tiden. Det känns som en evighet emellanåt tex så känns det som det var länge sedan det var 9 månader sedan (..men det är ju bara ca 2 veckor...)samtidigt som det, iaf när man är på jobbet, känns som veckorna går väldigt fort. Jag summerar det, med att det är med dubbla känslor och dubbla känslor på det här sättet har jag aldrig tidigare upplevt
Sorgen känns fortfarande i hela kroppen, även om jag försöker att inte tänka på det, så finns det där... Hängande över mig som ett tungt moln. Jag önskar att min älskade systers dagbok på jorden hade fått ett lyckligare slut. Det hade syster varit värd!

Jag vet inte hur jag skall tänka emellanåt, vi fick en orkidé av Lindas arbetskompisar vid hennes bortgång, den levde och blommade vackert länge och väl. Men en dag så började den att tappa sina vackra blommor för att bara bli två "pinnar" kvar. För någon vecka sedan så började den åter att ta fart och det finns nu ett antal knoppar på den igen, varav en har slagit ut i fullaste blom igen. Det får mig att fundera på vad som händer efter döden... Blommor, träd, gräs och allt dör under vinter för att åter slå ut i vackraste blom till våren/sommaren igen... Varför skulle det inte kunna vara så att även ett människoliv återföds och slår ut i sin vackrast blom igen när tiden är kommen? Kanske är det så och om det skulle vara så så hoppas jag att åter få leva tillsamman med min älskade syster i en annan tid, på en annan plats, åter lyckliga och för alltid tillsammans.

Som ni kanske förstår så finns det både de ena och de andra tankarna. Ett liv får inte bara ta slut för att det lämnar tid och rum nu... Det måste finnas något mer för våra kära som lämnar oss i förtid!

Det har gått ett...

..Tag sedan jag skrev här men har inte hunnit med mycket utöver jobb förra veckan, stressiga dagar och många kvälls aktiviter. Hur som helst så måste jag skriva att vår Idolhelg med Smilla i Karlstad var hur bra som helst, kom upp vid sex tiden, hann checka in på ett super mysig hotell mitt centrum, äta mat på hotellet och sedan åka ut till Löfbergs Lila hallen där fredags finalen gick av stapeln Tyvärr var det inte utan att Smillsen han bli lite små trött redan tidigt på kvällen då hon inte riktigt fann ro att vila på vägen upp. Men det var en upplevelse och häftigt (dock något seg-dragit för barn emellanåt, pauser och allt prat men en upplevelse) Jay Smith med madonnas låt - Lika a prayer, var en hit!

PÅ lördagen träffade Patriks bror med familj och hade en mysig dag på leklandet där uppe, god lunch, god kvällsmiddag en mysig kväll hemma hos Jesper med familj. Smillsen stojade på leklandet, jag kröp i tunnlar och man kändes sig inte som världens smidigaste precis men jag tog mig fram, åkte rutschbanor och lekte. Alla tre somnade trötta men nöjda med dagen för att på söndagen åka hemåt. Har saknat Smillsen mer en vanligt denna veckan, det är så mysigt att ha henne nära....

Veckan har rusat på med möten, budgetmöten, avslutningsfest för Helen och möte med bla Stiftelsen i Bollebygd som vill omvandla 53 hyreslägenheter till fastegendom. Vi hoppas givetvis på att få hjälpa till. Har tänkte en hel del på min älskade syster idag då det varit lugnare, om än att jag hunnit med två visningar. Jag ångrar att jag inte lät mig få ta ett längre avsked av henne nere i Skene. Men allt var så nytt, alla tankar, all sorg och det var mer skrämande då, att träffa henne och få klappa min älskade syster en sista gång farväl. Nu i efterhand har jag svårt att riktigt förstå att jag fått träffa min älskade syster död, klappat hennes kind. Jag försöker om och om igen att förstå och framkalla minnen på hur det var, hur hon såg ut vid detta tillfälle och hur hon kändes. Hennes kind var så kall och hård, det var overkligt....Precis som allt annat. När jag på Alla Helgona var ute vid graven och lade min hand på hennes gravsten så var känslan, den kalla och hårda ytan, nästan som hennes kind vid vårt avsked. Det var nästan så hon kändes, skrämmande och overkligt!

Men precis som tidigare kan jag bara ångra, tiden går inte att få tillbaka och min älskade systers ansikte och kropp finns inte längre här. Hennes dagbok på jorden är färdigskriven och jag saknar henne. Det gör så j-la ont att min älskade syster inte längre finns och alla tankar som kommer därefter, de gör ont även de...

Mitt liv blir aldrig detsamma längre, men ja ska försöka att göra det bästa av det även om det är tungt...

Vila i frid älskade stora syster Linda. Alla mina hjärtan till dig!!!!!

Det verkade som det var...

...Kämpigt lite här och var igår och jag ångrar faktiskt att jag inte åkte ut till Smillsen igår och firade hennes födelsedag en gång till med henne och pappa Anders. Men, som vanligt man kan ångra men inget man kan göra något åt. Tiden går inte att vrida tillbaka, hur mycket jag än önskar, och det går inte heller att vrida den framåt i tiden för att få sorgen och smärtan att lägga sig något.

Idag har varit fullfart hela dagen och det ser ut att bli en mycket bra månad. En utav mina bättre faktiskt och det är sporrande. Att räkna på lönen gör det motiverande att lägga ner tiden. Annars hade jag nog grävt en grop idag och krypt ner i, för det är en del jobb kvar denna vecka och även nästkommande vecka blir hektiskt, för att få ihop allt jag vill och utöver det lägga halva tisddag+kväll på budgetmöte samt en avtackningsfest på torsdagen för min kollega som redan har slutat. Hon kommer dock på kvällens jipho för våra kära köpare av en ny producerad lägenhet i denna nya Brf här på orten. Jag har dock, givetvis, fått fixa den men hon har lovat att vara med ikv då hon varit en del av projektet. Imorgon blir sen kväll med kontrakt, visning och därefter ytterligare ett kontrakt för att sedan kunna sluta hyfsat tidigt, hämta Smillsen på fritids och dra iväg på Fredagsfinal av Idol. Det skall bli så mycket *längtar* och jag skall se till att ta riktigt mycket fina bilder. Möjligtvis att jag slänger in någon bild här på blogg i nästa vecka. Spännande va :) Vilka utsvävningar jag gör emellanåt..thihih...

Nog pratat om det, dagen har gått i ett och jag längtar till min hemgång runt 20-tiden. Det som är positivt med dagar som går i ett, är att jag då inte hinner tänka. Men man är väldigt trött, oftast, när man slutar jobbet och det brukar komma en skvätt tårar i bilen på vägen hem, över att livet blivit som det blivit..... Bilresan hem är min alldeles egna stund med tankar- både på gott och ont!

Tisdagen den 16:de november och...

...Min älskade syster födelsedag och även hennes dotters Smillas 8:de födelsedag. För 37 år sedan föddes du och berikade våra älskade föräldrars liv. Det var förmodligen den allra största dagen i deras liv, deras första barn. Sen kom jag, nästan 5 år senare, och det var förmodligen den näst största dagen i deras liv. Hur som helst så måste de varit oerhört lyckliga den dagen du föddes, för 37 år sedan, och under ditt 37 åriga liv har du berikade dem, och många andra, med lycka dagligen. Det är så tomt att efter 32 år tillsammans inte längre ha dig vid min sida. Det blir ett tomrum större än allting annat. Jag kan minnas vår uppväxt, inte varje liten detalj, men har många finna minnen med mig i min ryggsäck som jag säkerligen kommer att skriva om lite längre fram (minns när jag var åtta år och fortfarande brevväxlade med tomten, som skrev brev till mig var och varannan dag. Breven låg ofta utanför min dörr när jag vaknade på morgonen. Och tänk vad ledsen jag blev när du, för att vara snäll och för att jag skulle slippa bli mobbad i skolan, berättade att det var du som var "tomten". Vilken elak syster *blink* Men du fick tillbaka minsann, när jag blev något äldre och slog dig gul och blå med ridspöt, i pannrummet, på Hultavägen. Mor och far kom nerspringande från trappan och jag åkte ut med buller och bång, i bara underkläder, i snön...hihih.. Och tänk när du gick i 6:an på Målsrydskolan, jag var smått förälskat i en kille i din klass, som brukade låtsas slå dig för att göra mig arg. Jag ville skydda dig- Slå inte min syster. Det var jag det lill-fisen. Och alla våra härliga häst-minnen tillsammans. Livet var hästar !). Hur som helst så önskar jag att jag kunde få vår uppväxt tillbaka, önskar jag kunde få leva med dig vid min sida igen. Du finns vid min sida, föralltid, men inte riktigt på samma sätt längre.

Ikväll skall jag tända ett extra ljus för dig på din 37-årsdag. Jag önskar att jag kunde ge dig en födelsedagskram oxå, men jag får sända den med posten till Änglastaden istället. Jag hoppas att du haft en fin födelsedag, på platsen där allt är föralltid, och att du kunnat ge Smilla en extra kram från ovan. Vi saknar dig! Ta hand om dig tills vi ses igen och se till att njut av en lugn och fin tillvaro där du göra allt det där som du älskar och finner lycka i!

Om jag kunde plocka ner månen, solen och alla stjärnorna så skulle jag göra det för din skull. Jag älskar dig för evigt!

Söndagen den 14:onde...

För många är denna dagen som vilken annan fars dag som helst och visst det är fars dag men det är också 9 månader sedan jag miste min älskade syster. Jag kommer skriva det många gånger på min blogg och min blogg är förmodligen ganska enformig att läsa men den är ett sätt för mig att få ur mig mina tankar och känslor. Jag pratar inte så ofta om det längre, skriver om det desto mer. Många gånger som det kommer på tals (utanför husets fyra väggar) så väljer jag helst att inte tala om det. Jag orkar inte helt enkelt och vill inte bryta ihop utan klara av dagen som är. Det är inte, att jag inte vill prata om min älskade syster men det är som ett blödande sår som hela tiden blöder, och blöder än mer när jag talar om det... Jag klarar det helt enkelt inte, inte ännu. Men jag hoppas och tror att det kommer en tid då jag kan minnas med glädje och även känna glädje över att prata om min älskade syster.

Jag har börjat läsa en bok som kommer från min syster, den heter Lev livet enklare och är skriven av en författare som heter Giséla Linde. Jag har ännu inte kommit så långt i boken men den handlar om att hitta livet och följa sina egna önskningar och drömmar, att jobba lite mindre för att ha tid över till det som får en att må bra. Det skall bli en spännande resa att läsa den och jag tror säkert att jag kommer att få mig en och annan funderare på mitt egna liv tex om det verkligen är värt att jobba så pass mycket som jag ändå gör och kommer att göra framöver för att ha råd med materiella ting. Det är inte de materiella tingen som får en att må bra och ha ett fint liv utan det är bla tiden med nära och kära och att hinna ta till vara på livet utan stress och press. Men vi får se vart boken leder mig. Boken är hur som helst ännu ett tecken på att min syster inte riktigt trivdes i livet. Hon sökte förändring men orkade inte riktigt ta sig dit, tyvärr, och såg kanske inte att förändring fanns inom räckhåll. Kanske var hon för stolt för att vilja erkänna saker och ting för oss runt omkring, kanske var hon rädd för att såra andra och inte vilja belasta någon annan med hennes problem. Jag tror att många faktiskt har svårt för erkänna "nederlag" och många är rädda för att såra andra. För vad skall omgivningen tro? Men man är inte sämre än någon annan om man erkänner och man är inte sämre än någon annan när man inte lyckas med allt och någon blir kanske såra på vägen. Men sådant är livet... Ett erkännande kräver ofta 1000 gånger mer mod än att dölja saker och ting, så som hur man mår. Att erkänna kräver styrka men är så mycket enklare än att bära den där stora ryggsäcken själv. Att kunna få kärlek, en extra tank och kunna få prata ut när livet känns tungt. Det är viktigt!

Min kära syster kände inte den tryggheten och ville inte berätta om sin ryggsäck att livet var nattsvart. Jag önskar att hon hade gjort det. Jag hade verkligen inte tyckt att hon var sämre än någon annan utan hade lätt kunnat förstå hennes situation som hårt jobbande mor med många resor och arbetsveckor på 60-70 timmar, hem och hus att ta hand och viljan att hinna med 1000 saker på en och samma gång. Det är en ekvation som inte går ihop. Jag önskar att jag hade gett mer av min tid till henne, för nära och kära är något som verkligen betyder något här i livet. Jag kan inte förändra, att jag inte gav mer av min tid till min kära syster (utan satsade mycket av mig själv och min tid på ett tidskrävande jobb)men jag kan i framtiden tänka mer på det och inte göra om samma misstag!

Jag önskar att jag hade ännu mer tid och orka att ge mina fina vänner men förtillfället räcker den endast till att ta mig genom dagen, jobbet, att finnas för mina föräldrar, att träffa Smilla så ofta jag kan och att se till att våra älskades viloplats är vacker! Men det kommer med all säkerlighet en dag i framtiden då orken att träffa vänner oftare finns och då livet känns lite lättare att leva igen. Andras liv har gått vidare men det har inte mitt.....

Helg igen

Ja, då var helgen här igen och lördagen har passerat till att inte vara så mycket kvar av. Har haft en bra dag med kalas för Smilla som fyller år den 16 november, samma dag som mamma Linda. Det var ett mysigt kalas med pappa Anders, mormor och morfar och farmor och farfar men det var inte utan att tankarna snurrade tillbaka till deras gemensamma kalas förra året.. Om ändå allt var som förut.... Det kommer aldrig mer bli som förut och det är bara att gilla läget. Hur som helst verkade Smillsen glad över sina presenter, vår "bästa" present till solsträlen är en fredags final av Idol, nästa fredag då den går av stapeln i Karlstad. Det blir en helhelg med två övernattningar på hotell och mys i Karlstad. Ser framemot det massor och det skall bli så mysigt att åka iväg med mina älsklingar. Komma iväg lite och bara koppla av. Men först skall nästa vecka passera, inte helt lätt vecka, med fars dag i morgon (och än en gång inträffar den 14:e en söndag) och sedan min älskade systers födelsedag. Fortfarande så overkligt och ofattbart att aldrig någonsin mer får vara nära sin älskade syster i detta jordeliv. Att leva vidare är enklast när jag inte tänker på det som verkligen hänt..... Men det kommer väl kanske en käft smäll en dag när man blir tvungen att inse faktum och tar det till sig. 9 låååångar månader. För 9 månader sedan hade vi en trevlig kväll i Gbg tillsammans med mor....mmmmmmmmmm..... Vad jag längtar tillbaka, vad jag önskar att jag kunde få denna kvällen i repris. Även om jag aldrig hade kunnat stoppa henne så önskar jag att jag iaf hade fått tala om för min älskade syster hur mycket hon betyder för mig och hur glad jag är över att just hon är min stora syster. Men den chansen kommer aldrig åter. Istället får jag försöka tänka och glädjas åt våra minnen tillsammans. Jag låg tidigare och funderade på hur min älskade syster alltid tog hand om mig och tog med mig ut på äventyr. Tänk när hon var 21 år och drog till Rodhos med sin bästa vän Johanna, som sedan omkom i en brand några år senare.Det var sommaren 1994 och fotbolls VM spelades i USA. Jag var då 16 år och jag fick möjligheten att hälsa på henne under tre veckor. Det var tre galna veckor med massor av skoj, sol och bad samt en underbar stämning och vi var stolta över att vara svenskar. Jag har så många roliga minnen härifrån och en del av tråkiga oxå. Jag åkte till Rodhos tillsammans med Lindas dåvarande pojkvän som dumpades direkt vi kom ner, vilket innebar att jag fick dela rum med denne pojkvän men jag slapp dela säng iaf...Så tokigt det kan bli. Han fick fördriva sin tid på annat håll medan Linda gav mig all sin tid och såg till att jag hade trevligt. Min älskade syster, du är saknad!

Stämningsfullt och vackert men så sorgligt. Mitt hjärta det värker!

Det gör så ont i mig när saknaden och tankarna hamnar hos dig älskade syster. Jag vet att jag skrivit det 1000 gånger men så ofattbart och sorgligt att det blev så här... Kan inte förstå vad som hände och varför men antar att vi får lära oss att leva med det och respektera ditt val. När vi satt i kyrkan på minnesgudtjänsten i söndags och jag hörde ditt namn så stockade sig tårarna och man inser att verkligheten är så hård som den verkligen är.

Men jag hoppas att du har fått ro och är på en vacker plats där du är lycklig och glad och förväntansfull inför vårt återseende en vacker dag, när jag är gammal och trött. Tills dess skall jag kämpa vidare för din skull, för mor och far skull och för vår älskade Smillas skull.

Jag hade gjort allt för att få dig tillbaka eller åtminstone få prata med dig en sista gång, fått säga alla de där sakerna som aldrig blev sagda. Men jag hoppas att du kan höra mina tankar och varje gång jag talar till dig!

Saknar dig enormt!

Helg igen...

...Alla helgons helgen... Har varit ute hos Linda och tänt ljus ikväll. Det var väldigt stämningsfullt och väldigt sorgligt på kyrkogården idag men samtidigt väldigt vackert. Gråtit många tårar och känner mig i mindre bra form.

Veckan har sprungit på fort och jag har varit ledig torsdags och fredag för att ge Smilla lite ledigt från fritids på hennes höstlov och få träffa henne. Hämtade henne i onsdags efm hos farmor och farfar, där hon varit under dagen för att ha lite kalas för några bekanta. Bakat tårta och gjort kalas-schema :) Stått för underhållningen helt själv i några timmar. Onsdags kvällen var ganska lugn här hemma med mat och discobowling (Wii)... Snarare bowling men med mörkt i rummet, musiken på hög volym och en dansande moster så blev det discobowling :) Torsdagen spenderades på badhuset och på Höstlovs skoj med Mojje och Tobbe Trollkarl och dagen avslutades med hemma gjord pizza och Robinsson. En helt fantastisk dag med Smillsen med kommentaren på badhuset: Det här är mitt bästa höstlov någonsin, som värmde gott. Hm... fast, ja hon har bara haft ett "riktigt" höstlov tidigare så det kanske inte var så svårt.
Idag var en betydligt lugnare dag här hemma med tv-mys, spel, pyssel och lunch hos mormor och morfar för att sedan bli hämtad runt 16-tiden. Den enda som inte är förtjust i Smillsens besök är Selma, som mer eller mindre försvinner de dagar som Smilla är här och när hon väl kommer fram så är någon framme, lyfter och drar:)

Så nu börjar helgen och det känns härligt att ha två till dagar ledigt även om det blir en något tuff helg. Men vilken dag och vilken helg är inte tuff. Andra har gått vidare men mitt liv går inte vidare. Det mer eller mindre står still även om tiden springer på igen....

Min själ värker och mitt hjärta har ett stort tomt hål med saknaden efter dig Älskade syster. Jag vet inte hur jag skall klara mig vidare i livet utan dig....
Jag önskar min tid som Forever Young som Elin på Idol precis sjöng, jag drömmer tillbaka om en tid då jag var yngre och då du fortfarande fanns med mig!

Jag saknar dig så otroligt mycket!

Då var det snart helg igen!

Lika underbart med fredag som vanligt. Veckan har gått väldigt fort och jag minns knappt vad jag gjort... Ledig i måndag och var i stallet med Smilla, skrivit ett kontrakt, haft visning, värderingar etc. Det var hur mysigt som helst i stallet och jag blir lika sugen som vanligt på att börja rida när jag är i stall och ser andra rida. Smilla har blivit så stor och duktig. I måndags var det hoppning som gällde och det gick galant. Hon var så stolt efteråt för hon hade aldrig tidigare hoppat ett så högt hinder och hon hade bästa hopphästen :) En liten brun B-ponny som gick som på räls. Efter ridningen tog vi lite kvällsmat på MC Donalde i Kinna och sedan åkte vi hemåt till Åvägen, stannade kvar en stund och fika med Smilla och Anders. Det var så mysigt så, Smilla läste läxan och tog sig en varm dusch efter ridningen. Ser framemot nästa vecka då jag är ledig torsd-fred för att vara med Smilla på hennes höstlov. Tänkte se om vi kan få biljetter till Mojje och Tobbe trollkar som kommer till stan, kanske gå och bada och göra hemmajord pizza. Ska bli mys för hela slanten!Därefter är det inte så långt kvar tills vår Idol helg i Karlstad och i mitten av december tar jag och älskling pick och pack och drar till SOLEN, för en veckas fullständig avkoppling i solstolen. Ska bli underbart att ladda batterierna på ett all inklusive hotell nere i Egypten (som är ett utav de solsäkraste landen man kan finna med endast 5 dagars regn per år. Håller tummarna att de dagarna inte brukar vara i december). En del händelser att se framemot under hösten och det känns som att tiden kommer svisscha förbi i ett rasande tempo fram till jul. Känns nästa som att november är slut innan den knappt har börjat.

Det blir en del jobbig dagar att ta sig igenom under denna månaden också, den 14:e som vanligt, Smillas födelsedagskalas samt hennes och Lindas födelsedag den 16:e november. Smilla fyller 8 år och älsklings syster skulle fyllt 37 år.... Men det är bara att bita ihop och ta sig igenom. Finns inga andra val. Men fortfarande så ofattbart och overkligt att syster inte längre finns, att jag aldrig mer får träffa henne....Min älskade stora syster, varför blev det så här?

Miss U!

Hemskt vad...

...Tiden har börjat springa på igen. Då var det måndag igen :) Har haft en trevlig och lugn helg. Idag är en utav mina första och sista lediga måndagar. Har passat på att städa ordentligt. Så skönt när det är gjort!

Nu sitter jag nyduschad med en kaffe i vårt allrum och kopplar av lite. Ska hämta Smillsen vid fyra för att följa med henne på ridning. Ska bli roligt! Var ett tag sedan jag var med så nu var det verkligen dags. Anders har velat "klara" mycket själv men denna gången lät han riktigt glad, när jag frågade,över att "slippa". Var länge sedan vi sågs nu så det skall bli så roligt att träffa tjejen igen, sen ses vi på höstlovet då hon skall vara här två dagar och därefter är det inte så länge tills det bär av mot Karlstad och fredagsfinal i Idol. En hel helg tillsammans med mycket glädje och två övernattningar på hotell med mina älsklingar. Ska bli super mysigt och jag hoppas att Smillsen kommer att gilla vår present!

Försöker att inte tänka och känna för mycket utan mer konstatera att det är som det är. Inget kan förändras. Det finns inget som ger mig min älskade syster tillbaka.
Och att gräva ner sig gör inte saken bättre. Försöker le och njuta av mitt liv så långt det går. Sen kommer det svackor och det kommer det alltid att göra. Men idag är en ganska bra dag!

Ska tända ett ljus för dig när jag är i Kinnarumma idag. Vi försöker så långt det går att ha ett ljus som brinner där för dig för jämnan. Så att du slipper vara mörkrädd. Jag älskar dig!

Fredagar är alltid...

...Lika trevliga!

Hade en underlig dröm i natt, men fin. Jag vet inte om det är för att jag så gärna vill tro på det eller för att det faktiskt är så som den kom till mig i natt och får mig att hoppas på ett liv bortom allt annat. Jag hoppas att det var en hälsning från dig och änglastaden!

Som jag skrev igår så bad jag till min älskade syster att hjälpa mig med jobb och inkomst, att se till att jag kan leva på det och orkar med det efter sorgen, att inte "tappa" för mycket genom denna tunga tid( lite för att få ett bevis på att hon fortfarande finns med mig). Jag bad om detta då yrket är osäkert och marknaden lite mindre i Bollebygd. När jag fick reda på att min kollega hade sagt upp sig igår så gick ju tankarna givetvis till kära syster direkt och än mer till denna vädjan denna morgon, då jag plötsligt mindes min dröm. Hade en dröm i natt, en fin dröm. Jag var ute i skogen, vart vet jag inte, plötsligt där i skogen på en stig så såg jag något som jag aldrig tidigare har sett, först inte särskilt stort eller tydligt sedan blev det större och större och tydligare och tydligare. Där, framför mig, fanns en plötsligt en gestalt av en människa som var genomskinlig, känslan var att jag kunde föra min arm igenom denna gestalt. Dessto närmare jag kom så såg jag att det var du min älskade syster. Du sa inget och jag kom inte allt för nära dig, när jag närmade mig dig för mycket, så var du plötsligt lite längre bort igen. Du sa inget... Jag minns att jag frågade om du inte kunde tala om för mig att du har det bra... Jag tror att du gjorde det.... Sedan var drömmen borta.

Givetvis så kretsar mina tankar kring denna dröm idag. Varför drömde jag detta just i natt (efter att jag nu med all säkerhet vet att jag inte längre behöver oroa mig för jobb, löner månad för månad etc för nu är jag ensam och kommer att klara mig bra med det) Det känns som du ville visa dig för mig, för att tala att du har ett finger med i spelat gällande min kollegas val och att du faktiskt finns med mig/oss. Varför skulle du annars visa dig för mig i natt och varför skulle jag annars drömma denna fina dröm just i natt?

Jag vill så gärna tro och hoppas att vi kommer att mötas igen. Jag vill så gärna tro att du finns med oss idag och för alltid. Jag vill så gärna att du är nära oss och att vi alltid är tillsammans. Förevigt!

Jag hade en del energi igår kväll och morse, tog mig en promenad när jag kom hem, åt kebabrulle (onyttigt men gott) och tog det lugnt vid tv för att vakna upp till en halvtimmes träning där hemma. En skön avslutning på veckan och en bra start inför helgen. Dessutom så har jag äntligen fått tummen ur och bokat en resa åt mig och hjärtisen. Den 14 december flyger vi till Egypten med all inclusive för lite sol, bad och avkoppling. Vår senaste resa förra sommaren till Tunisen med all inclusive var den bästa resan vi gjort så jag hoppas att denna resa blir lika bra. Längtar redan!

Skall snart bege mig hemåt, även en tidig efm idag, för att ta helg. Skall njuta av kvällen och lördagen för att sedan ha två visningar på söndag.

Jag sänder en tanke till mina nära och kära. Önskar er en trevlig helg!

Snart helg...

..Igen. Tiden har faktiskt börjat springa på igen i lite snabbare takt och det är ganska så skönt faktiskt. Lite mindre jobb även denna veckan trots det har veckan gått fort. Har inte haft så mycket inbokat kvällstid så jag har kunnat åka hem i tid både tisdag och onsdag. Idag kommer en kund förbi vid halv fem och sedan bär det hemåt

Eftersom jag skrivit en del om mitt jobb här på bloggen och spytt lite gala över min arbetskollegas olust till att arbeta och att alltid vilja vara ledig så är det trots det med blandade känslor jag fått reda på att hon sade upp sig i tisdags :) Jag hade på känn att det var något på gång IGEN då hon stannade kvar och hade möte, ensam med våra chefer. Nämnde det för Patrik, att det nog var något på G nu, men han slog bort mitt prat med att jag inte skulle lägga ner energi på det. Och det gjorde jag- så vips fanns svaret i min hand. Tänk var förutseende jag kan vara :)

Så nu är det förändringar på gång igen, smått trött på alla dessa förändringar med arbetstider, ledigheter, assistenttjänstetc så det skall bli riktigt skönt att bara få vara ett tag, få arbetsro och jobba på så hårt och så mycket jag kan. Tycker att de veckor som jag, i sommras, var ensam på kontoret var ganska sköna faktiskt. Lugnt och oproblematiska!

De sista veckorna (1 mån uppsägningstid) får jag passa på att njuta lite extra av mina lediga måndagar och att ha det lite lugnare för sedan hoppas jag på fullfart och massor av pengar in :) Håller tummarna för att det går bra!

Efter att du min älskade syster gick bort så sände jag en tanke till dig där jag önskade mig hjälpa på vägen, att klara av mitt jobb trots den stora sorgen och att jag skulle kunna leva på mitt yrke fortsättningsvis också. Kanske är det du älskade, älskade vän som ser till att allt blir bra för mig. Jag bugar och bockar om det är din kraft som hjälper mig!

Jag försöker att inte tänka allt för mycket och ingående på att du lämnade oss. När jag tänker på dig för mycket så blir jag så oerhört ledsen och uppgiven. Ledsen över att aldrig mer få träffa dig. Jag försöker att fylla mina tankar med annat bla jobb och "slå bort" de smärtsamma tankarna. Allt för att klara av dagen utan dig. Men jag vill att du vet att jag älskar dig så oerhört mycket och att mitt liv aldrig blir detsamma utan dig. En bit av mig själv kommer alltid att saknas, för den delen tillhör dig! JAG ÄLSKAR DIG, MIN SYSTER, MIN SUPERHJÄLTE igår, idag imorgon och för alltid. Jag hoppas att vi möts i Nagiala!

Söndag

Har hittills haft en fin helg. Gårdagen ägnades åt trädgårds pyssel och Patrik gjorde klart i förrådet där vi också påbörjade inflytt av alla grejor igen.
Mina älskade rosen buskar som inte blivit lika fina som före gående år blommar ännu men nu borde kylan ta dem snart. Jag vet inte om det kan ha varit den kalla vintern som gjorde att de inte blev lika mäktiga som förra året eller om det kan ha varit för att jag klippte ner dem för hårt och för sent. Svårt när man inte vet vad det är för rosor och det är iaf två olika rosenbuskar, ljusrosa och lite mörkare rosa med doft. Hade en ljuvlig dag, det var länge sedan jag var ute och pysslade så mycket i trädgården, med sol och ganska kallt. Även idag ser ut att bli en underbar dag så jag skall alldeles strax bege mig ut. Hade en mysig kväll här hemma som påbörjades framför brasan med lite tappas, lagade stekt gös med räksås och efterrätt. Tack Göran för den senaste gösen, den var mycket god!

Jag tänkte på det igår, att jag är så tacksam över att Göran (mammas bror)med familj har ställt upp så för mina älskade föräldrar under de senaste månaderna. Göran har varit ute hos dem i stort sett varje dag och tagit med pappa ut på fiske var och varannan dag. Tack Ingela för att du släppt iväg honom så ofta *blink*.
Pappa blir lätt rastlös och behöver oftast något att göra, fisketurena har gjort honom gott och mamma har då fått lite egen tid i lugn och ro utan att behöva tänka på någon annans känslor etc. Det måste vara oerhört jobbigt att båda två vara i sorg och att tillsammans sörja sin dotter så otroligt mycket. Det måste vara jobbigt att orka stötta varandra genom den värsta sorgen av alla, när man knappt orkar med sig själv. Jag är glad att mina älskade föräldrar har klarat av det så bra som de har gjort, att de står upp och orkar leva vidare, en dag i taget. Jag är också glad för att Patrik funnits vid min sida, att han har fått igång mig och sett till att saker blir gjorda. Jag är glad för att hans sorg inte varit lika stor som min (även fast det har varit otroligt jobbigt även för honom och han har sörjt så blir hans sorg aldrig like öm som vår sorg).Jag är glad för alla nära och kära som funnits och fortfarande finns vid vår sida. Tack för att ni finns!

Jag är också väldigt glad över min älskade katt Selma som är den mjukaste,mysigaste och goaste katten som finns. Puss till dig Selma som förövrigt precis hoppade upp i mitt knä och kurrar förfullt.

Fredagsmys...

Sitter i soffan framför brasan, mätt och belåten. Mor och far har varit här och ätit lite middag. Blev något så enkelt som pommes och grillad kyckling med vitlöksdipp och lite glass till efterätt. Ganska okej mat en fredagkväll när tid och ork inte finns med på schemat.Jag hoppas att mor och far var nöjda. Far var lite nedstämd idag och hade det nog lite tufft. Jag hoppas att besöket här med mat och lite kortspel lättade upp hans sinne och att han vaknar upp lite lättare i sinnet imorgon.

Det är tufft och kommer så alltid att vara, från och till. Jag är glad att gårdagen är över. Jag har haft en bättre dag idag än igår. Månadskiften (som igår) är jobbiga.... Att veta det, att för 8 månader sedan så levde min älskade syster, så andades och tänkte hon precis som vi alla andra som lever och att hon sedan lämnade oss frivilligt på kvällen.... Det är tungt!

8 månader är inte en lång tid, vi har ännu inte upplevt alla årstiderna utan Linda. Vi har levt vår, sommar och höst, nu inväntas vintern och vi går sakta men säkert mot årsdagen. Det skall bli skönt när vi har passerat den dagen, då vi levt och klarat oss igenom över ett år... Den dagen har jag redan bokat in att vara hemma, kunna ta dagen som den kommer och åka ut till Linda precis när jag vill. Spendera den dagen med mor och far. Att finnas där för varandra är viktigt! Jag tror faktiskt aldrig mer att jag kommer att orka göra något den dagen och allra minst fira Alla hjärtans dag. Den dagen blir aldrig mer en sådan dag. Det blir Lindas dag!

Min älskade syster, jag saknar dig av hela mitt hjärta, av hela min själ, av hela min kropp. Livet utan dig blir aldrig mer detsamma men vi måste försöka leva vidare så gott det går, för vår egen skull och även för din skull. Du skulle aldrig vilja att vi går under för att du inte orkade med detta liv längre. Du skulle vilja att vi andra finns för varandra och inte minst för Smillas skull- din älskade dotter, min älskade Gud-dotter!

Jag skall finnas för Smilla i vått och torrt. Jag skall finnas för mor och far i vått och torrt. det är mitt löfte till dig!

Idag är det 8 månader sedan...

... Vi sist sågs och livets tuffaste period startade. Bara att inse att den 14:e, varje månad, aldrig kommer att vara min dag!

Vill egentligen skriva en hel del här och nu men har ett möte om en kvart och vet att mina tårar kommer att rulla ner för mina kinder idag, oavsett vad jag skriver.... Jag får bita ihop en stund till... Möte kl 13.00, sen ett bankmöte kl 14.00 och därefter är jag fria att skriva och känna vad jag vill.
Kommer dock att gå hem i hyfsad tid idag, har inget mer direkt därefter och vill hem för att kunna åka ut till dig älskade syster. Vill vara där nu, vill vara nära, tända ett ljus och minnas dig. Jag saknar dig så otroligt mycket älskade syster! Varje gång jag inser att vi aldrig mer kommer att prata så gör det så fruktansvärt ont i hjärtat och hela mig. Den värsta smärta jag någon gång har upplevt... Det känns så konstigt- Hur kunde det bli så här?

Imorse fick jag en sådan där otäck känsla gällande livet och vad fasen som egentligen finns kvar (som jag kan tänka mig att alla, i princip, som går igenom en stor sorg känner emellanåt). Vad är den här j-kla prövningen till för, att leva, klara sig genom livet med denna sorg och sedan försvinna, vad finns det för mening med det? En otäck känsla och tanke men jag vet vad den beror på och det är bara att leva vidare med insikten att den kommer då och då...Tyvärr.

Livet går ju vidare på ett eller annat sätt. Det kommer mitt liv göra också men jag kommer alltid att sakna dig. Känns så konstigt att jag skall bli gammal i framtiden och att du inte kommer att åldras tillsammans med mig. När jag är 60 år då har jag i princip fått dela halva mitt liv med dig i livet och halva mitt liv har jag fått klara mig utan dig. Tänk vad mycket du inte kommer att få uppleva tillsammans med mig, med din dotter,med våra älskade föräldrar, med utvecklingen i världen och tänk så mycket du kommer att missa. Trots att du valde denna väg så är jag tacksam över att du är min stora syster och du är fortfarande (kommer alltid att vara) min super hjälte och min förebild.

Jag drömde i natt att du satt på min sängkant och höll min hand.
Du sa, jag finns vid din sida i varje andetag du tar.
Jag viskar i ditt hjärta när du behöver min hjälp.
Jag smeker din själ när du behöver tröst.
Jag torkar dina tårar med minnen. Jag finns här för dig när du behöver mig.

-För evigt tillsammans-

Kan...

...Göra massor idag men har ingen lust eller ork. Sitter kvar i soffan med mysisarna på och känner mig allmänt nere....Det kunde varit en härlig dag idag. Fri att göra vad jag vill men den lila energi som jag tidigare känt är puts väck... Känn som jag inte kommer orka ta mig i kragen att få något gjort men det kanske blir bättre längre fram på dagen. Håller tummarna för det!

Då var det måndag ...

...Igen och även idag är jag hemma. Eftersom min kollega kommer att ha en ledig dag i veckan och vi kommer att arbeta på i övrigt samma villkor, så kommer även jag vara hemma en dag i veckan dvs. måndagar. Att jag var hemma även i torsdag berode på att jag inte kunde vara hemma förra måndagen då jag hade möten inplanerat sedan tidigare. Känns väldigt dubbelt det här med att vara hemma. Jag vet, andra hade förmodligen njutit av det. Jag kan inte riktigt göra det, möjligtvis för att jag önskar att vår marknaden i Bollebygd var större och att det fanns mycket mer att göra. Men jag skall försöka att njuta av det även om jag känner att detta inte är riktigt en njutar dag idag....Så mycket som snurrar i mina tankar, kring mitt egna liv och min framtid. Det kanske inte är min framtid att jobba i Bollebygd och vara hemma 1 dag i veckan? Jag är ju trots allt ganska ung fortfarande, har inga barn och har egentligen massor av tid att spendera på mitt jobb...Känner mig inte riktigt nöjd med tillvaron. Önskar att jag hade kunnat prata med min älskade syster om mitt liv och fått lite goda råd på vägen. Saknar att inte kunna slå henne en signal och snacka lite...

I dag känns mer som en dag då jag bara vill krypa ner under täcket och sova bort tiden och mitt liv. Känns inget bra alls men får väl försöka ta mig i kragen och ge mig ut en sväng. Ta på mig masken och bita ihop, som vanligt. Fy fasen, vad det är drygt ibland....

Måtte morgondagen komma med lite ny energi och glädje igen!

Torsdag...

Och jag är hemma. Sitter i sängen just nu och borde ta tag i mig själv och börja städa. Men ibland är motivationen nollställd för dessa tråkiga måsten. Sen så är det så himla skönt när det är gjort! Har varit iväg på ett kundmöte i morse, ätit lunch med Patrik på stan och nu är jag alltså hemma. Underbart skönt,om det inte vore för en sak på jobbet som strulat och som jag inte vet hur jag skall lösa då säljaren är på begravning idag.....Håller tummarna hårt för att det löser sig.

I morgon är det underbara fredag igen. Har kommit att längta mer och mer efter helgerna den sista perioden. Undrar varför egentligen då jag fortfarande har världens roligaste jobb.Jag längtar inte efter helgerna för att vi har en massa roligt inplanerat utan det måste vara den lugna egen-tiden då jag inte måste hålla skenet upp utan bara kan vara. Jag önskar det var helg för jämnan men det är jag väl inte ensam om antar jag :)

I morgon blir det lite avslutningsfest för en kollega på Borås kontoret som har slutat och börjat jobba på bank istället. Det kommer bli en trevlig och lyckad tillställning, det är jag säker på, med god mat och många skratt. Lördagen blir väl desto lugnare och söndagen så borde vi kanske hälsa på mor och far en sväng. Patrik håller fortfarande på och fixar i garagebyggnaden men nu sjunger det på sista värsen, lite klinker kvar att lägga i förrådet och sedan är det klart. Han är så duktig så, jobbar på flitigt med allt han kan komma på. Han är duktig på det mesta och är det något han inte kan så tar han reda på hur man gör och sedan vågar han testa. Han är också väldigt noggrann så för det mesta blir det bra. Han är duktig utan honom hade jag aldrig fixat det här med hus. Sedan så är han ju även mitt stora stödd, min trygghet och min framtid.Tack för att du finns hos mig!

Dagarna går sakta framåt och som jag skrev häromdagen så försöker jag att inte tänka så mycket. Det är så mycket från min älskade systers liv som redan är avslutat och lämnat. Men det finns vissa saker som är svåra att ta steget till att ta bort ex min älskade systers Facebook sida, men det hugger till varje gång man besöker den....Varje gång man ser bilden på henne och inser att hon inte längre finns. Att avsluta och ta bort även hennes profil är som att radera ut hennes liv och saker som hon har påbörjat. För varje sak som avslutas så kommer hon än längre bort ifrån oss och livet. Jag vill inte det,jag vill ha henne så nära som möjligt samtidigt som det är smärtsamt... Var inne och besökte hennes sida nyligen, hon hade fått lite Farmville förfrågningar, jag vet inte hur Farmville fungerar eller riktigt vad man gör mer än att hand om sin "gård". Linda var ett stort fan av det men jag antar att hennes gård står och förfaller nu.... Sorgligt men sant även det!

Det är fortfarande så ofattbart och overkligt att jag inte kan förstå riktigt att det är sant. Att jag aldrig mer kommer att få träffa min älskade syster. Men så är det... Jag saknar henne otroligt och det är många gånger jag önskar jag kunde ringa till syster för att prata lite, det finns gånger jag får sms som jag önskar att det är från min kära syster och att få vakna upp ur denna onda dröm.

Det värsta är att det inte är en ond dröm utan det är verkligheten som jag/vi måste kämpa vidare i.... Vi kommer aldrig mer att få träffas i detta livet. Det är smärtsamt!

Saknaden och sorgen till dig är evig och aldrig längre än en tanke bort.
Jag saknar dig min älskade stora syster!

Dagarna...

Rullar på, sakta med säkert. Tisdag efm och snart dags för att ge sig ut på omvisning och därefter ytterligare ett kundmöte ikv. Så några timmar kvar att arbeta. Får hålla ut. Haft en helt ok dag, dagarna rullar på som jag inledde med, de passerar och jag försöker att inte "tänka" på min älskade syster. Hon finns, visserligen, i mina tankar HELA tiden men jag försöker att inte gräva ner djupare i det än att Linda inte längre finns, försöker att inte tänka på det som hände eller hur det hände och vidare in i detaljer. För då blir dagen tyngre och tuffare att ta sig igenom livet.

I helgen bokade jag en liten överrasknings tripp till Smilla i 8- års present. Det blir fred den 19 nov med hotell övernattning etc. Jag ser framemot det massor redan. Det var länge sedan vi hade en hel helg tillsammans nu och det kanske dröjer ett tag emellan gångerna nu då Anders inte längre jobbar var 3:je helg. Jag föreslog för ett tag sedan att Smillsen kanske ville komma på besök och Anders ville nog ha något eget inplanerat isf. Men det kommer väl snart, förhoppningsvis, att han vill ha lite avlastning. Har ju skaffat lite nya spel och böcker för våra helgen tillsammans. Men om inte annat så har jag helgen den 19 november att se framemot med mina älsklingar-JIPHI!

Försöker att leva och finnas så gott det bara går och än så länge har även denna veckan gått ganska bra trots en liten dipp i söndags med lite mindre energi, men ändock en väldigt trevlig helg och dag med kära vänner.

Jag är tacksam för alla mina underbara vänner, även om vi inte träffas så ofta och fast att jag kanske inte lättar mitt hjärta och min känslor så ofta för dem längre så vet jag ändå att de finns där och att de älskar mig för den jag är. Ganska härligt faktiskt att inse att man är älskad och veta att de alltid finns där i vått och torrt!

Avslutnignsvis vill jag bara säga - Tack för livet och tack för att mina vänner är mina vänner. Jag är glad för att de finns!

Söndagskväll...

Har haft en helt ok helg med en del aktiviteter. I fredags hade vi en lugn hemma kväll med mat och lite gott vin, levande ljus och en brasa. I lördags var jag runt på stan lite för att hitta en födelsedags present till två 1-åringar som vi har träffat i helgen, hittade då också ett par schysta skor (YES!), var på fotbollsmatch mellan Dalsjöfors och Falköping. Dalsjöfors, har alltid varit våra stora konkurrenter och inget lag som direkt gillade, men nu är de på väg upp möjligtvis i allsvenskan och då som sann fotbollsvän så måste man supporta dem. Vore roligt med ett Boråslag i damallalsvenskan. Helt klart. Vår "gamla" målvakt från Gånghestertiden Sofia, även kallad Fia killen, håller fortfarande i gång och duktig som vanligt. Träffade på gamla fotbollskompisar så det var trevligt. Dessutom var mor lycklig att vara på fotboll igen, mycket för hennes skulle som jag tog mig dit. Har inte varit och kollat på en dam match på år och dagar. Nu kan det nog bli inom kort igen, den 16 oktober spelar Dalsjöfors sin sista match och hänger det på den matchen så MÅSTE MAN BARA DIT- HEJ! Och det är inte utan att det suger lite i fotbollstarmen. Kanske borde spela lite till våren... På skoj. Vore roligt att göra något man gillar och kanske kunna komma igång och röra lite på fläsket igen. Det vore ju inte fel. Efter matchen åkte jag hem, fixade till mig lite och var sedan hemma hos min kära barndomsvän Jenny och hennes man Anders samt William 1 år på middag i Göteborg. Alltid lika roligt att träffa dem. De är underbara och roliga :)
William har jag inte träffat så många gånger men han kom fram och kramade mig i dörren (vilket han inte brukar göra med "okända") och var väldigt mysig och go mot mig. Tror han gillade mig- Jätte söt litet charmtroll!

Idag har vi varit en sväng i Knalleland jag och hjärtat, sedan ute hos Ulle och Micho i sitt nya hus. Dotterna Cassandra fyllde 1 år igår så det firades med en lite nalle och en liten bok :). Var super trevligt att hälsa på dem och en mysig efm med Ann och Anders (Ann börjar bli tjock nu, liten väntas i nov), Sanna, Tilde och Fredrik, Elin och JenLucca (hur man nu stavar det) samt Maria som nu flyttat hem från London och ger sig ut och reser på tisdag helt ensam. Spännande och en upplevelse. Jag blir sugen på äventry även jag. Kasta mig ut och upptäcka världen. Hade det inte var så många måsten så hade jag velat ge mig ut i världen även jag, hängt med Maria på tisdag och bara lämnat allt. Tänk vad roligt vi kunde haft!

Var på älskade systers grav och tände ett ljus. Det är fint och ombonat där med ljung, ängel, lykta etc... Jag tror det lyser fint hos Linda när kvällarna nu börjar falla på.. Men fortfarande ofattbart och overkligt!

Om det finns något där ute så tack för den energin och kraften som jag haft föregående vecka. Kropp och själ har haft lite mer energi och det har funnit lite mer glädje att ta tag i dagen. Jag håller tummarna för några dagar till i energins tecken!

Måndag igen...

Japp då sitter man på sitt kontor igen och det är ganska så lugnt. Lugnare än vad jag önskar att det var. Har inte gjort mycket vettigt på dagarna det sista men alltid haft något inbokat på kvällen vilket gjort att jag ändå varit tvungen att kämpa på dagarna ut.. Så även denna vecka. Kundmöte idag vid 17-tiden, extra visning därefter vid 19-tiden, inbokad visning imorgon kl 17.00, extra visning därefter på ett annat hus, visning onsdag 17.00 och visning torsdag 17.00. Drygt. Omvisningar på allt, förutom visningen på onsdag som är en ny lägenhet som kommit in. Kämpar också på med ett annat litet hus där vi nu fått utgångpris, en ytterligare som är intresserade men verkar vara onåbar idag. Kan det bero på ett plötsligt ointresse kanske? Ändock bra att jag haft det lite lugnare den sista veckan, då jag har haft en affär som varit mycket tidskrävande, från kontraktskrivning till besikningsvillkorets utgång, idag kl 12.00. Bindande avtal äntligen och parterna är nöjd. Har dock inte varit med om så här "jobbiga" köpare tidigare. Lite oroligt allt och kanske inte helt rätt köpare, tyvärr. Men det är inte lätt att förutspå allt.

Imorgon vankas möte med cheferna, efter min och min kära arbetskollegas diskussioner i förra veckan (eller var det veckan dessförinnan). De har ett personligtmöte i fredag och imorgon är det min tur. Frågade min kollega lite smått idag hur det gått och jo det hade väl gått bra men hon förde snabbt bort samtalsämnet och det märktes tydligt att hon inte ville pratat om det. Så vi får se vad morgondagen har att erbjuda. Är det alldeles för j-ligt så får jag väl tacka för mig och gå hem.... Jag är oerhört trött på att en viss person inte är motiverad till att arbeta mer än nödvändigt och inte kommer bidra mycket med att jobba på för större marknadsandelar/bibehålla det vi har. Detta kommer jag nog vara tydlig med imorgon, om jag vågar :) Ogillar starkt dessa disussioner och känner mig alltid i underläge direkt. Taskig på kommunikation och att lägga fram saker och ting på en "snyggt sätt".Något jag önskar att jag var 1000 gånger bättre på. Kanske vore bra med en kurs i detta?

Annars så har de tre senaste dagarna varit helt ok. Träffade en kär vän igår som kom på besök, fikade och tog en promenad. Hon hade också med sig en present (en vacker ljuslykta, en fin ängel och en lite hälsobok).Jätte fin tanke och jag blir så rörd när jag får saker numera. Tack Sandra för att du kom på besök med kort varsel, bara så du vet så är du en underbar, varm människa med ett fantastiskt stort hjärta med förmåga att känna empati (vilket inte alla har).

Har haft lite mer energi och lust i kroppen och jag håller tummarna för att det håller i sig några dagar till innan svackan och lusten tryter. Jag försöker att inte tänka allt för mycket, ibland lättare än andra stunder, och då går det hyfsat ok. De stunder då jag kan leva som att det inte hänt och "låtsas" att livet är som vanligt är lättast.

Känslor kommer känslor går men sorgen i mitt hjärta kommer alltid bestå- Jag saknar dig.

Bara att inse....

... Att veckorna och dagarna är upp och ner. Det kommer bättre och det kommer sämre dagar. Kommer förmodligen vara så föralltid, men de sämre dagarna kommer förhoppningvis mer sällan framöver. Veckan har varit precis som alla andra veckor,upp och ner med humör-och sinnesstämningar. Helgen har dock känts hyffsat ok. vilket är skönt. Patrik har åkt upp till Karlstad för att hjälpa sin lillebror med renoveringar i deras nya hem så jag har fått klara mig på egen hand. Fredagen var väldigt lugnt, städade och röjde i huset. Igår var mor och far här med en höstpresent, en symaskin. Har länge funderat på att skaffa en men det har inte riktigt blivit av. Men nu kan jag lära mig att sy igen :) Därefter åkte jag ut till dem för lite lunch och sedan kantarelljakt med far i några timmar. Hittade en sisådär 20 liter denna gång så det tog några timmar att rensa även igår. Därefter åt vi lite tacos tillsammans,mor, far och jag. Stolen jämte far var tom och det var SÅ tydligt att du saknas oss. Den stolen skall inte vara tom!

Väl hemma igen tog jag mig en varm dusch och kröp sedan ner i ny bäddad säng. Sussade skönt. Är dock lite mörkrädd när jag är hemma själv, kan inte riktigt koppla av mörkret och vad som kan finnas där ute. Töntigt med sant. Idag inväntar jag en kär vän som skall komma över för lite fika och i eftermiddag har jag tänk att åka för att skaffa mig lite nya växter att plantera. Ja, det känns som jag har lite energi och ork nu under helgen. Skönt.

Var hos ett medium i torsdags och det hjälpte mig kanske inte direkt på vägen denna gången. Mediumet fick "bara" kontakt med en gammal dam som jag inte riktigt vet vem det är. Håller på med mina efterforskningar förtillfället för att se om det kan stämma. Fortfarande tveksam även om jag inte vill vara det. Jag vill så gärna att det skall finnas ett liv efter detta och att min syster fortfarande är med på min vandring. Jag vill så gärna få träffa min älskade syster igen. Jag vill att hon ska vara med oss och veta vad som händer i våra liv. Jag vill att hon skall få följa Smilla fast från "andra sidan" och jag vill att Smilla skall få känna att mamma är med henne vart hon än går. Min allra högsta önskan är att få känna dig nära igen!

Jag önskar och sluter mina ögon, sänder alla mina tankar till dig älskade syster.
Jag saknar dig idag precis som alla andra dagar.

Ligger i sängen...

...Och skall nog försöka sova bort lite av min tid. Skönt att kunna gråta när jag vill, skönt att kunna "bara vara" men samtidigt blir jag uttråkad på direkten- Jaha, vad skall man hitta på nu då. Inte van vid att vara hemma och bara vara med massa tid. Börjar genast funderar på vad jag skall kunna hitta på, något som jag verkligen gillar, som kan ge mig lite glädje i mitt liv igen och lite ny energi. Jobbet har verkligen tagit musten ur mig den sista veckan och tröttsamt med kollegor som låtsas vilja jobba men egentligen inte vill lyfta ett finger mer än nödvändigt. Orkar inte med tråkiga diskussioner och tjaffs. Orkar inte. Känns som jag skulle behöva lite tid för mig själv, i lugn och ro. Tid då jag slipper "spela teater", för det är faktiskt det man gör när man skall "låtsas" att man är på topp och vara trevlig mot allt och alla. Kanske inte orkar med det helt enkelt om jag skall ta mig vidare. Kanske bara behöver varva ner lite och ta hand om mig själv. Kan det vara så enkelt? Tror knappast det...Men det lär inte bli bättre av att bara "köra på" för då kommer allt skita sig för eller senare och det vill jag INTE. Så rädd för att hamna där, ensam, i en lägenhet, utan jobb och med noll lust för dagen (för det kan vara så det känns ibland-lösningen på allt, smita och fly från sina känslor och sedan köra gasen i botten för att livet skall bli ännu värre). Jag har fått känslan att vilja fly, från allt och alla, jag är rädd för den. Jag vet att jag inte klarar mig utan min stöttepelare. Han håller mig uppe, han håller mig kvar i verkligenhet, han får mig att gå upp varje dag, att försöka mitt bästa. Han får mig att leva vidare. Utan honom skulle jag vara körd. Kanske låter sjukt eller dumt men så är det förtillfället. Känns som att jag inte vet vad som hade hänt om jag inte hade haft hjärtat vid min sida.

Det är sorgen över dig älskade syster och det är sorgen över att se hur mor och far mår som tär. Det är jobbigt att se hur de har åldrats och det är jobbigt att de aldrig orkar direkt prata med mig om hur JAG mår. De orkar inte ge mig den kärleken som jag så väl hade behövt (även om jag vet att de älskar dig och mig över allt annat)och jag vill inte belasta dem med mina känslor. De klarar inte det, de klarar inte att höra hur tungt det känns med allt. Det är bara att inse, jag får försöka mitt bästa med att vara stark.

Har funderat på namnet på denna blogg- Att kunna leva igen. Den känns ibland inte så rätt, utan bloggen skulle kanske snarare benämnts- Att lära sig leva med sorgen. Det är något som jag får lära mig men som jag ännu inte kan hantera särskilt bra.Men jag hoppas ju innerligt också att jag i framtiden kommer kunna leva igen och känna mig nöjd och lycklig över det livet erbjuder. Håller tummarna, hårt. Nä, nu orkar mina tankar inte tänka mer. Utan jag skall sluta mina blå och sluta oroa mig för ett tag... Natti, natti

Så jäkla...

..Trött på allting. Ingen lust för något, känns som jag skall börja grina för jämnan och kommer inte framåt. Känns som hela livet är en katastrof just nu och det är så mycket att bära. Orkar inte!

Orkar inte bry mig, utan det får gå som det går med rubb och stubb, känns det som. Jag hamnar där jag hamnar och inget kan jag göra åt det. Missnöjd med det mesta och ser ingen direkt glädje eller ljus någonstans. Vad fasen gör man då? Hur tar man sig vidare? Hur tar man sig ur det?

För visst fasen vill jag ta mig vidare, visst fasen vill jag tar mig ur det men jag vet inte hur. Jag vill hitta lyckan igen tillsammans med min stöttepelare. Jag vill hitta glädjen igen. Men vet inte vart jag skall börja.

Känns som mitt liv raseras sakta men säkert, undan för undan och jag vet inte vad jag skall göra åt det. Steg ett blir väl att boka en tid med hjärnskrynklan igen (fast att det är dyrt) och hoppas på att han kan hjälpa mig framåt.

Jag vill framåt men står still eller tar bakåt kliv.....

Livet är tufft (men imorgon kanske det är bättre igen)!

Helg-

Välkommen! Har haft en lugn dag, precis som övriga dagar, denna veckan. Det positiva med det idag, är att jag kunde lämna kontoret tidigt. Underbart faktiskt. Åkte in som vanligt till kontore i morse, pysslade lite med allt möjligt, var ute på ett kunde möte fram till 13-tiden och därefter bar det hemåt. Lite trött idag då det blev en senare kväll än vanligt igår. Var ute hos Jenny Odén i Äspered på lite tjejkväll. Det var otroligt mysigt och uppiggande att göra något "annat". Hade dock lite ångest inför träffen då jag inte har träffat dem sedan min syster lämnade oss, inte för att jag var orolig inför dumma frågor eller liknande utan snarare för att jag var orolig för hur jag själv skulle hantera det. Precis som med allt annat är "första gången" det jobbigaste och mest känslosammaste. Men jag får nog säga att det gick bra och vi pratade inte direkt om det under tiden som vi alla var samlade. När vi skulle gå, så gick jag upp till Jennys man Johan (guldsmeden som gjort de vackra korsen som vi har runt vår hals och som finns med Linda i sin urna), för att tacka för de fina korsen och att han gjorde dem och för att tala om att mor och far gillade dem. Det slutade med att jag var kvar i ett bra tag till och hade en fin prat stund med dem båda Jenny och Johan. De är otroligt varma och fina människor och jag uppskattade våran stund likväl som jag tror att de uppskattade (iaf Jenny som jag tror tänker/tänkt väldigt mycket på mig och som för ett antal årsenda också har träffat min syster en del). Det var skönt!

Dock lite tröttare idag så det är skönt att vara hemma tidigt. Blir nog en powernapp innan vår middag på Oliven ikväll. Är utbjudna av kunder till Patrik på fördrink hemma hos dem och sedan middag på Oliven. Det bästa av allt, är att de står för hela kalaset :) Skämt å sidor, det hade varit trevligt ändå att få träffa detta paret som är otroligt drivande människor med tusen hjärn i elden, massor av saker på gång och tjänar pengar som gräs.Intressanta att lyssna på och kanske kan man lära sig något också. Önskar emellanåt att man själv var en sådan drivande själ och som vågade satsa och tro på det man gör. Det blir en bra start på helgen och förmodligen en något segare startsträcka imorgon. Men det blir bra!

Nedåt...

... Men snart kanske uppåt igen, vem vet.

Ja livet är verkligen surt ibland, det suger mer eller mindre varje dag. Usch, jag är gnällig på allt och alla och orkar inte med problem. Egentligen är det inga större problem, det finns värre saker i livet och emellanåt kan man rycka åt saker och ting för att sedan falla tillbaka. Allt brukar ju ordna sig. Förrutom det här med att min syster inte längre finns, det kan aldrig ordna sig. Det är det värsta av allt att inse. Inse att jag måste lära mig att leva med det. Kan inte förstå,som brukligt, hur hon kunde välja att lämna oss. Hur hon kunde välja att ge oss denna smärta och sorg för att aldrig mer återkomma. Hon har förstört mitt liv och många andras liv också. Tack för den käftsmällen, vi föll pladask!
Ändå vet jag, innerst inne, att min älskade syster inte gjorde det för att skada oss,utan för att hon mådde så dåligt själv,trodde kanske att livet skulle bli bättre för alla utan henne och såg ingen väg ut ur mörkret. Hon såg förmodligen ingen glädje eller lycka i något och trodde nog aldrig att hon någonsin skulle få göra det igen. Stress, press, taskig sömn, sällan hemma, dåligt samvete över att vara en dålig mamma (som hon trodde)och massor av måsten och lite dubbelliv kan nog ta död på vem som helst, för eller senare. Jag vet att min älskade syster har hemlig hållit en del för mig. Jag anklagar mig själv för att jag inte tillbringade lite mer tid med henne, då hade jag förmodligen förstått eller hon kanske hade berättat. Jag får leva med det i resten av mitt liv... För inget kan ge mig min syster tillbaka. Jag saknar dig. Jag saknar att du inte längre finns här med oss. Jag saknar att aldrig med få ett sms eller ett litet samtal från dig. Jag saknar att aldrig få se ditt leende igen eller få höra din röst. Jag saknar att aldrig mer få se dig komma gående. Jag saknar dig och saknade gör så JÄVLA ont- MIN ÄLSKADE SYSTER!

Jag mer eller mindre sitter av dagarna förtillfället. Har en extra visning kl 17.00. Annars hade det blivit en tidig hemgång, vilket säkerligen hade varit lite uppiggande. Mina långtråkiga dagar gör så att jag även får möjlighet att gnälla över det. Jag vill ha mer och göra och jag vill slippa tänka. Hade det inte varit för min extra visning idag så hade jag förmodligen inte tagit mig till jobbet ens idag = tidig hemgång :) Kanske tur att jag har något inbokat så att jag kommer ut!

Efter visningen skall jag hem till en vän för att träffa fler vänner. Har bara träffat min barndomskompis Jenny, från detta tjejgänget, sedan min syster lämnade oss.Har inte träffat de övriga. Men det är lika bra att göra slag i saken nu efter 7 månader. Det skall bli mysigt att träffa dem om än lite jobbigt och möjligtvis lite känslosamt. Jag hoppas att vi pratar om så mycket annat som möjligt men jag förstår om övriga vill veta vad som egentligen hände den där kvällen den 14 februari 2010- Alla hjärtans dag som skulle komma att förändra mitt liv för alltid.

Om jag bara hade fått veta hur du mådde syster, om du bara hade gett mig chansen att få finnas för dig. Då kanske jag inte hade behövt vandra livets väg utan min syster, med ett stort tomrum i mitt hjärta.

Haft en förgrymat...

...Lång och not- händelserik vecka på jobbet. Tiden segar sig fram och bättre lär det inte bli. Min kära kollega, som efter semestern ville jobba lite mindre än de 80% som hon gjorde, har precis ändrat sig och vill nu börja jobba heltid igen. Vilket hon också har rätt till. Fattar inte riktigt vad hon håller på med då jag vet, efter att ha jobbat med henne nu i två är, att hon INTE är intresserad av att jobba mer. Men det är väl de "enkla" mötena hon vill åt. Hon vill jobba måndag tom torsdag och vara hemma på fredag och ändå skall vi ha lika budget. Jag vill jobba på lika villkor Varför skall en utav oss ha det bättre än den andra?
Hennes vilja att jobba heltid är så genomskinligt när man vet hur bekväm hon är och det är så...tråkigt...Jag vet att hon inte direkt kommer kämpa för att få in något ytterligare, ta marknadsandelar och kämpa för framtiden. Vilket också kommer göra det tufft för oss båda att klara oss här ute på denna lilla marknad. Dessutom är jag inte helt nöjd med att bara klara mig på det. Skall jag jobba kvällar och helger så vill jag också få något tillbaka dvs en ok lön. Annars vill jag inte offra hela mitt liv och fritid. Lite smått trött på att det alltid skall bli som hon vill ha det, att hon kan manipulera alla och få som hon vill och annars bli j-ligt grinig. Hon startade lite pajkastning idag och jag fick säga till henne att nu är vi på dagisnivå. Kanske dags att göra slag i saken och gå vidare. Önskar mig hur som helst en annan arbetskompis som kan tänka sig att satsa lite och inte bara vara nöjd. Jag vill inte lägga ner mer tid och energi ensam utan tycker att det är något som vi skall göra tillsamman, jag och min kollega,om vi båda skall jobba 100% och sälja lika mycket. Punkt slut (men fortsättning lär följa)....

Det kom snabbare än jag trodde att jag skulle behöva/orka ta tag i mitt liv på något sätt. Men känner att någon slags förändring är på väg. Det får väl bära eller brista!

Vill bara säga att jag idag känner mig som en j-la Bitter-fitta inombords och önskar att jag hade lite mer stake när det väl kom till krita. Att sitta här och skriva är så lätt men att lägga fram det (på ett snyggt och prydligt sätt) är mindre lätt.

Japp, lugnt även idag men visning ikväll vilket gör att jag inte direkt kan njuta av dagen med en tidig hemgång, tyvärr. Jag skall ta mig en ordentlig funderare ikväll med hjärtis och sedan får vi se vart det slutar. Det börjar närma sig helg igen och det är.... SKÖNT!

Morr....

... Lite smått uttråkad på jobbet och det är bara måndag. Önskar att det hade varit betydligt stressigare på dagarna eller att jag iaf "slapp" ha inbokade kvällar. Då hade jag kunnat gå hem nu. Har inte gjort något vettigt idag, har en fotografering kl 17.00 och sedan ett kontrakt kl 19.00. Vilket innebär en sen kväll fast att man har det så lugnt på dagen och större delen av veckans kvällar har jag jobb inplanerat. Jag borde defenitivt bli bättre på att vara hårdare vad gäller tider. Sitter mest här och väntar just nu på att tiden skall gå, har tittat igenom FB ett antal gånger, har läst aftonbladet var 10 min om i fall att något nytt har hänt etc. Jag vill inte ha det så här lugnt, får massa tid över att funderar på livet och allt möjligt. Jobbiga tankar. Livet känns ganska meningslöst på sätt och viss just nu.Känns som det behöver hända något roligt i mitt liv om jag inte skall få spader,något nytt, något som får mig framåt och som motiverar mig. Men vad skulle det kunna vara? Får väl helt enkelt ta och försöka lista ut det.... Tills dess får jag väl sitta här på mitt feta-arsle och dagdrömma :)

Söndag...

...Kväll och jag kan inte påstå att jag har söndagsångest även om jag gärna hade haft en veckas semester framför mig eller så. Måste villigt erkänna att jag har haft en ganska fin helg och mått helt ok. Försökt att inte tänka eller funderar utan leva här och nu, låtsat att livet är som det alltid tidigare har varit. Fungerar ganska bra emellanåt. I fred kom Patriks föräldrar på en blixt visit, de var på husvagnsmässan på Elmia i Jönköping och kom förbi här på kvällen. Tur att jag redan hade planerat för en fredags middag med kantareller som ingredienser. Annars hade Elisabeht blivit besviken. Skickade med dem några påsar med frysta kantareller hem också, vilket hon blev glad för. Hade en mysig kväll med föräldrarna Celind. Lörd firades med att kasta skräp på Boda återvinningstation, hämta gipsskivor och sedan vidare till Borås Arena, Elfsborg-Mjällby 2-0 och därefter vidare för en bit mat på Bubbels med Patrik, Mattias, Lotta och Agneta på jobbet. Hade en bra dag och en trevlig kväll. Tro det eller ej men Frida valde det lugna alternativet, att köra hem :) Har väl mer eller mindre insett att alkohol inte gör sorgen lättare och får en massa konstiga tankar när jag dricker så det får bli av en begränsad vara under en lång tid framöver...Dessutom väldigt skönt att vakna upp, pigg och fräsch idag.
Hade en mysig frukost med "homemaid" räkbaugetter, god juice och varsin tidning. Perfekt start på dagen och precis vad jag behövde en grå-trist-regning-dag som denna.
Därefter tillbringades några timmar med städ och fönsterputsning för att sedan bege oss för att fira far som fyller år imorgon. En del tankar i bilen på väg ut, lite ångest och vemod över att du saknas, min älskade syster.

Att fira far utan dig är inte detsamma, det är alltid du som fixat och donat och kommit med de på hittiga presenterna. Du har dessutom alltid vetat vad som gör vår älskade far glad. Haft liknande intressent vilket gett dig en bättre koll. Jag har ingen aning om fisk-jakt-hundar och allt vad det nu är. Mycket av dessa intressen har ni alltid hittat på tillsammans, du och far. Du och far har alltid haft en väldigt fin kontakt. Ni fungerade helt enkelt väldigt bra tillsammans, kanske för att ni oxå varit väldigt lika varandra till sätt och humör. Kanske gör det hans smärta ännu större än vår.... Det var liksom NI på något sätt. Jag vet att mor alltid har berättat, tidigare i mitt liv, att far lekt väldigt mycket med dig under din uppväxt och tog dig med ut på roligheter. Han var väldigt närvarande med dig. Medan mor tog hand om mig mer. Kanske är det, det som också avspeglat sig i våra relationer också längre fram i våra liv....

Hur som helst så var du saknad även idag. Jag tror att vi alla tänkte på dig lika mycket och saknade dig enormt. Förra året var du och Smilla med på fars firande. I år var det Smilla och Anders. Inte alls samma sak, även om det var roligt att de båda kom och att särskilt Smilla var med. Mycket viktigt tror jag även för far. Vi åt smörgåstårta, som vi alltid gör på kalas hos mor och far, fika, pratade och lekte kiosk med Smillsen. Hon är så härlig nu, så stor och så duktig. Det känns som hon växt bara sedan hon började tvåan. Jag hoppas att även du har märkt det och kan se din älskade lilla tjej. Jag hoppas att du är stolt!

Älskade och saknad för evigt- All min kärlek till dig i Änglastaden!

FREDAG och...

...Ljuvlig helg ligger framför mina fötter. Helt underbart (trots en visning på söndag)! I helgen blir det att åka och kasta det som Patrik har rivit ut från förrådet och köpa nya gipskivor för uppsättning (sedan blir det klinkers-läggning), match Elfsborg på lörd eftermiddagar och sedan lite middag med arbetskompisar, visning söndagförmiddag och firande av fars födelsedag på eftermiddagen.Han fyller år på månd den 13/9. Däremellan skulle jag vilja ut i skogen på kantarell-jakt. Men det kanske inte hinns med. Hade faktiskt inte förväntat mig någon visning på sönd då det är en bokad visningen och svalt intresse men en stackars jäkel förstörde det, förmodligen... *mutter*. Så är det!

Sitter och spånar lite på framtiden. Känner att mitt liv står ganska så stilla just nu. Har nått de drömmar och mål som jag tidigare satt upp i mitt liv och vill nu blicka framåt emot nya utmaningar. Men vet inte riktigt vad det kan vara, ännu. Känns som jag har uppnått det jag velat och har ett bra, stabilt liv, där jag egentligen inte kan önska mig något mer. Klart några millijoner hade underlättat men jag tror inte att de hade gjort mig lyckligare. Iaf inte just nu :)
Lycka är definitivt inte pengar utan att jag får ha mina nära och kära i livet, få pyssla med något som jag tycker om och att få ha hälsan in behåll.
Jag har insett förlängesedan att detta år -2010- inte blir ett år som går till historien som ett utav de bästa för mig och min familj. Utan jag får kanske vara nöjd med att klara mig igenom det och lite längre fram, när kraft och ork finns får jag försöka finna mina nya utmaningar. Jag hoppas och tror att de kommer till mig när jag är redo för det... Förmodligen skulle jag inte heller orka med några större förändringar just nu utan tror snarare att det kanske skulle knäcka mig. Tills dess att jag är redo, får jag försöka samla energi och kraft inför dagen och livet som jag/vi lever. Men jag ser framemot framtiden med spänning och håller tummarna för att den ser ljus ut. Efter mörker kommer ljuset!

Fy fasen...

...Rullade ner lite på min blogg och inser då vilken tung blogg man har.... Bara massa text och inte vilken text som helst utan tung, smärtsam och sorgensen text om ett liv efter att ha förlorat min syster. Upprepning efter upprepning, tårar efter tårar, nedstämdhet efter nedstämdhet och så vidare. Men, som skrivet i början så är den till för mina innersta tankar, känslor och ett försök till bearbetning. I framtiden hoppas jag kunna skriva lite mer positivt,om ljuset i mitt liv och min framtid, en text med glädje och lycka trots det svåra.... Jag ser framemot den tiden med längtan!

Hemma...

..Och en alldeles underbart lång kväll hemma. Vi var båda två hemma lite innan sex idag, gjorde lite soppa till middag (snabbt och lätt) och nu en massa fri tid innan man sluter sin små blå. Härligt. Jag är dock ganska så trött ändock och har intagit sängen med datorn i knät. Hjärtat tyckte jag var värde det och ja... jag är nog det :) Hjärtat däremot tog på sig arbetskläderna och gick ut för att måla vårt tak i förrådet en andra gång. Han är så duktig, så mycket ork i kroppen och tycker dessutom att det är roligt med huspyssel. När jag tänker efter så är han duktig på väldigt mycket vad gäller vardagliga ting så som hus, hem, mat, blommor, bilar, renoveringsfix etc. Framför allt är den enorma viljan en styrka (det är mer med hus än vad man någonsin kunnat tänka sig även om det också är enormt roligt. Eller så känns det bara som att det är så mycket för att vi sällan hinner med något på veckokvällar pga våra arbetstider som ofta sträcker sig fram till 20-21-tiden). Hur som helst så är hjärtisen en riktig klippa- i våt och torrt!

Tänk vad härligt det vore att komma hem varje dag runt femtiden, äta middag och klara med det vid halvsex-sex. Vilka långa kvällar och vad mycket man skulle hinna/orka med. Jag tror definitivt att det hade blivit en tättare kontakt med mina kära vänner. Just nu finns inte riktigt orken och energin och inte heller tiden. Även om jag hade lovat mig själv att försöka bli bättre på det, nu efter sommaren. Denna veckan har jag "bara" orkat med att njuta av att komma hem till hemmet lugna vrå. Men håller det i sig, att jag kommer hem tidigare på kvällarna oftare, ska jag defintivt ta tag i mitt liv vid sidan av jobbet. Lovar!

Att komma hem tidigare på kvällarna har dock både sina fördelar och nackdelar. Har haft en väldigt lugn vecka på jobbet (vilket kanske märks på mitt mer flitiga skrivande här) men det kommer också då märkas i lönekuveret. Det är ok så länge det inte håller i sig för länge och att det inte är för lugnt för då blir man genast orolig för framtiden... Jag har dock försökt att njuta, denna vecka, av min extra hemmatid och jag skall försöka att alltid njuta av det och inte oroa mig för framtiden. Många ska försöka och några lovar saker. The future will tell the rest....

Liksom igår så känns livet okej idag. Man får försöka att inte tänka och gräva ner sig i allt. Hade en liten svacka på jobbet igår när jag satt och läste på min systers facebookprofil och gick tillbaka till kvällen det hände och hennes inlägg den sista tiden... Usch... Ja.... Jag behöver inte skriva mer än att det var tungt och att det fortfarande är overkligt att förstå och ta in.

Jag ligger som sagt på sängen förtillfället, jag har en rosa luvtröja på mig som tillhörde min syster, den skänker fortfarande en doft av henne och hennes hem.Vart jag än tittar mig om i vårt hus så har jag fina minnen från min syster. Minnen som är vackra men som också har en stor sorg med sig. Sorgen över min älskade syster.

Precis som tidigare så SAKNAR jag dig idag också- Mitt hjärta är hos dig för alltid älskade du!

Lill-lördag och...

..Helgen börjar närma sig igen.Underbart!
Det har varit en fin vecka med mycket sol, blå himmel och ganska skön temperatur. En uppiggande faktor i vardagen helt klart. Min "lätthet" har hållit i sig och kroppen känns ganska ok förutom att jag är rysligt trött morgon och kväll. Blir inte mycket aktivitet dessa tider. Känner mig fortfarande något lättare i hjärta och sinne vilket jag är enormt tacksam över. Förra veckan var en rysare. Det lustiga är att när jag pratade med mor igår, om min tunga vecka, så sa hon att det var precis samma för dem. Underligt att vi har det samtidigt, är det något med våra energier och synkroniseringen mellan oss, på något sätt som når varandra utan att vi är tillsammans eller riktigt egentligt har vetskap om den andres "tunghet"? Kanske inte så underligt att mor och far är extra nere vissa perioder, samtidigt, då de lever tillsammans men att även jag är det, kan tyckas lite underligt enligt min mening. Precis som för mig så hade deras vecka en ljusare start. Underligt eller inte men jag hoppas att det håller i sig.

Jag har nu tagit mig mod och bokat tid med ett medium som jag tycker verkar vara duktig och jag ser framemot vår mediala sittning enormt. Jag vet inte om jag riktigt tror på livet efter döden men jag hoppas innerligt att hon kan ge mig något som hjälper mig framåt i livet, som lättar min sorg och som ger mig ett "bevis" från den andra sidan. Som får mig att lita på, att vi en gång i framtiden åter får träffas jag och du. Med ett litet bevis eller ett litet tecken så är jag säker på att livet kommer bli något lättare att leva...

Min önskan är ett litet tecken från dig älskade syster att du faktiskt finns med oss även om vi inte längre kan se och höra dig. För jag hoppas, jag hoppas att du är min alldeles egna lilla skyddsängel och att vi en dag får återförenas där själen aldrig dör och där lyckan är fullkomlig.All min kärlek till dig!

Ny vecka och nya...

...Tag, hoppas jag på :)Hade en tuff vecka förra veckan så denna veckan kan nog bara bli bättre. Fredag och lördag var inte bättre de, grät för allt och inget. Önskade mest av allt bara få försvinna för en stund.Grät nästan bara av att någon tittade på mig och ja, då är man nog inte helt i form tyvärr. I söndags lättade det lite i hjärta och själ vilket kändes otroligt skönt. Lite mer energi och en gnutta mer hopp.

Minns knappt vad helgen har bestått av mer än att jag varit ute hos Linda vid graven två gånger. I lördags var vi, jag och hjärtisen, där med lite fina blommor och igår var jag och mor ute för att plantera om. Våra fina rosa lisor hade frosten tagit....Redan (fjärde gången för året som det blir omplantering). Det är väldigt jobbigt när det inte är fint där, bara det får en att må dåligt. Jag vet inte om det är skam eller skuld eller vad det är man känner....Hur som helst så blev det fint med lite höstljung nu. Men det är tungt att vara där samtidigt som man vill vara nära. Att titta på sin systers gravsten och att min älskade systers namn står på den är underligt.- Linda Kihl 1973- 2010. Aldrig mer någonsin kommer jag att få träffa dig.

Den sorg och den smärta som min kropp känner varje dag det går bara inte att förstå. Det är så fruktansvärt att det går inte att sätta ord på det. Har man inte känt sorgen själv så vet man inte vad det är. Jag visste inte innan hur det här kändes, jag har aldrig kunnat förstå tidigare hur en svår sorg känns och kanske lär man sig något av allt. Jag hoppas att allt fortfarande har en mening. Jag hoppas att det här hände pga någon mening även om jag och ingen annan kan se denna mening nu. Jag hoppas att meningen lär mig någon och för något gott med sig i slutändan. Något som vi inte kan förstå just nu. Ett känt ordspråk är - Var sak som inte dödar härdar. Jag hoppas att detta härdar och ger mig en inre styrka som är starkare än allt annat.
Jag hoppas bli en starkar människa som finner tillit i mig själv och som litar på den styrka som finns inombords. Jag hoppas att detta gör mig till en starkare och bättre människa, hur ont det än gör... För ont gör det!

Tuff...

...Vecka som har segat sig fram saktare än tåget.Hade en väldigt taskig söndag som avslutades med knasigheter och en bättre start på veckan kunde jag fått. Helt slut på energi och lust. Haft övertagande av Lindas hus i veckan, idioter till köpare av hennes paradis och jag önskar att de aldrig hade fått köpa det. Linda hade inte velat ha ditt dessa knäppisar. Men vi kunde ju inte veta detta tidigare. Det har visat sig under resans gång nu efter att kontrakt var skrivit. Tur att Patrik var på tillträdet och Anders slapp vara med. Han hade inte kunnat stå emot deras sista krav utan förmodligen gett dem det de ville ha. Patrik var "stark" och vet ju också vad som gäller och inte gäller i fastighetsaffärer. De ville ha 10 000 kr i kompensation för två dörrar som stått i garaget och som de trodde ingick. Två sketna gamla dörrar från 1800-frost orkade de tjaffsa om och ville ha 10 000 kr i komp för! Ibland blir man inte klok på hur många idioter som vandrar i ett parskor. Patrik var benhård, tur det annars hade jag blivit än mer arg... Men det löste sig inte utan att mäklare tog med köparna ut och tydligen kom överens om att de skulle få 5 000 från hans arvode. Han sätt att lösa det på, för att behålla ett gott rykte i stan. Patrik och jag blev sura, när vi senare fick reda på detta via telefonkontakt. Hur kan man ge sådana puckon rätt när de har så fel?

Ja, ja ... Bara att bita ihop och släppa det. Jag hoppas att jag aldrig behöver se dem och att Linda skrämmer dem ordentligt i huset, för att de betedde sig så illa :)

En skiten sak att hänga upp sig på, jag har släppt det men det ger mig ändå inte någon lust eller välmående. Bara att inse att detta är en skit vecka och det lär komma fler av dem!

Jag saknar min älskade syster, jag saknar att aldrig mer få se henne, jag saknar att aldrig mer få krama henne eller att aldrig mer få en pratstund tillsammans. Jag saknar henne helt enkelt oerhört mycket.

En del säger att jag verkar stark trots allt men det är ingen som kan se eller känna hur jag verkligen mår inombords. Jag biter ihop och kämpar på men inom mig gråter jag varje dag, inom mig finns ingen lust eller ork för tillfället mer än till att ta mig igenom dagen. Ännu en skitdag men som jag tidigare skrivit så kommer det skitdagar tom skitveckor men det kommer också bättre dagar än andra. Jag hoppas att helgen kan ge mig lite ny energi och lust!

Välkommen underbara helg. Jag har längtat!

Jag är så otroligt ledsen...

...Över att livet blev så här. Men jag är så otroligt glad över att hjärtisen orkar finnas vid min sida och se till att mitt liv inte raserar...

Tack till mina nära och kära för att ni finns!

Ligger vid...

..Brasan som värmer skönt, lite levande ljus och lite mätt efter en varm tomatsoppa och vitlöksbröd... Ja, andra ord ganska mysigt men ja... formen är som den är vilket påverkar det negativt. Känner mig som värdens mest negativa och deppigaste människa idag som inte känner för något. Jag som sett fram emot en lite bättre helg och så blir mitt sinne så här. Och inte blev det bättre av att mäklaren ringde och köparna ville ha prisavdrag för att vi kastat ett par dörrar som stod i Lindas garage. Att de orkar och att de kan med- IDIOTER! Önskar mest av allt att vi inte hade sålt till dem, de är inte värda det paradiset. Hur orkar man tjaffsa om 2 gamla j-la furudörrar när det är ett dödsbo. Gilla läget och gå vidare, de stod i garaget och ingen hade sagt att de tillhör huset. Det gör mig ursinnig F:N ta er!

Ingen ork,ingen lust, kvällen som annars kunde varit så mysig framför brasen, lite levande ljust, varm och enkel men god mat i rätt atmosfär tillsammans med den du älskar..... En helg ligger framför mina fötter och jag hoppas att lite mer energi finns hos mig i morgon ( trots att älsklingen åker bort)!

För några dagar sedan...

... Kände jag en skön energi i kroppen, som helt tycks ha försvunnit igen. Känner inte för något idag heller och vill helst bara dra ett täcke över huvudet. Jag som innan hade sett fram emot en skön helg med lite glädje. Sitter idag på jobbet och orkar inte ta tag i något, har inte direkt heller något att ta tag i förrän mitt möte i efm. Två samtal att ringa innan dess, och skulle väl kunna bli en hel del till om jag bara kände för det..... Ute är det ändå ett ganska fint väder med lite blå himmel och sol men det hjälper mig föga idag. Säger bara -USCH. Längtar bara hem. Men när jag kommer komma hem så kommer jag inse att det finns massor jag borde gör som jag inte kommer att orka. Låter jag negativ, så är det bara förnamnet på hur jag känner mig. Vart tog den positiva känslan vägen?

Jag önskar mig att den positiva känslan med lite energi kommer tillbaka framåt efm och att jag faktiskt kan få en ganska fin helg. Om någon hör mig, så snälla hjälp mig!

Fick precis en sådan där...

...Dag som jag inte ville ha.......

Jag saknar dig min älskade syster.
Varför blev livet så här?

Ja, nu börjar....

...Faktiskt hösten att närma sig och med det regn, blåst och busväder. Det känns i luften nu och det är tråkigt att lämna sommar, sol och bad bakom sig. Jag håller tummarna för att vi har en vacker höst framför oss med mycket höstsol. Veckorna har en tendens att bara springa iväg när man är tillbaka på jobbet. Tyckte gårdagen kändes lång men idag är vi redan halvvägs in i veckan. Har haft en något behagligare vecka och jag varit riktigt glad när jag trallade hem vid 18-tiden i måndags. Vad mycket det gör för kvällen att komma hem vid 18-tiden istället för 2 timmar senare. Tog det ganska lugnt och började pysslade med sortering av min älskade systers krämer, smink, hår-grejer, parfymer etc. Det har stått på vårat kontor ett tag och jag har inte riktigt orkat ta tag i det. Jag blir lika förvånad varje gång när jag inser vad grejer hon hade, typ 3 oöppnade underlagskrämer, 5 olika (och bra märke)oöppnade puder, ett antal oöppnade mascarer och ögonskuggor, massor av hårspray av samma märken nästintill fulla, fina och dyra ansiktskrämer en del öppnade och en del oöppnade....Min äslakde syster köpte också alltid bra grejor, kosta vad det kosta ville. Jag vet inte, men jag får känslan av att min älskade syster dämpade sin ångest med shopping. Och det är inte direkt första gången jag får den känslan! Hur som helst så har jag tagit tillvara på en hel del men allt går tyvärr inte att spara. Känns dock hemskt att göra sig av med sådant som älskade syster köpt för surt förvärvade pengar....

Nu börjar det mesta bli klart med allt det här och det känns skönt att lämna det bakom sig även om det är vemodigt att avsluta dessa kapitel. Man avslutar en del av sin syster och hennes liv kommer på något sätt längre och längre bort, det hon har skapat och älskat.....

Men det är ju så det är, ju längre tiden går desto längre bort kommer den tiden vi fick tillsammans. Hemskt men sant. Jag önskar jag kunde stoppa tiden där den var innan, vrida tiden tillbaka till mitt "vanliga liv" men det går inte. Det vet vi ju alla om. Hur mycket jag än vill, hur mycket jag än önskar, så är jag fortfarande här och nu.

De senaste dagarna så har jag känt en gnutta mer energi i kroppen och faktiskt mer livlust. Livet börjar på något sätt att rulla igång igen. Det känns skönt men också lite svårt att erkänna. Samtidigt så vet jag att det kommer bra och det kommer dåliga dagar/stunder/ögonblick(och det gör det för oss alla oavsett situation i livet) och imorgon, eller om en timme, kan vara en sådan dag när man helst av allt vill stanna kvar i sängen med ett täcke över huvudet men jag får försöka att vara glad över dagen och den energi som infinner sig idag. Här och nu!

Jag längtar också efter helgen, en helg i lugnets tecken, förmodligen ( Kanske att Patrik åker med till Köpenhamn på lördag med övernattning i Malmö och Elfsborgsmatch på söndag). Som det ser ut nu skall jag ut i skogen med min kära far och plocka kantareller på lördag,möjligtvis att jag stannar hemma hos mor och far över natten om Patrik åker iväg, planerar att fixa med blommorna i trädgården på söndagen(byta ut sommarblommor mot höstblommor) och bara pula i hemmets lugna vrå. En härlig helg helt enkelt. Hoppas energin håller i sig- Mitt nya liv!

Ja, hur kunde jag tänka mig en så fin helg, mina fantasier och förhoppningar skenar ibland iväg. Jag skall göra det till en bra helg så gott jag kan men den kommer även innehåll lite tyngre saker som jag helt för stunden hade trängt bort. Än en gång ser jag hur jag på ett ögonblick kan svänga.... Jag måste ut till älskade systers hus och ta "avsked", det blir sista gången att besöka hennes paradis och det stället där hon faktiskt valde att avsluta sitt liv. Jag har tänkt att åka dit ut själv, sätta mig ner där det skede, tända ett ljus och bara vara nära/minnas och ta avsked av den platsen, ta avsked av hennes paradis och hennes framtid. Därefter skall jag åka till hennes grav och ta med mig lite vackra blommor SÅ overkligt att behöva åka till sin älskade syster grav och veta att det är något jag får göra om och om och om igen genom mitt liv.... Jag bara undrar Älskade Syster,varför lämnade du livet och oss?